Arkiv: Planket

Under det senaste året har 122 anställda lämnat socialtjänsten i Landskrona. Vittnesmål om mobbning, repressalier, utfrysning och tystnadskultur beskriver en arbetsmiljö som inte bara är ohållbar – den är farlig. Farlig för medarbetarna, men också för de barn, unga och vuxna som är beroende av socialtjänstens stöd.

Socialtjänsten är samhällets yttersta skyddsnät. Det är här vi möter barn som far illa, personer i missbruk, våldsutsatta familjer och människor i djupa kriser. När de som bär detta ansvar själva vittnar om psykisk ohälsa, rädsla och brist på tillit till sin ledning, då måste vi som samhälle stanna upp och ställa frågan: Hur kan man hjälpa andra, när man själv går sönder?

Granskningen av Helsingborgs Dagblad visar på en alarmerande utveckling. Åtta chefer har lämnat på mindre än ett år. Nyanställda får ingen introduktion. Visselblåsare känner sig svartmålade. Incidentanmälningar utreds av samma personer som pekas ut som problemet. Fackliga företrädare bekräftar att de fått signaler om vuxenmobbning – men att många är för rädda för att anmäla.

Detta handlar inte om enstaka konflikter. Det handlar om en systemkris i Landskronas socialförvaltning. Och ansvaret kan inte enbart läggas på en förvaltningschef. Det är den politiska ledningen – Liberalerna, Moderaterna och Miljöpartiet – som bär det yttersta arbetsgivaransvaret för stadens verksamheter.

När varningsklockorna ringer så här högt, räcker det inte att säga ”vi tar det på allvar”. Det krävs handling:

• En oberoende extern arbetsmiljöutredning.
• En genomlysning av ledarskapskulturen inom hela socialförvaltningen.
• Ett stärkt skydd för visselblåsare och fackliga företrädare.
• En plan för att återuppbygga tillit, kompetens och arbetsro.

Landskrona är en stad med stora sociala utmaningar – men också med engagerade, kunniga medarbetare som vill göra skillnad. När dessa människor i hundratal lämnar sina jobb, inte på grund av arbetsbördan utan på grund av klimatet, då riskerar hela socialtjänsten att kollapsa.

Och vi måste också ställa oss en annan fråga: Vilken signal ger Landskrona stad till alla som söker anställning här? Är vi verkligen en attraktiv arbetsgivare när berättelser om rädsla, tystnad och misstro sprids – både inom organisationen och utanför den? Vem vill arbeta i en stad där lojalitet tycks gå före öppenhet, och där kritik möts med misstänkliggöranden?

Politikerna i Landskrona måste nu visa att de står upp för sina medarbetare – och för invånarna som förlitar sig på deras hjälp. För utan en trygg, fungerande socialtjänst har vi inget skyddsnät kvar.

Fatmir Azemi (S)
Oppositionsråd

Foto: Marko Huttunen

Axeltofta Fritidsförening höll under söndagen ett öppet medlemsmöte om områdets framtid. På plats i panelen fanns Jonas Esbjörnsson (Socialdemokraterna) och Lasse Sand (Vänsterpartiet). Mötet leddes av Erik Rantzow och Camilla Magnusson.

Flera andra politiker deltog också i samtalet: Marko Huttunen (S), Ole Rudolfsson (S), Fatmir Azemi (S) och Michelle Hultgren (SSU).
Sverigedemokraterna hade tackat ja till att delta men uteblev – de inkom i stället med ett skriftligt ställningstagande efter mötet. Centerpartiet var inbjudet men tackade nej.

Liberalerna, Moderaterna och Miljöpartiet – som tillsammans utgör den styrande Treklövern – tackade gemensamt nej till att delta. I identiska mejlsvar hänvisade de till att frågan om Axeltofta redan avgjordes i kommunfullmäktige i juni 2024 och att detaljplanen därefter antagits. Planen är nu överklagad, bland annat av företrädare för området. ”Mot bakgrund av detta väljer Treklövern att tacka nej till deltagandet”, skrev partierna.

Under mötet fick Socialdemokraterna och Vänsterpartiet besvara en rad frågor om framtiden för Axeltofta, kommunens hantering och möjliga lösningar framåt.

Framtid och löften
Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet deklarerade att de vill bevara Axeltofta. Socialdemokraterna betonade att området ska utvecklas i samråd med föreningen, medan Vänsterpartiet kritiserade Treklövern för att ha ”byggt upp förväntningar som man sedan rivit ner” och underströk vikten av att politiker håller sina löften.

Socialdemokraterna uppgav att de kommer att pausa och, om möjligt, riva upp beslutet om avveckling om de får majoritet efter valet 2026. Det skulle då kräva ett nytt politiskt beslut i kommunstyrelsen. På frågan om Länsstyrelsens invändningar menade S att man behöver ta upp dialogen på nytt och presentera konkreta lösningar mot översvämningsrisk, till exempel genom skyddsvallar.

Boendeform och utveckling
Vänsterpartiet ansåg att Axeltofta redan fungerar som ett permanentområde och att människor inte ska kastas ut från sina hem. Partiet vill se utveckling snarare än avveckling. Socialdemokraterna framhöll att det viktigaste just nu är att stoppa hotet mot området – därefter kan frågan om boendeform hanteras tillsammans med föreningen.

Ekonomi och avtal
När det gäller VA-frågan hänvisade Socialdemokraterna till ett förslag där kommunen kan agera borgenär medan medlemmarna står för en höjd arrendeavgift. Båda partierna ansåg att friköp av marken inte är den bästa vägen framåt. Vänsterpartiet förespråkade i stället långa och trygga arrendeavtal med tydliga garantier, medan Socialdemokraterna talade om tioåriga avtal och möjligheten att längre fram diskutera ägandeformer.

I diskussionen om kommunens ekonomi framhöll Socialdemokraten Fatmir Azemi att Landskrona kommun har ett betydande ekonomiskt överskott och en mycket stabil ekonomi – siffror på omkring en miljard kronor nämndes som exempel.

Likabehandling och laglighet
På frågan om varför Landskronas koloniområden behandlas olika beskrev Vänsterpartiet situationen som märklig, medan Socialdemokraterna lyfte behovet av att tydliggöra arrendelagstiftningen och ansvarsfördelningen. De menade att koloniområden bör säkras juridiskt för att undvika framtida konflikter.

Kulturvärde och samhällsnytta
Båda partierna betonade Axeltoftas sociala och kulturella betydelse. Vänsterpartiet öppnade för att utreda ett kulturhistoriskt skydd, men påpekade att det inte får leda till onödiga begränsningar för de boende. Socialdemokraterna beskrev Axeltofta som ett område med unika natur- och kulturvärden som bör bevaras och lyftas i stadens framtida planering.

Transparens och framtida dialog
Socialdemokraterna framhöll vikten av tillgängliga politiker och öppna processer – ”vi är till för er”, sa Esbjörnsson. Vänsterpartiet menade att det är svårt att ge garantier, men betonade vikten av att alltid lyssna på väljarna.

Koalitioner och vallöften
Socialdemokraterna uteslöt samarbete med Liberalerna, som de kallade sin huvudmotståndare. Vänsterpartiet höll med och hänvisade till grundläggande värderingsskillnader.

På den avslutande frågan om de kunde lova att Axeltofta ska bevaras svarade Socialdemokraterna ett tydligt ja. Vänsterpartiet svarade att de tror sig kunna lova att området får förbli som det är.

Sverigedemokraternas skriftliga svar
Sverigedemokraterna meddelade i efterhand att partiet ”jobbar vidare för högre och mer marknadsmässig ersättning i samband med avveckling eller flytt till något av stadens övriga koloniområden”.
De anser att en oberoende värderingsperson bör anlitas för att fastställa rimlig nivå och menar att de beslut som fattats av Länsstyrelsen är ”mycket svåra, på gränsen till omöjliga, att ändra”.
Skrivelsen undertecknades av Thomas Wallin, ordförande för SD Landskrona.

Landskrona är en stad med ett rikt historiskt arv, från medeltidens stadsplan till 1800‑talets kvartersstruktur och den industriella epokens byggnader. Staden har under århundraden utvecklats med en tydlig relation mellan stadens struktur, dess byggnader och det omkringliggande landskapet, vilket skapar stark platsidentitet och en unik karaktär.
Trots detta har modernistiska planeringsprinciper från efterkrigstiden på många sätt påverkat staden negativt. Funktionell separering, storskalig punkt- och lamellhusbebyggelse samt prioritering av biltrafik har lett till fragmenterade stadsdelar och glesa bostadsområden som inte alltid bidrar till social sammanhållning eller estetisk kvalitet. Dessa utmaningar är väl dokumenterade i Landskronas bevarandeplaner och stadsbyggnadsprojekt.

Dagens stadsplanering i Landskrona uppvisar flera utmaningar som tydligt illustrerar områden där nuvarande strategier inte fullt ut lyckats uppnå en sammanhållen och funktionell stadsmiljö. Moderna bostadsområden och lamellhus bryter ofta mot den historiska kvartersstadens rytm, vilket minskar den urbana sammanhållningen och försvagar stadens rumsliga karaktär. Samtidigt är integrationen av nya bostäder ofta otillräcklig; många av de nybyggda områdena saknar blandade funktioner, vilket innebär att boende, arbetsplatser och service separeras. Detta leder i sin tur till ett ökat bilberoende och begränsat socialt liv i stadsrummet. Ytterligare en dimension är bevarandet av estetisk kvalitet. Äldre, kulturhistoriskt värdefulla byggnader har ibland stått i konflikt med modernistiska tillägg, vilket minskar stadens visuella kontinuitet och den övergripande platsidentiteten. Dessa problem är inte unika för Landskrona, men staden har särskilt tydliga möjligheter att dra nytta av sitt historiska arv samtidigt som den möter moderna krav på bostäder, mobilitet och social interaktion.

För att adressera dessa utmaningar erbjuder nyurbanism ett ramverk som kombinerar historisk kontinuitet med moderna behov. Byggnadsprojekt bör utformas med tätare, blandad bebyggelse där bostäder, arbetsplatser och service integreras inom samma kvarter, vilket främjar social interaktion och minskar bilberoendet. Historiska kvarter bör restaureras och kompletteras med nya byggnader i samma skala och proportioner, vilket stärker stadens identitet och rumsliga sammanhang. Gatuplanering bör prioritera människor framför biltrafik, vilket skapar levande offentliga rum som inbjuder till gång och cykel. Arkitektonisk kvalitet i nybyggda strukturer kan säkerställas genom materialval, fasadlinjer och proportioner som harmonierar med befintlig arkitektur. Slutligen är medborgardialog och transparens centrala komponenter i planeringsprocessen, eftersom de säkerställer att både kulturarv och moderna behov beaktas på ett balanserat sätt.

Landskrona har en unik möjlighet att kombinera sitt historiska stadsrum med moderna krav på funktionalitet och social hållbarhet. Dagens misslyckanden inom stadsplanering kan inte enbart hänföras till resurser eller tillfälliga beslut, utan speglar en brist på långsiktigt integrerad planering som tar hänsyn till både arkitektur, stadsstruktur och människors behov.
Genom att tillämpa principer från nyurbanism – att bygga tätt, mänskligt, blandat och estetiskt – kan Landskrona utveckla en stad som både bevarar sitt historiska arv och möter framtidens krav. Detta är en väg som både stärker stadens identitet och skapar en mer attraktiv, hållbar och levande stad för alla invånare.

Ronnie Niby (S)
arkeolog, sekreterare i Arkitekturupproret

Svar till Måns Back Nilsson (L)

Till att börja med vill jag bara rätta till ett sakfel.  Jag har aldrig i nämnden sagt ”under mina trettio år i skolan”. Hade du frågat mig 2006 hade det stämt men jag arbetade ytterligare 11 år.

Vi i S-gruppen kan hitta klara och tydliga krav på vårdnadshavare i skollagen. Vi har skolplikt t.o.m. åk nio  normalt ca 10 års skolgång. Vi tycker att det finns så tydliga beskrivningar som om de följs leder till både trygghet och studiero.

Skolplikt; Vad det innebär:

Skyldighet att delta: Barn måste gå i skolan och delta i undervisningen.

Utbildningsrätt: Skolplikten är också en rätt till utbildning.

Ansvar: Vårdnadshavare har ett ansvar för att se till att de fullgör sin skolgång.

Giltig frånvaro: Sjukdom eller beviljad ledighet är giltiga skäl för frånvaro. Skolan bedömer om frånvaron är giltig.

Trygghet och studiero
Undervisningen skall präglas av studiero. Med studiero menas att det finns goda förutsättningar för eleverna att koncentrera sig på undervisningen. Huvudmannen skall säkerställa att skolan bedriver ett förebyggande arbetsför att skapa trygghet och studiero.

Vi i S-gruppen tycker att dessa fyra punkterar i skollagen samt tillägget om trygghet och studiero också ur skollagen är fullt tillräckliga och tydliga för vårdnadshavare, elever och skola för att skapa trygghet och studiero.

Vi uppfattar det eventuella dokumentet som en glidning av ansvar från en part över till en annan part. Mer som ett ansvar för vårdnadshavare än som ett gemensamt ansvar för alla tre inblandade parter.

Vi har också fått indikationer på att det kan finnas en oro för ett merarbete för personalen som skall administrera dokumentet. Det skall förklaras, motiveras, kan alla elever ha samma dokument osv. Är det ett avtal som skall skrivas under. Dokumentet är ju enligt Skolverket inte juridiskt bindande.

Tänk om en part inte följer sin del av dokumentet. Ponera att vårdnadshavare och elev men inte skolan eller tvärtom uppfyllt sin del av dokumentet. Vad händer då?
Hur kan den person som skriver under från skolans sida garantera att tillräckliga resurser; t ex specialpedagog, sätts in?
Det är ju politiker som sätter ekonomiska ramar. Ska politikerna också skriva under?

Vi i S-gruppen ställer oss också frågan varför förslaget kommer nu.   När det gäller nämndmålens resultat och analys 2024 så kan man konstatera att avseende målet ”All utbildning präglas av trygghet och studiero” så har vi grön markering. Det betyder att alla indikatorerna ligger över förväntat målvärde 2024. Inte mycket att glädjas över kanske men dock över!

Våra duktiga pedagoger och annan personal i vår fantastiska kommunala skola gör ett mycket bra jobb tillsammans med vårdnadshavare och elever för att skapa just trygghet och studiero! All credit till alla inblandade – BRA!

Och helt utan förväntansdokument!

Nej, Måns Back Nilsson för oss  Socialdemokrater är inte ett sådant  dokument, juridiskt bindande eller inte  underskrivet eller inte prio ett.

• Vi tycker däremot att fullt fokus nu från oss i nämnden, förvaltningen och all personal måste ligga på att öka andelen elever i nian som blir behöriga att söka in på gymnasiet.
• Vi skall ha fokus på att andelen elever på gymnasiet som tar sin gymnasieexamen ökar.
• Vi skall se till att ALLA elever som har behov av stöd i olika former skall få det antingen enskilt, i mindre grupp eller i klassen.
• Vi skall se till att alla elever utmanas till att utveckla sina kunskaper i olika ämnen.

En mycket god arbetsmiljö är för alla inblandade en utomordentligt viktig förutsättning för att vi skall lyckas – Där är vi helt överens. Vi skall aldrig släppa kravet på en god arbetsmiljö men som sagt : Vi skall inte lägga fokus på att ändra något som uppenbarligen funkar (enligt nämndsberättelsen 2024) utan att det finns behov för det.

”Våra väljare har gett oss mandat att representera dem. Då ingår det att våga fatta beslut , även när de är svåra”

Bra,  Måns! När skall vi sätta oss ned och diskutera fram hur vi skall få bort aktiebolagen och vinsterna  i skolan nu när ni har svängt i den frågan. Ja, dvs er partiledare säger så i alla fall. Förresten, vi kan ju bjuda in V och MP också!

Med vänliga hälsningar

Håkan Lans för S-gruppen i Utbildningsnämnden

Personligen blev jag och mina liberala kollegor ganska förbryllade under det senaste mötet i utbildningsnämnden.

Jag tog mig friheten att på sittande möte fråga den socialdemokratiska gruppen varför de valde att inte delta i beslutet. Jag var helt enkelt nyfiken. Samtidigt var jag noga med att understryka att jag naturligtvis inte kunde förvänta mig något svar.

Håkan Lanz hade, eller ville, inte ge något. S-gruppen avstod från att klargöra sina åsikter eller presentera eventuella alternativa förslag. Under diskussionen inför beslutet hänvisade man lite svävande till att man uppfattat frågan som en dialog mellan skola och föräldrar – ”lite som ett grupparbete” eller kanske en ”brainstorming”. Jag minns inte ordvalet exakt.

Det jag däremot minns tydligt är att man valde att inte motivera sitt ställningstagande. Det är förstås i sin ordning – men det blir något märkligt när samma företrädare kort därefter uttalar sig både i en artikel och en insändare som ensidigt beskriver frågan, dessutom i en ganska konspiratorisk ton.

För mig handlar detta i grunden om ansvar.
Som politiker, men också som förälder.

När allt fungerar i en familj kan det likna ett grupparbete – samspel, dialog, gemensamma beslut.
Men när det inte fungerar behöver någon faktiskt vara förälder.
Någon som sätter gränser, står fast vid dem och orkar hålla i över tid.
Det kan helt enkelt inte vara lördag hela veckan.
Så upplevde vi liberaler frågan om förväntansdokumentet:
Som en tydlig markering om vad som är förälderns ansvar – och vad som är skolans.
Inte ett grupparbete eller en brainstorming, utan ett klargörande om roller, ansvar och förväntningar.

Under de tre år jag suttit i nämnden har jag nog hört Håkan Lanz säga ”under mina trettio år i skolan” minst trettio gånger.
Jag vet inte exakt hur många år jag själv arbetat i skolan, men tillräckligt för att se hur den belastas med uppgifter som inte borde ligga där.
En hel del av det ansvaret hör hemma hos föräldrarna – och i samhället i stort.
Därför ser jag förväntansdokumentet som ett nödvändigt ställningstagande från skolans sida om vad som är rimligt att förvänta sig.
Inte som ett grupparbete, utan som ett tydligt uttryck för skolans uppdrag och gränser.
Och i en förlängning ett ställningstagande för lärarnas arbetsmiljö.

Förväntansdokumentet handlar inte om att skuldbelägga eller pressa föräldrar, utan om att påminna om skolans faktiska ansvar:
Skolan ska utbilda – inte uppfostra – även om ett visst fostransansvar självklart finns.

Men det är förälderns uppgift att se till att barnet sover, äter, gör sina läxor och uppträder respektfullt mot andra.

Jag har full respekt för att vi i utbildningsnämnden ibland tycker olika – det hör till politiken.

Men som förtroendevalda har vi också ett ansvar att ta ställning.

Att avstå från att delta i ett beslut är inte att ta ställning – det är att undvika det.

Våra väljare har gett oss mandat att representera dem. Då ingår det att våga fatta beslut, även när de är svåra.

Måns Back Nilsson (L), ledamot i utbildningsnämnden, Landskrona

Treklövern i utbildningsnämnden vill skapa ett nytt dokument för föräldrar, men också skola och elever, att fylla i, som de tänker kalla ett ”Förväntansdokument”. Här ska tydliggöras vad föräldrar, elev och skola förväntas göra för att eleven ska få en lyckad och trygg skolgång.

När jag läser Ervisa Danis (L) beskrivning (Landskrona Direkt 25/10 ) av dokumentet, tolkar jag det som att det är föräldrarna hon vill pressa att skriva under. Man anar att hon misstänker att en misslyckad skola/skolgång mest beror på föräldrarna.

Socialdemokraterna deltog inte i beslutet, vilket ger Treklövern tillfälle att säga: ”Se, S vill inte satsa på föräldraansvar!” Vilket är helt felaktigt.
Detta är för övrigt en medveten strategi i regeringens, och då  liberalernas, desperata röstfiske. Att kasta ut lite allmänna floskler om skolan som ”lärare ska ha rätt att bestraffa elever” eller ”från skärm till pärm” eller som nu, ett ”förväntansdokument”.

Allt för att försöka låtsas på handlingskraft och för att försöka ge S skulden för misslyckanden i skolpolitiken.
Många minns hur Björklund (L) på sin tid ivrigt  propagerade för att slänga läroböckerna och satsa på datorer.
Själv vill jag se vilka som skulle övervaka alla de ”bestraffningar” som ska utdelas? Kanske arbetslösa liberala riksdagsmän efter nästa val?
När Simona Mohamson försökte slå i oss att hon gått i en socialdemokratisk ”flumskola” visade det sig att det under största delen av hennes skoltid varit borgerligt styre.

Tillbaka till det nya dokumentet, som då ska fyllas i jämte åtgärdsprogram, incidentrapporter, betygsdokument och många många andra papper. Plus då ev förväntansdokument.
I skolans författningar står det väldigt tydligt och väldigt mycket  om vilket ansvar skola, föräldrar och elever har för skolarbetet. Detta diskuteras också mycket under de utvecklingssamtal lärarna för och också noga dokumenterar. Och därefter skriver åtgärdsprogram med syfte att förbättra studieresultat och skolgång.

Så vad vill man nu med dessa, icke juridiskt bindande, dokument? Mer än att fiska röster och misstänkliggöra oppositionen?
Dokumenten, samtalen och åtgärderna finns ju redan?

Ett nytt utspel från de desperata liberalerna är att nu vilja avskaffa marknadsskolorna, när de faktiskt röstat helt emot S förslag att ta bort dessa skolor och deras vinster.
Här skulle det vara intressant att få både Ervisa Danis och Torkild Strandbergs syn på Mohamsons utspel. Vill ni avskaffa vinsterna i friskolor som Internationella Engelska Skolan?
Vill ni avskaffa de vinstdrivande friskolorna? Såsom er partiledare förespråkar.

Lena Nilsson

I Landskrona har kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg återigen synts i sociala medier, leende framför ännu ett kommunalt byggprojekt. Den här gången handlar det om utbyggnaden av Västervångskolan, ett viktigt och efterlängtat tillskott för elever och personal. Samtidigt publiceras liknande berättelser om projekt i Vadensjö, lekplatser och byastugor – alltid med samma budskap underliggande: utvecklingen sker tack vare ledarskapet.

Men är det verkligen en politisk prestation att bygga skolor, rusta byastugor eller anlägga lekplatser? Det är snarare ett grundläggande uppdrag för varje kommunledning – oavsett färg eller person. Samma typ av skolbyggen pågår just nu i Ängelholm, Helsingborg och Höganäs, utan att någon försöker framställa det som något enastående. Det handlar om planering, budget och ansvar – inte personliga visioner.

Problemet är inte projekten i sig, utan hur de kommuniceras. När vardagliga investeringar paketeras som bevis på unikt ledarskap riskerar politiken att förlora sin sakliga grund. Bilden av en ”framgångssaga” blir viktigare än diskussionen om hur resurser fördelas, vilka behov som prioriteras bort, eller vilka sociala utmaningar som faktiskt finns kvar.

Att bygga skolor är viktigt – men det ska inte behöva bli en symbol för politiskt självförhärligande. Välfungerande samhällsbygge kräver mer än leenden på Facebook och väl valda fototillfällen. Det kräver öppenhet, självkritik och vilja att tala om det som inte är lika enkelt att fotografera.

Ronnie Niby (S)

Plånbok tjock nu

kaffe, krog, sen nudlar 

cykeln hem igen

/Jeppe Andersson 

Idag är det skyddsombudens dag – ett uppdrag värt att stanna upp och reflektera över.
Skyddsombuden är ofta de osynliga hjältarna på våra arbetsplatser. De står upp för arbetsmiljön, säkerheten och våra rättigheter – när ingen annan gör det. I en tid där stress, underbemanning och arbetsrelaterad ohälsa ökar, blir deras insats viktigare än någonsin.

Skyddsombud väljs av sina kollegor – ett tydligt tecken på förtroende. Det är ett uppdrag som handlar om att bevaka och förbättra arbetsmiljön, både fysisk och psykisk. Därför blir det märkligt när arbetsgivare vill ta över rätten att utse skyddsombud. Ur ett förtroendeperspektiv är det en direkt motsägelse.

Lägger man till att arbetsgivaren redan har det yttersta ansvaret för arbetsmiljön – och har befogenheter att förändra den utan förhandling eller skyddsstopp – blir debatten inte bara skev, utan den blottar också en oroande kompetensbrist hos vissa arbetsgivare.

Så – ta chansen att tacka ditt skyddsombud i dag. Visa att du ser och uppskattar deras viktiga arbete. Och finns det inget skyddsombud på din arbetsplats? Organisera er. Välj någon ni har förtroende för.
Det handlar ytterst om din arbetsmiljö – och ditt liv.

Fackens -S Landskrona
gm Marcus Frej