Arkiv: Planket

Hej Tommy,

Det är inte helt lätt att diskutera med dig, det har bevisats förr i våra utbyten. Men om jag tolkar ditt svar rätt, så anser du att man bör låna pengar för att betala taxi då bussar ställs in på grund av arbetet som ska utföras på Strandvägen. Har man inte råd till detta så får man flytta.

Du lyfter frågor som behandlar klurigheter i skatterätt eller hur värdeökning ska beskattas men det har ingenting med vilka rättigheter till samhällstjänster man har om man betalar skatt. För mig är det självklart att man ska ha samma förutsättningar till samhällstjänster oavsett var man bor.

Tack för din åsikt, den avviker bestämt från min i denna fråga.

Johan Laurin

Episod 4

Jose blev en aning förvånad då han såg tre tomtar tillsammans med en portugis stod utanför hans dörr. De förklarade sitt ärende och Jose bjöd in sällskapet till sitt enkla hem. Jose förstod att dessa tre tomtar kom från norra Europa och Skandinavien där tomtarna bor enligt sägen. Tomtarna pratade om revolutionsåren då man i hela Skandinavien hade insamlingar för att hjälpa de portugisiska lantarbetarna att bilda jordbrukskollektiv och samlade in pengar till traktorer och andra jordbruksmaskiner till kollektiven.

Jose hade alltid känt en tacksamhet och beundrat dessa vikingasläkten som han kallade dem. Dessutom hade han en stor böjelse för backhoppning som han alltid såg på TV när det sändes under vintern. Han önskade att han kunnat hoppa i en backe som Holmenkollen, men han hade aldrig stått på ett par skidor. Detta födde genast en ide hos nordborna, kanske de skulle göra Jose till backhoppare. Den första portugis som hoppat från Holmenkollen. Planen för detta utformades på kvällen i värdshuset i Grandola där de fyra tagit in för nattlogi.

Morgonen därpå gick de fyra åter hem till Jose och förklara sina planer att göra honom till Portugals förste backhoppare. Jose blev eld och lågor och gick med på iden utan protest. Men för detta krävdes att Jose skulle följa en träningsplan. Först skulle han lära sig stå på skidor och åka nedför en backe som stupade ner som en hoppbacke, och det fanns ingen sådan i Alentejo. Då kom en av tomtarna tänka på de Fynske alperna utanför Odense i Danmark kunde vara lämplig träning för detta ändamål. Därefter kunde man åka vidare mot Oslo och Holmenkollen för vidare utbildning. Jose gick naturligtvis med på detta och eftersom vintern var i antågande kunde han ta sig ledigt från sitt lilla lantställe och sin timanställning hos storägarna av jorden i Alentejo.

De tre tomtarna och Manuel åkte tillbaka till Lissabon strax efter middagstid och diskuterade hur det hela skulle finansieras och kom framtill att tjuvarna skulle stå för en del av kostnaderna och konglomeraten i Alentejo och Algarve del största delen. Sällskapet skildes utanför Santa Appolonia stationen i Lissabon och Manuel åkte hem till Porto efter det att de firat med mat, vin och bagauso.

Ytterligare ett avsnitt lär dyka upp i eftermiddag 

Bengt Johannesson

Finns det några snälla politiker här?
Att vara ett barn är att vara beroende.
Att vara ett barn är att vara sårbar.
Att vara ett barn är att vara försvarslös.
Ett litet barn ska få vara beroende av någon snäll, klok, vuxen medmänniska som vill barnets bästa.
Ett litet barn ska få bli ompysslad och tröstad kärleksfullt av en snäll, klok, vuxen medmänniska om någon eller något sårat barnet.
Ett litet barn ska få bli försvarad av någon snäll, klok, vuxen medmänniska på ett rättvist sätt när det behövs.
Ett samhälle ska ta hand om barn för samhället är beroende av barn.
Ett samhälle är sårbart om de inte kan skydda sina barn.
Ett samhälle ska försvara barn så att de kan försvara samhället i framtiden.
Snälla, kloka, vuxna medmänniskor ska ge alla barn allt som går att ge så att de växer upp och blir snälla, kloka, vuxna medmänniskor.
Det är snälla, kloka, vuxna medmänniskor som ska vara politiker och ta på sig ansvaret att leda ett samhälle.
Snälla, kloka, vuxna politiker har möjligheten att prioritera i samhällets budget.
Prioritera snällt, klokt och vuxet.
Investera i framtiden!
Investera i barn!
Är du en snäll, klok, vuxen medmänniska?

Göran Andersson
medborgare, förälder, förskollärare

För många unga är det ett val mellan pest och kolera! Arbetsförmedlingens organisation är under ständig förändring. Personalen kommer och går. Partierna bråkar om skrivningar i regelboken. Det blir nästan regeringskris.

Jag minns privata samtal med flyktinginvandrare på 1990-talet. ”Dom uppmanar oss att söka jobb som inte finns”, sa någon. Jag fanns till hands och kunde låta flyktingarna söka jobb hos mig trots att alla tjänster var besatta.

Nu hör jag unga säga att ”det finns inga jobb även om jag går i skolan.” Det är inte lönt. Då blir jag
förbannad. Och frågar mig ”vem fan har hittat på detta?”

Det behövs en massiv kampanj för att få ungarna att sitta på skolbänken – i alla väder gäller matte, fysik, kemi och minst ett språk. Utan allt detta hade jag själv inte haft en chans i samhället. Det är ni politiker som har det yttersta ansvaret! Sätt igång och jobba direkt efter julhelgen! Vi hörs!

Tommy Jonasson
civilekonom, f.d. universitetslektor i skatterätt vid Lunds Universitet

Hej hej, Landskrona Direkts läsare och alla ni andra! 

Vet ni vad? 
Idag är det, en särskild dag!
Ralph Nykvist, fotografernas fotograf är jubilar och fyller 75 år.
Vi höjer våra glas och säger: -skål och grattis Ralph!

Jag hade förmånen att vara med på det fantastiska unika  ”barnkalaset”. 

Ralph och undertecknad har sått några frö. Dessa kommer att gro, till stora gigantiska plantor, i vår gröna stad, Landskrona. 

Av erfarenhet, vet jag, att tjat hjälper… ibland. 
Många med mig tycker att Ralph är värdig att representera sin stad, Landskrona på fotofestivalen och andra liknande sammanhang!
Grenen av Landskrona Foto som sträckte sig till Höganäs museum, var bra, men INTE tillräckligt bra!
En gammal klok känd herre,  sa till mig en gång: ”det är aldrig för sent, att låta apan klättra ner från trädet”.
Tänk före, efter! 

Det är allt, jag ville säga idag. 

Vid pennan 
Geula Viola Lesén 
P.s.  Stressa lagom!  Det finns ett  liv, även  efter jul!

Svar till Johan Laurin:

Hej Johan!!
Tack för ditt svar 2019-12-09 med anledning av min insändare här på planket 2019-12-05.
Låt mig säga så här om eventuella taxiresekostnader:
Har man inte råd att att bo kvar så får man flytta. ”Det får vi göra.”, som en kommunalanställd i Landskrona uttryckte det.
Så blev det exempelvis för många i glesbygd när jobben försvann. Jag telefonintervjuade några av dessa för 20 år sedan. Där var ingen julstämning. Nu är det för Strandvägsborna bara en tillfällig obekvämlighet. Inget ovanligt när stadsbyggnadsprojekt sjösättes och handlarna står utan kunder. Icke desto mindre så öppnar våra insändare för en debatt om bostadspolitik. Hur beskattas ”värdeökning”, hur ska vi ha det med ränteavdrag” etc. etc.?

Jag bildade mig en egen uppfattning och presenterade denna uppfattning i Dagens Industri i början av 5 februari 1999, för c:a 20 år sedan. Jag återkommer med aktuella synpunkter. Vill du läsa artikeln så meddela redaktionen.

Och sen kan väl de flesta på Strandvägen låna upp sisådär hundratusen kronor att tillfälligt klara taxiresorna. Men nu kommer vi in på skatterättens klurigheter, eller?

Tommy Jonasson
civilekonom, f.d. universitetslektor i skatterätt vid Lunds Universitet

Jag kan ju inte annat än undra! Vi har kört ett par år på något som på vissa delar känts som kullerstensgator; Strandvägen!
Nu skall saker och ting hända vilket kommer så småningom ( två år; minst) förändra detta till det bättre MEN då kommer min undran in i bilden! Hur skall kollektivtrafiken lösas?
Det talas om anropsbussar? Hur kommer det rent praktiskt att gå till?
Det finns hur många frågor som helst. Jag har en affärsidé:  Vi som växte upp på 50- och 60-talet minns Volkswagen bussarna som körde mellan Vikingbåtarna och centrum ( till EPA?). Skulle det inte vara en idé att testa för boende på Strandvägen?

Rent teoretiskt borde det vara möjligt eftersom blåljus och annan trafik , boende skall kunna köra där!
Eller varför inte cykeluthyrning eller ännu mera avancerat: Tuk-tuk taxi?!
Linjesträckningen kan börja vid Fiskargumman nere på Strandpromenaden eller på cykelbanan!

Allvarligt talat : Det verkar som om någon är tagen på sängen av problemen! Yrvaket stigit upp och snabbt hafsat ihop en lösning som säkert fungerar bra vid ett skrivbord!
Hoppas att det löser sig och lycka till!

Håkan Lans

Betr. inställd busstrafik på Strandvägen i 2,5 år.

Landskrona Stad har skickat ut pressmedelande om hur de, Nobina och Skånetrafiken tillsammans -efter låååånga förhandlingar- ”hittat sin lösning”. En skrivbordsprodukt för hur de tycker kommunala stadsbusstrafiken på Strandvägen ska fungera under den 2,5 års långa ombyggnaden. Parallellt har Skånetrafiken i dagarna skickat ut nytt seniorkort och broschyren ”enklare vardag” om hur skönt det är att inte vara beroende av egen bil.
Citat: ”du kan åka så ofta du vill eller bara när det passar dig. Det bestämmer du själv”.
Man uppmanas att åka kollektivt och bidra till en bättre miljö. Jovisst, dagen efter kom besked från Landskrona Stad att lösningen för busslinje 5 längs Strandvägen är att helt stänga av den!

Skrivbordslösningen skulle uppfylla de uppställda kriterierna: trafiksäkerhet, inte förlänga ombyggnadstiden, inte riskera byggarbetarnas säkerhet, kunna tillämpas vid liknade
entreprenader och att busslinje 5 måste fungera utifrån tillgängliga bussfordon?
Planerarna som titulerar sig affärs- respektive trafikutvecklare gör nog mer skäl för titlarna avvecklare med sin s.k. lösning att helt stänga linjen och komplettera med en ”anropsstyrd buss” under två tidsintervaller under vardagar. Hur lång tid kommer det att ta för en bussresa till stan för att handla? Man måste ringa efter en anropsstyrd tillgänglig buss minst två timmar innan man åker. Både fram och tillbaka.

Ett viktigt kriterium att uppfylla har planerarna tydligen helt förbisett: nämligen att tillhandahålla kollektivtrafik för de boende under de 2,5 åren ombyggnaden är planerad till.
Upphandlingen verkar ha präglats av att bussleverantören styr över inköparen om stans kollektivtrafik med tillgängliga bussfordon.

Läste i HD/LP igår att stadens högste politiker, Torkild Strandberg, lämnat uppdrag till inte mindre än självaste stadsdirektören att se över möjligheten att sätta upp övervakningskamera på tågstationen i Häljarp. Kanske stadsdirektören också hinner med att se över en -för de boende- acceptabel lösning för kollektivtrafiken längs Strandvägen de närmaste ca 2,5 åren. Vi är tusentals boende som inte fått något gehör över huvud taget för det snart stundande bussproblemet. Kanske har
vi aldrig varit på tal i sammanhanget? Men stadsdirektören måste prioritera, ombyggnaden har redan påbörjats så smått!

Kör med mindre bussar under byggtiden är ett av förslagen till förhandlarna. Gärna med färre bussturer jämfört med nuvarande överdimensionerade bussflotta om det är en
pressad budget. Men det ingår kanske inte i Skånetrafikens begrepp ”utifrån tillgängliga bussfordon”. I varje fall uppfyller mindre bussar samtliga uppställda kriterier samtidigt som man bibehåller miljövänlig kollektivtrafik i stället för privata bilar. Och det är väl det man vill uppnå med stadsbusstrafiken?

Benny Jönsson
Senior med rösträtt

Med anledning av Carina Lefflers nya tjänst i kommunen, med lön 110 000 kr/mån plus nästan 30 000 i tjänstepensionsförsäkring, vill jag ställa en enkel fråga till makthavare Strandberg och tjänsteman Alexandersson:

Är det möjligen så att hon ska arbeta för den nya lönen och inte vara arbetsbefriad i ett antal månader?

Enligt er båda finns ju positiva saker och säga om henne. Inga meningsskiljaktigheter, samarbetssvårigheter, oenigheter,  eller kollisionskurser med Landskronas ledande politiker verkar vara rapporterade än så länge…

Men så är det ju där med personkemin som oroar mig lite. Jag vill ju inte att mina skattepengar ska kastas i sjön på ”arbetsbefriat arbete”. Kan ni lugna mig?

Lena Nilsson

Episod 3

Några dagar tillbringades i Lissabon och dess omgivningar i väntan på att Manuel skulle komma ner från Porto till huvudstaden. Under dessa dagar besöktes skolor och pediatriska kliniker där tomtegänget uppträde och delade ut de av tjuvarna köpta sakerna, till barnens glädje. Goda gärningar utfördes på dagarna och på kvällarna umgicks tomtarna med lokalbefolkningen och barlivet och roade sig. Slutligen kom Manuel till dem i Lissabon och glädjen blev stor och sällskapet planerade att åka till Grandola i Alentejo nästa dag men först festade sällskapet rejält under kvällen samtidigt som man planerade resan.

På morgonen åt man en stadig frukost innan det bar iväg till flo0den Tejo för att ta båten till andra sidan och därifrån fara med buss till Grandola. En del vin från Alentejo konsumerades under färden och vänskapsband knöts med portugisiska medresenärer sång och musik präglade resan som tog cirka 3 timmar, med både Fado och sånger av Jose Alonso. Inte minst kampsången från 1974 och framåt sjöngs många gånger under färden. När bussen anlände till Grandola låg byn mer eller mindre öde så sällskapet letade upp en liten restaurang och bar som var öppen och gick in där för att äta och drick samt att förhöra sig om Joao och om han levde kvar i Grandola. Ägaren upplös sällskapet att Joao varit död i många år men hade en son som hette Jose som bodde och levde i byn. Ägaren berättade att Joao var en av de stora hjältarna i Grandola under revolutionsåren och i demokratiseringsprocessen och fördelningen av jorden till lantarbetarna i Alentejo. Sällskapet fick adressen till Jose och beslöt sig för att genast besöka honom. Jose bodde i sina föräldrars hem och livnärde sig på en liten plätt jord vilket knappast gick utan han var tvingad att arbeta extra hos de stora jordägarna. Jordreformen efter nejlikornas revolution hade gått i stå och folket hade fått det nästan som under fascismen. Nu var det dock stora internationella konglomerat som köpt jorden billigt av den liberala och konservativa regimen och sålde på produkterna som jorden gav på den internationella marknaden.

Del fyra läser ni här imorgon.

Bengt Johannesson