Arkiv: Planket

När man vandrar genom Landskrona möts man av en stad byggd i lager. Under kullerstenarna, i parkerna och under dagens byggnader döljer sig spår av ett förflutet som format stadens kropp och själ. Här finns rester av vallgravar och bastioner, lämningar av en tid då Landskrona var en strategisk plats i det danska riket. Här finns kyrkoruiner och spår av klosterliv, och senare fabriksbyggnader och arbetarbostäder som vittnar om industrialismens genombrott. Arkeologin påminner oss om att en stad alltid är mer än det ögat ser: varje generation har lagt till sitt lager, sina ambitioner, sina konflikter.
Men just därför måste vi ställa en obekväm fråga: vem äger egentligen stadssiluetten i dag?

Historien skriven i sten och tegel
I Landskrona har makten alltid satt avtryck i horisonten. Kyrktornet reste sig för att påminna om kyrkans närvaro. Citadellets bastioner markerade militär kontroll och nationell tillhörighet. Under 1800-talet och 1900-talets början växte fabrikerna upp som symboler för industrins styrka och arbetets värde. Folkets Hus och parkerna blev i sin tur monument över gemenskap, folkrörelser och en tro på framtiden.
Siluetten är alltså inte bara en fråga om estetik. Den berättar vem som haft tolkningsföreträde över staden, vem som synliggjorts och vem som hamnat i skuggan. För arkeologen är stadens form en karta över maktförhållanden genom tiderna. För invånarna i dag är den en spegel som säger något om vilka vi är – och kanske ännu mer, vilka vi vill vara.

Den samtida kampen om utsikten
Även i vår tid fortsätter striden om stadens utseende. Stadsutveckling, byggprojekt och nya investeringar presenteras ofta som neutrala – som något tekniskt, praktiskt, oundvikligt. Men varje nytt hus, varje ny detaljplan är ett ställningstagande. Vem bygger vi för? Vilka röster får höras? Vilka miljöer bevaras, och vilka offras för kortsiktiga vinster?

Många invånare känner att de förlorar inflytande över hur Landskrona förändras. När stora byggbolag och externa aktörer får styra, riskerar den lokala identiteten att suddas ut. Ett historiskt kvarter kan ersättas av generiska bostadsrätter. Ett torg kan förvandlas från mötesplats till handelsplats. Och mitt i allt detta förlorar stadens invånare känslan av att siluetten – utsikten, berättelsen, symboliken – tillhör dem.

En gemensam berättelse, inte en privat trofé
Det är lockande att tänka på stadssiluetten som en tavla: något man kan fotografera, trycka på vykort och sälja som bild av staden. Men en siluett är mer än ett varumärke. Den är en berättelse vi alla delar, en gemensam vy som ingen enskild borde få äga. När torn, höghus eller reklamskyltar plötsligt dominerar horisonten förändras inte bara utsikten – utan också maktfördelningen i staden.

I andra europeiska städer har detta blivit tydligt. I London har skyskraporna i City of London trängt undan den historiska profilen med St. Paul’s Cathedral. I Barcelona har invånare protesterat mot hur turismens logik förändrat gator och torg. Även i svenska städer som Malmö ser vi hur siluetten nu domineras av exklusiva byggnader som signalerar till investerare snarare än till invånare. Frågan är: vill Landskrona följa samma väg?

Arkeologins lärdom: staden är ett arv
Arkeologin visar oss att en stad aldrig är en tom yta där man kan bygga fritt. Varje lager är en del av ett arv, och varje ny generation bär ansvar för att förvalta det. När vi bygger nytt i Landskrona bygger vi ovanpå ruiner, minnen och berättelser. Det innebär också att vi bör fråga oss: vilket lager vill vi själva lämna efter oss?
Om vi bara låter marknaden styra riskerar vi att lämna efter oss ett fragmenterat arv – en stad där vissa röster tystats, där kulturhistoriska värden utplånats och där siluetten inte längre speglar en gemensam historia. Men om vi i stället låter invånarna vara medskapare kan vi skapa en siluett som binder samman dåtid, nutid och framtid

Demokratins ansvar i stadsbilden
Detta är i grunden en demokratifråga. Att äga stadssiluetten betyder inte att någon kan sätta sitt namn på himlen. Det betyder att alla som bor här har rätt att känna igen sig i den stad de delar. Att barn ska kunna se sin framtid i den horisont som möter dem. Att äldre ska kunna känna igen de platser där deras liv har utspelat sig. Att nya invånare ska känna sig inbjudna till en gemenskap, inte avvisade av murar eller exkluderande miljöer.

Landskrona har potential att gå en annan väg än många andra städer. Här finns fortfarande spår av en stad där vardagen, arbetet och gemenskapen format stadsbilden. Här finns unika historiska miljöer som kan bli grunden för en identitet som både blickar bakåt och framåt. Men det kräver mod att stå emot kortsiktiga lösningar och att se staden som ett långsiktigt gemensamt projekt.

En framtid att bygga tillsammans
Så vem äger stadssiluetten i Landskrona? Svaret borde vara självklart: vi alla. Men det kräver att vi inte abdikerar från ansvaret. Politiker, planerare, invånare och föreningar måste tillsammans formulera en vision för vilken stad vi vill lämna efter oss. En vision där arkeologins lärdomar – att varje lager bär på mening – blir en del av planeringen. En vision där invånarnas röster inte är ett tillval, utan själva grunden.

Staden är inte en kuliss, den är vår gemensamma livsmiljö. Siluetten är inte ett marknadsföringsverktyg, den är vår gemensamma berättelse. Och i en tid då städer alltmer riskerar att förvandlas till arenor för kapital och konsumtion, behöver vi påminna oss om att Landskrona fortfarande är något annat: en stad byggd av människor, för människor, med en historia värd att försvara och en framtid värd att dela.

Ronnie Niby (S)
Arkeolog, historiker och sekreterare i Arkitekturupproret

Ja, i lördags var verkligen Norden i centrum i Landskrona. De åtta nordiska flaggorna lyste upp vid korsningen Järnvägsgatan och Östergatan. Föreningen Norden var på plats mitt i lördagskommersen. Det var många landskronabor som stannade upp en stund och lät sig väl smaka av norsk brunsost, dansk luktost, finländsk lakrits och mycket annat smått och gott från våra grannländer. Det fanns smakbitar för såväl unga som äldre. Och för de yngre fanns kritor på plats, så vi fick fler flaggor till vårt flaggspel.

Det fanns även mycket information att få om samarbetet inom Norden och Föreningen Norden. Det blev till många trevliga och givande samtal med landskronabor. Det är helt klart att många i dag gärna vill se ett ökat nordiskt utbyte och ett gemensamt nordiskt agerande. Situationen i vår omvärld talar för ökad nordisk samverkan.

Norden i Centrum var starten för en intressant och spännande höst med Föreningen Norden i Landskrona. På vår hemsida finner ni mer information om vad som är på gång.

Men det är några saker som vi vill flagga upp lite extra för. Redan lördag den 13 september kommer vi återigen att vara ute på stan: Norden på Öster! Vi är självfallet på plats när det blir loppis, mat, musik och mycket annat på Östergatan. Det hela sker i samverkan med Hej Öster, fastighetsägare, föreningar och Landskrona stad.

Vi begränsar oss dock inte bara till Landskrona. Föreningen Norden i Landskrona har inlett ett samarbete med Nordisk Panorama i Malmö, Nordens största festival för dokumentär- och kortfilm. I år visas den uppmärksammade filmen The Helsinki Effect om Helsingforskonferensen 1975. I samband med visningen, lördag den 20 september, arrangerar festivalen och Föreningen Norden ett panelsamtal under rubriken Is Diplomacy Dead? Samtalet leds av vår förbundsordförande Pyry Niemi och i panelen ingår bland andra Heidi Avellan, politisk chefredaktör för Sydsvenskan & Helsingborgs Dagblad.

Varmt välkomna till Föreningen Norden i Landskrona!

Jan Nilsson, ordförande

norden.landskrona@gmail.com

Torkild Strandberg (L), Annika Segerlund (M) och Elvir Mesanovic (MP) skriver i ett debattinlägg i Helsingborgs Dagblad den 31 juli att för dem handlar stadsplanering om att bygga för framtiden samtidigt som de respekterar historien. För att kunna bygga för framtiden krävs kunskap om behoven och kommunerna ska enligt lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar anta handlingsplaner för bostadsförsörjningen med syfte att alla i kommunerna ska kunna leva i goda bostäder (Källa: Boverket).

I Landskrona stads nyligen antagna Mark- och boendeprogram 2025-2029 står att ”Landskrona stad arbetar idag både operativt och strategiskt med att motverka hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden”. För att kunna arbeta operativt och strategiskt krävs kunskap om hur hemlösheten ser ut och vilka orsakerna är till utestängning från bostadsmarknaden och insatserna behöver utvärderas kontinuerligt.

Enligt den nya socialtjänstlagen som trädde i kraft den 1 juli ska socialtjänstens insatser vara mer förebyggande och lättillgängliga och de ska utvärderas med vetenskapligt grundade metoder. Det vräkningsförebyggande arbetet är centralt för att motverka hemlöshet.

I Landskrona stads Mark- och boendeprogram står att det vräkningsförebyggande arbetet består av att ”alla som riskerar att bli vräkta från sin bostad kontaktas via brev. Det görs ytterligare försök till kontakt med barnfamiljer och äldre över 66 år via telefon eller hembesök när det går”. Räcker ett brev som vräkningsförebyggande insats för att motverka hemlöshet?

I Socialstyrelsens senaste kartläggning av hemlösheten mättes antalet personer över 18 år i 4 hemlöshetssituationer under en vecka i april 2023.

Hemlöshetssituation 1 är akut hemlöshet och här ingår personer som under mätveckan är hänvisade till akutboende, härbärge, jourboende, skyddade boenden, vandrarhem eller motsvarande. I hemlöshetssituation 1 ingår också personer som sover i offentliga lokaler/platser, utomhus, trappuppgångar, garage, källare/vind, tält, bil eller motsvarande.

Hemlöshetssituation 2 är institutionsvård och boende med stöd som ska lämnas inom 3 månader utan bostad.

Hemlöshetssituation 3 är långsiktiga boendelösningar via socialtjänsten och här ingår personer som bor i träningslägenhet, försökslägenhet, socialt kontrakt, kommunalt kontrakt, bostad först eller motsvarande.

Hemlöshetssituation 4 är ett eget ordnat kortsiktigt boende och här ingår personer som bor ofrivilligt, tillfälligt och kontraktslöst hos kompisar eller bekanta och hos familj eller släktingar under mätveckan. Här ingår även personer som tillfälligt (max 3 månader efter mätveckan) bor inneboende eller i andrahand hos privatpersoner.

Landskrona stad redovisade endast antalet personer i hemlöshetssituation 1 och 3. Uppgifter om antalet personer i hemlöshetssituation 2 och 4 redovisades inte. Landskrona stad redovisade 20 personer i hemlöshetssituation 1 och 27 personer i hemlöshetssituation 3, vilket jag som själv lever som hemlös vet är en kraftig underrapportering. Socialstyrelsens bedömning är att resultaten om och omfattningen av personer i hemlöshet i rapporten genomgående behöver tolkas som ett minimum. (Källa: Socialstyrelsen)

Jag har i tre insändare i Helsingborgs Dagblad försökt få svar på mina frågor om bostadspolitiken och insatserna mot hemlöshet i Landskrona utan resultat. Gör Landskrona stad några egna kartläggningar av hemlösheten och dess orsaker och vad visar de i så fall? Följs insatserna mot hemlöshet upp? Malmö stad genomför exempelvis årliga kartläggningar av hemlösheten sedan 1996 (Källa: Malmö stad).

Treklöverns företrädare skriver vidare att staden är som en organism som kräver balans. Boverkets Segregationsbarometer visar tvärtemot att Landskrona är en stad med en mycket stor socioekonomisk obalans med ett ojämlikhetsindex på 59. Det betyder att 59% av befolkningen i områden med stora socioekonomiska utmaningar behöver byta till ett annat område för att de ska vara jämnt fördelade i förhållande till hur personer i områden med mycket goda socioekonomiska förhållanden är bosatta.

Ojämlikhetsindex för Skåne i sin helhet är 41.8. 2023 var den genomsnittliga disponibla inkomsten i området Borstahusen-Svaneholm mer än dubbelt så hög som i Koppargården- Kopparhögarna. Ojämlikheten visar sig även i valdeltagandet med 71% i de områden med stora socioekonomiska utmaningar och 93% i områden med mycket goda socioekonomiska förhållanden.

2023 var medianinkomsten bland Landskronas invånare 310.535 kr och bland stadens förtroendevalda politiker 434.228 kr (Källa: Kolada Jämföraren).

För att kunna motverka hemlöshet och segregation och skapa jämlika livsvillkor och balans mellan olika delar av staden krävs kunskap och vilja.
Har Treklöverns företrädare det?

Hemlös i Landskrona

Nu har vi fått bevisat hur inkompetenta ledamöterna i miljönämnden är. Att bygga en bullervall av avfallsmassor på sandjord är tokigt rent miljömässigt.
Miljöchefen följde miljölagarna det accepterade inte nämnden.

Jag sa det då och jag säger det igen: det är dags för hela miljönämnden att avgå!

Lilian Håkansson

I våras skrev vi om den planerade bullervallen vid Saxtorp, där styret i Landskrona valde att köra över miljöförvaltningen och ignorera deras varningar. Vi varnade då för riskerna med att använda 50 000 ton förorenade massor, risker som skulle kunna få katastrofala följder för området.

Nu har Länsstyrelsen slagit fast det vi sa från början: beslutet var felaktigt. Man kan inte bygga en bullervall av avfallsmassorna. Det är ett tydligt bakslag för treklövern som valde att köra över både förvaltningen och de boende som höjde rösten.

Vi vet också att beslutet fick konsekvenser redan innan Länsstyrelsens utslag, miljöchefen Jörgen Hanak tvingades lämna sin tjänst efter att ha sagt ifrån. Det är allvarligt när kompetenta tjänstemän inte får gehör och när kortsiktiga beslut väger tyngre än miljöns och medborgarnas bästa.

Nu visar det sig att det var rätt att stå upp för miljön, rätt att ifrågasätta och rätt att överklaga. Vi hoppas att detta blir en väckarklocka för styret: att man inte kan köra över både sakkunskap och lagstiftning utan att det får följder.

För oss i Vänsterpartiet är det självklart att miljöhänsyn och respekt för både lagar och skattebetalarnas pengar måste komma först. Den här gången fick vi rätt, men vi vill inte behöva säga ”vad var det vi sa?” fler gånger när skadorna redan är skedda.

David Bergström
Vänsterpartiet Landskrona

Ett samarbete mellan Lions Club Landskrona/Saxtorp och Öresunds GK

Lions välgörenhetsgolf den 17 augusti 2025 på Öresunds GK var till förmån för Lions Forskningsfond Skåne – Barndiabetes.
120 glada deltagare tävlade och bidrog därmed till forskningen inom barndiabetes

Vinnarna i 2-manna scramble blev:

1:a Pris Lindeberg/Lindeberg
2:a Pris Hansson/Björk
3.e Pris Grefelt/Larsson

Med vänliga hälsningar

Bertil Karlström
Lions Club Saxtorp

Det är glädjande att styret i Landskrona nu talar om vikten av kvalitet i äldreomsorgen. Men när man läser deras senaste inlägg blir det tydligt att det de beskriver som ”inte symbolpolitik” i själva verket är just det.

För när äldre i Landskrona gång på gång möter brister i omsorgen – oavsett om det handlar om för få händer i hemtjänsten, otrygghet på särskilda boenden eller en personal som inte får rätt förutsättningar – då räcker det inte med fler inspektioner, vitesförelägganden och kontrollsystem. Det är inte där lösningen finns.

Socialdemokratins utgångspunkt är enkel: äldreomsorgen är inte en marknad. Den är en del av vår gemensamma välfärd. Därför spelar det faktiskt roll vem som driver omsorgen. När privata bolag tillåts ta plats i omsorgen riskerar fokus att förskjutas från långsiktig kvalitet till kortsiktig vinst. Det har vi sett exempel på även i Landskrona, där privat drivna boenden visat på allvarliga brister som drabbat både de äldre och personalen.

Att då hävda att ”det inte spelar någon roll vem som driver omsorgen” är att blunda för verkligheten.

Styret i Landskrona har själva satt som mål att kommunen ska vara bland de 25 procent bästa i landet när det gäller både kvalitet och effektivitet. Ett ambitiöst mål – men det är långt ifrån uppnått, exempelvis inom hemtjänsten.

Vi socialdemokrater menar att det krävs tre avgörande förändringar i Landskronas äldreomsorg för att ta det målet på allvar:

1. Stärk arbetsvillkoren för personalen

Omsorgen blir aldrig bättre än de villkor vi ger dem som arbetar i den. Vi behöver fler heltidsanställningar, rimligare scheman och satsningar på vidareutbildning. Att tala om kompetens är viktigt – men utan trygga anställningar och en hållbar arbetsmiljö kommer personalen att fortsätta lämna yrket.

2. Sätt kvalitet före vinst

Varje skattekrona ska gå till omsorgen – inte till koncernvinster och aktieutdelningar. I en tid när behoven ökar är det orimligt att resurser försvinner ur välfärden. Vi vill därför steg för steg ta tillbaka driften av äldreomsorgen i offentlig regi. Det är ett ansvar vi är beredda att ta.

3. Bygg ut omsorgen för framtiden

Landskrona står inför en kraftig demografisk förändring. Treklövern lyfter fram statistik om att vi blir allt fler äldre, och det gläder oss naturligtvis. Men när dessa siffror används för att motivera varför man inte lyckas skapa goda villkor redan idag – trots att man suttit vid makten i snart 20 år – då är det inte ansvarstagande. Det är att flytta fokus från nuvarande brister till framtida utmaningar. Men problemen finns här och nu.

Vi socialdemokrater delar styrets ambition om en värdig äldreomsorg. Men vi delar inte vägen dit. För oss handlar kvalitet inte om fler kontroller eller symboliska åtgärder – utan om att bygga en äldreomsorg som vilar på tre stabila ben: trygg personal, tillräckliga resurser och en välfärd fri från vinstintresse.

Det är så vi skapar en omsorg att vara stolt över – nu och för framtiden.

Fatmir Azemi (S)
Oppositionsråd i Landskrona

SCB:s senaste siffror visar att Landskronas befolkning fortsätter att växa. Den 30 juni i år bodde 47 467 personer i kommunen – en ökning med 110 personer bara under andra kvartalet. Samtidigt rapporterar HD om en annan utveckling: allt fler hyreslägenheter står tomma i Skåne, inklusive i Landskrona.

Bland de kommunala bostadsbolagen står nu drygt 600 lägenheter tomma i Skåne. En ökning med tio procent på bara ett år. En av dessa är en trea på Målargränden i Landskrona som stått tom i över tre månader. Lösningen som föreslås? Tillfälliga hyresrabatter.

Men låt oss vara ärliga: om en familj inte har råd med hyran från början, hur ska de klara den när rabatten försvinner? Detta är en kortsiktig och kosmetisk lösning på ett strukturellt problem – hyrorna är helt enkelt för höga.

Nyproduktionen av hyresrätter har under flera år riktats mot en målgrupp som i praktiken inte finns här. Hyrorna på nybyggda lägenheter landar ofta på nivåer som vanliga Landskronabor inte kan betala. Detta är ett symptom på en marknadslogik som tror att fler dyra bostäder automatiskt höjer attraktiviteten. Men verkligheten visar något annat: tomma lägenheter, trots befolkningsökning.

Samtidigt som kommunen står med vakanser i det kommunala beståndet finns det stora behov av prisvärda bostäder. Det är här fokus borde ligga: på att bygga och renovera bostäder som människor faktiskt har råd att bo i. På långsiktig planering som möter verkliga behov – inte drömmar om höginkomsttagare som aldrig kommer.

Som socialdemokrater menar vi att bostadspolitiken måste utgå från människors faktiska livssituation. Alla ska ha möjlighet till ett tryggt och prisvärt hem. Det kräver att vi vågar ompröva en strategi som gång på gång missar målet.

Tillfälliga rabatter löser ingenting. Vi behöver en bostadspolitik som sätter människors behov före marknadslogik.

Ronnie Niby (S)

SVAR DIREKT

Två rån på ett dygn. Först en man vid stationen på fredagskvällen, sedan en man i 60-årsåldern som överfölls i Wrangelska parken mitt på ljusa dagen. Det säger något om läget i vår stad. Vi som bor här ser och hör vad som händer. För den som blir slagen och rånad spelar det ingen roll vad statistiken säger – rädslan är verklig.

Kommunledningen återkommer ofta till att tryggheten blivit bättre. Torkild Strandberg lyfter gärna kameror, trygghetsvakter och samarbete med polisen som exempel på framsteg. Och visst, kurvorna pekar kanske åt rätt håll. Men samtidigt rånas människor i det öppna, inför alla andra. Då känns det ganska långt till de politiska framgångsberättelserna.

Trygghet handlar inte bara om siffror i en rapport. Det handlar om att kunna gå hem från stationen utan att känna oro. Det handlar om att Wrangelska parken ska vara en plats där barn leker och äldre tar en promenad, inte en plats för våld och överfall.

Jag tycker att vi behöver mer ärlighet i samtalet om trygghet. Politiker måste våga erkänna problemen som folk upplever dem, inte bara som de ser ut i diagram. Och vi behöver mer närvaro där problemen faktiskt finns – i parker, på gator och kring stationen. Dessutom måste vi satsa mer på att förebygga att unga hamnar i kriminalitet, annars fortsätter det här bara.

Landskrona har absolut tagit steg framåt. Men helgens rån visar att vi inte är i mål. Det sker mitt i stan, på ljusa dagen. Det borde vara en väckarklocka för alla som säger att problemen är lösta.

Ronnie Niby (S)

När IVO (Inspektionen för vård och omsorg) slog larm om bristande nattbemanning på två av Landskronas äldreboenden var det vi Socialdemokrater som omedelbart krävde bemanning på varje våningsplan. Vi fick inget gehör. Nu bekräftar förvaltningsrätten att vi hade rätt – bemanningen har varit otillräcklig, och kommunen tvingas agera.

Vi har varit tydliga från början: digitalisering och välfärdsteknik – som kameror och sensorer – kan vara ett stöd för personalen, men de kan aldrig ersätta den mänskliga närvaron. När en äldre person faller, är förvirrad eller behöver akut hjälp mitt i natten, hjälper det inte med en kamera som larmar – det behövs människor på plats.

Landskrona är en av de kommunerna i landet med högst arbetslöshet. Samtidigt har 40 barnskötare nyligen blivit uppsagda på grund av arbetsbrist.

Mot den bakgrunden är det svårt att förstå varför det ska vara så svårt att anställa 4–6 personer som nattpersonal till våra äldreboenden. Det behövs personal på varje våningsplan – särskilt nattetid – för att kunna ge trygg och säker omsorg.

Dessutom krävs det alltid två personer vid lyft av en brukare, till exempel om någon har ramlat ur rullstolen. Det är både en arbetsmiljöfråga och en säkerhetsfråga – för såväl personal som brukare.

Det mest anmärkningsvärda är att vi inte ens hade fått kännedom om den bristande bemanningen om inte Landskrona stad ansökt om tillstånd hos IVO. Vad säger det om öppenheten och transparensen gentemot oss invånare? Det här är inte bara en fråga om vård – det är en moralisk fråga. Ska vi verkligen spara in på omsorgen av de äldre – de som byggt upp vårt samhälle och förtjänar trygghet och värdighet på ålderns höst?

Vi Socialdemokrater säger det igen: personal kan aldrig ersättas av teknik. Människor behöver människor. Särskilt i livets mest sårbara skeden.

Fatmir Azemi
Oppositionsråd (S)