Arkiv: Planket

I debatten kring bristande polisresurser och därmed ökad otrygghet i samhället höjs det röster för ett återinförande av kommunal polis, nu senast Torkild Strandberg (L).
Jag anser att kommunala poliser inte är någon lösning på ”poliskrisen”. En kommunalisering innebär inte mer resurser till polisen. Det är ju ur samma ”börs” pengarna ska tas, nämligen statens, eller Torkild Strandberg anser att Landskrona stad ska stå för notan?

Polisen är idag belastad med administrativa uppgifter som lika gärna skulle kunna lösas av civilt anställd personal. Exempelvis tvingas utbildade poliser idag arbeta med att utfärda pass, svara i telefon, ansvara för inspektion av farliga istappar, hantera hittegods, omhänderta vanvårdade djur, bevilja tillstånd för fyrverkerier och så vidare. Kommunerna har inga egna resurser till polisverksamhet. Dessutom skulle en kommunalisering av polisen dra extra kostnader, eftersom det krävs ytterligare en administrativ nivå mot i dag. 

Trots upprepade löften om fler poliser och ökade satsningar på polisen från såväl den tidigare Alliansregeringen och den nuvarande S-regeringen så har ingenting blivit bättre.
Antalet poliser har de senaste åren ökat med ca 3000 personer. Men var håller de hus i egentligen? En förklaring som Polisförbundet givit är att man ensidigt prioriterat nya poliser framför civil personal vilket inneburit att den byråkratiska bördan för polisen ökat. Detta är förmodligen bara en delförklaring men en sak är uppenbar – allt fler poliser har hamnat bakom skrivbordet istället för att finnas ute bland folk. En polismans vardag, enligt polisforskarna Johannes Knutsson och Stefan Holgersson: 35% pappersarbete, 35% polisbil, 25% övrigt, 5% brottsplatsutredning och 1% fotpatrullering. Att polisen idag som regel inte ens utreder flera typer av vardagsbrott undergräver förtroendet för hela rättsväsendet. Polisen måste framöver vara ett naturligt inslag i gatubilden, annars är risken stor för medborgargarden och det är fel väg att gå.

I grund och botten handlar det om att vi måste ha kraftigt skärpta straff mot våldsbrott, livstids utvisning ska som regel gälla vid brottslighet utförd av icke-medborgare, utbilda fler poliser som ska ut på gatorna och bekämpa buset och förbättrad lagstiftning mot organiserad brottslighet. Detta är vad Sverigedemokraterna krävt sedan riksdagsinträdet 2010, och inte bara ett i mängden av populistiska utspel som Liberalerna i Landskrona gör när utvecklingen går åt fel håll.

Stefan Olsson
Kommunalråd (SD)

Det finns redan ungdomsgårdar i Landskrona. Hela 5 stycken i kommunen.

Ungdomshuset Karlslund (gamla Bronsängens lokaler)
Västervångskolan
Arena öster (nya Seminarieskolan)
Asmundtorp
och Häljarp

De har en egen sida på Facebook – Ung i Landskrona

Henrik Göransson

Under åtta år bodde familjen i Göteborg med lika många nyårsaftnar. Vi upplevde inget som liknar det skjutande och smällande som förekommer i Landskrona.

För att stilla folkets behov av att smälla och skjuta raketer så anordnades varje nyårsafton ett ståtligt fyrverkeri nere vid hamnen kl. 18.00, bekostat av GP, Göteborgs Posten. Ett rejält fyrverkeri som kanske ingen enskild kunnat bekosta. Om ytterligare företag låg bakom fyrverkeriet vet jag ej. Vad säger Företagarna i Landskrona?

Min tanke/idé är att företagen i Landskrona, som en present till staden, varje nyårsafton kanske vid just 18-tiden skjuter av det gamla året och in det nya nere vid Halvmånen. Det borde inte bli så dyrt per företag att bidra till detta. Samtidigt skall de företag som säljer fyrverkerier övertalas att upphöra med denna verksamhet om det nu inte lagligen går att förbjuda detta. För det är uppenbart för alla att sådant smällande och skjutande som i år, inte kan fortsätta.

Björn Lind

Återskapa samlingsplatser – det vi tidigare kallade fritids-/ungdomsgårdar. Här kan vuxna spela biljard, kort, dansa, gympa, laga mat eller bara umgås. Efter kl 16 får ungdomarna ta över under en erfaren ledare. Många unga behöver en “ventil” utanför hemmet och skolan. Så kan vi skapa ett lugnare Landskrona.

Bengt Nissler

Allmännytta innefattar samhällsansvar och med de kriterierna kan INTE Landskronahem fortsätta som Allmännytta! Vi har politiker som vräker boende och vägrar hyra ut till personer med ekonomiskt stöd, man har även tvingat privata hyresvärdar att göra detsamma och nu vägrar man visa planerna för Norrestad.
Det luktar illa, verkligt illa!

Lisbeth Wallin

Redan i februari 2016 var Koppargården med på listan med 53 av Sveriges socialt utsatt område. I vissa bostadsområden är brottsligheten och otryggheten högre än i övriga landet. Det rör sig då ofta om områden som också utmärks av andra sociala problem som låg socioekonomisk status, hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå och höga ohälsotal. Ofta är andelen invandrare hög och valdeltagandet lågt. Sådana socialt utsatta områden förekommer framför allt utanför och i stora städer, men finns också på mindre orter runt om i landet.

Till följd av den stora flyktingströmmen, segregerande områden och misslyckad integration växer parallella samhällen fram. Dessa samhällen kännetecknas bl.a. av hög arbetslöshet och kriminella gäng har stor makt. Dessa parallella samhällen är skapade och uppbyggda av 7 riksdagspartier, som år efter år har fått stå oemotsagda i riksdagens kammare och pratat om hur förträffligt det mångkulturella samhällsexprimentet är. Nu använder många länder Sverige som ett avskräckande exempel. När vanliga medborgare har synpunkter på haveriet då haglar epiteten som ”rasist” och ”främlingsfientlig”, när det egentligen handlar om oro för utvecklingen.

Jonas Esbjörnsson (S) säger: – ”Ska vi vända utvecklingen i dessa områden krävs först och främst fler poliser, men även att övriga samhället finns där och agerar för att sätta människor i arbete, vända utvecklingen i skolan och visa på en positiv väg ur det socialt utsatta. Det sista man ska göra är att låtsas som det inte finns problem.”
I fjol klarades endast 14 procent av de anmälda brotten upp – den sämsta siffran på 16 år. Detta trots att målsättningen med polisens stora omorganisation bland annat var att förbättra uppklarningsstatistiken, förstärka ingripandeverksamheten samt bättra på den polisiära närvaron och tillgängligheten på lokal nivå. Men att polisen befinner sig i kris förnekas av både statsministern, inrikesministern och den hårt kritiserade rikspolischefen.

SD har föreslagit och budgeterat för 7000 nya poliser redan förra året plus avsatt pengar för löneökningar som motsvarar över 6000 kr mer i månaden. Egentligen mer då det ska riktas mot poliser i de lägre lönenivåerna i yttre tjänst. Troligen medför det löneökningar på 8-10 000 kr i snitt.

Slutligen en liten notis i sammanhanget: Berlin med mindre än hälften av Sveriges befolkning har mer än dubbelt så många poliser som Sverige har, är det konstigt att det är så illa som det är…

Stefan Olsson
Kommunalråd (SD)

Givetvis är det inte BSS som ritar detaljplanen, men ni är en starkt pådrivande remissinstans i det här fallet. Som du själv påpekar så är det inte båtägarnas bilar som fyller hamnplanens parkering när det är vackert väder. Detta visar ju bara att det viktigaste med vår lilla pittoreska hamn inte är att båtägarna ska ha ständig tillgång till massor av båtplatser och parkeringsplatser året runt. På bekostnad av lite grön lummighet även i vår stadsdel.
Jag tror att den överväldigande majoriteten av både Landskrona- och Borstahusbor anser att vår fina cementpir är det bästa med hamnen.
Som jag har förstått det så delar BSS på underhållet av hamnen tillsammans med kommunen. Underhållet av cementpiren har inte imponerat. I somras såg jag många ledsna små barn som slog upp tårna på håligheter och skarpa kanter ute på piren. Kan tänka mig hur hamnen ser ut om BSS får råda som de vill med parkeringar och uppställningsplatser.

Jag kan också undra över hur det kan komma sig att båtägarna bara dumpar sina transportvagnar till båtarna vid vattenkanten och att de sedan ligger där och skräpar hela sommaren. Min vän har en båt liggande i en liten hamn i en annan kommun. Där har kommunen styrt upp båtägarnas parkering så att den inte stör vyn över hela hamnen eller förfular boendemiljön för dem som inte seglar eller har båt men bor havsnära. De flesta kör hem bilarna och cyklar ner till sina båtar. De båtägarna får inte lägga sina transportvagnar i hamnen utan tvingas ta hand om dem, på egen tomt eller hyra båtuppläggningsplatser i lador eller skjul inåt landet.
Där tycker alla att det är naturligt att man inte ska skräpa ner hamnområdet och andras boendemiljö med förfulande onödiga bilparkeringar/uppställningsplatser.
Så fungerar det i många andra små hamnar. Varför inte i Borstahusen? Segelsporten har inte rätt att dominera en hel stadsdel negativt för att med egen maximal bekvämlighet kunna utövas under några sommarmånader. Ni har ett ansvar till andra medborgare i sann demokratiska anda.

Jag hoppas att de beslutsfattande i kommunen kan unna oss som bor utmed gator och vägar i och runt Borstahusen lite grönska. Och begrunda Uwe Puls insikt att parkeringsplatserna endast utnyttjas under ”vackert-väder-dagar”. Resten av året gapar cementplatserna tomma, både på bilar och vacker grönska.

Lena Nilsson

Landets krona, 261, vi, alla, tillsammans måste ha viljan och hoppet att vända vår bristande trygghet och klyftor åt rätt håll.
Även vårt parti är bekymrade över skuggorna som faller över staden.
Bekymrade över att våra ungdomar och medborgare känner sig så uteslutna, så åsidosatta och så bortglömda att man hamnar i en ond cirkel, där man utför brott som absolut inte är acceptabla.

Hur blir det så i en stad då?
Det finns enklare svar än lösningar på det. Utanförskap, fattigdom och socialt utsatta områden genererar givetvis människor som mår dåligt. Psykisk ohälsa, föräldrar som inte förmår, frustrerade och uppgivna ungdomar.
När vi väl är där finns så inga enkla lösningar, ingen universal lösning.

Vad vi i Vänsterpartiet tror är tidiga insatser för ungdomar som riskerar hamna utanför.
Aktivitetshus, fritidsgårdar, gratis aktiviteter åt ungdomar.
Vi har lagt motioner utan större resultat.
Projekt med fokus på ungdomar i klistret.
Eldsjälar finns, som gladeligen ställer upp.
Civilsamhället, alltså vi medborgare måste trycka på att staden tar ansvar för alla människor. Kräva att resurserna läggs på ungdomar och människor i utanförskap. Läggs på skolor och där behoven är störst.
Vi såg nyligen ett lyckat matlagningsprojekt för ensamkommande.
Ungdomarna blommade. Dem fick känna delaktighet, närhet och och meningsfullhet.
Dem tre nyckelorden för alla våra ungdomar -(och vuxna för den delen.)
Vi måste rikta vår fokus på det som är viktigast i ett samhälle, det viktiga är hur lokalbefolkningen mår. Alla.

För att utrycka det enkelt.
I en kärnfamilj två vuxna och tre barn.
Två barn är välmående, det tredje barnet har det motigt och svårt.
Vem lägger vi mest fokus på då.
Barnet som har det svårt givetvis.

Vår stad behöver en politik som agerar och visar mer fokus för dem som har det motigt.
Det viktiga är inte hur snygga bostadsrättshus eller alla bolagsstyrelsers kapital intressen.

Nadja Leinonen ordf. Vänsterpartiet
Frederic Linderos ledamot Vänsterpartiet
Christine Lenander ledamot Vänsterpartiet

Ditt förslag, Stefan Olsson om ett försäljningsförbud och ett kommunalt fyrverkeri är ett utmärkt förslag. Så långt är vi överens. 

Men varken du eller Torkild Strandberg nämner med ett ord att unga människor behöver framtidstro. Att det måste finnas ett alternativ till buset eller till den lockande kriminaliteten?

Politiken måste ha förmågan att kunna se runt hörnet? Det hörn som är de ungas framtid, deras hopp.

Unga människor behöver tro och veta att en bra utbildning ger arbete med lön. Att de kan flytta till eget boende när det är dags.Vilka unga människor har råd att köpa de dyra bostadsrätter som nu byggs i Landskrona? 

En politik som ni, Stefan Olsson har varit med att driva fram genom ert stöd till den sittande regimen i Landskrona stad!

Politiker måste ha fantasi nog att skapa de förutsättningar som ger de unga framtidstro och hopp!

Birgitta Alm

Det finns mycket som kommunen kan göra både med stöd av regeringen men också själv. Här är fem punkter som jag tycker är viktiga för att bygga Landskrona helt.

1. Bekämpa brottsligheten
Den organiserade brottsligheten är ett allvarligt hot. Vi kan aldrig acceptera att den får fäste runt om i Sverige och i Landskrona. Det ska råda nolltolerans mot gängkriminalitet. Nyrekryteringen av ungdomar till kriminella gäng måste motverkas med kraft. Brottsoffer ska få snabbt stöd, bra bemötande och ökad tillgång till upprättelse. Ingen ska behöva vara rädd för att anmäla brott eller vittna i rättegång. Fler vardagsbrott måste klaras upp. Polisens effektivitet ska öka genom bättre ledning, metodutveckling och kompetensutveckling.
Den socialdemokratiskt ledda regeringen ger Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ökade resurser under perioden 2017-2020 för möjligheten att öka antalet anställda, utbilda fler poliser och anställa fler civilanställda.

2. Knäck långtidsarbetslösheten
Under 10 års tid har arbetslösheten ökat i Landskrona så att vi nu ligger i topp i landet. Detta trots att Torkild Strandberg (L) gång på gång lovat att komma till rätta med problemet. Landskrona behöver en aktiv arbetsmarknadspolitik som bygger på att människor kan bli självförsörjande. Detta igenom ett kommunalt kunskapslyft, arbetsmarknadsutbildning och högre utbildning.

3: Fortsätt lyft skolorna och elevernas resultat
Alla elever och barn ska ges samma möjlighet att få lyckas i skolan och i sin uppväxt.
Samhället kan inte och ska aldrig svika barnen.

4: Stärk samhällsservicen och minska bostadssegregationen och trångboddheten
Vi ser i många områden där samhällsservicen nedmonteras och försvinner. I en del områden finns det ingenting för barn och ungdomar att göra. Vi behöver fler mötesplatser, så som bibliotek och fritidsgårdar.

5: Stöd civilsamhället och arbetet för demokratiska värderingar
Vi får aldrig sluta jobba med demokratifrågan. Det är ingen självklarhet med demokrati. Vi måste jobba med värderingar och demokrati med våra barn och ungdomar.

Jonas Esbjörnsson (S)