PLANKET - Inlägg på denna sida är insändare och åsikterna är skribentens egna

Ät inte jorden

Jag sitter och begrundar det som hänt med historien om hela köpet och alla turer runt Hilleshög. Det blir liksom svårare och svårare att ta in den flagranta okunskap som sen manifesterades i fredags i ren ondska pga. att hela processer ej blir rättssäkra eller logiska kopplingar görs. Detta i juletid när allt ska vara frid och fred. Jag känner mig som Karl Bertil Johnsson när jag skriver denna texten. Hilleshög som industri är liksom inte vilken industri som helst utan en väldigt speciell anläggning för att behandla utsäde till sockerbetor och bedriva forskning runt detta. Tidigare tillbaka i tiden var här ett stort sockerbruk även det en intensiv användning av olika gifter för att så kallat ”skydda” grödor och frö. Det finns väl dokumenterat och är även bekräftat höga halter bland annat arsenik i grundvattnet på fastigheten. Så pass höga halter att vi är långt över både svenska riktvärden och EU gränsvärden.
Detta är känd fakta och inget nytt har hittills framkommit som säger annat. På andra sidan staketet så var arseniken så farlig att man 2020 rev 43 kolonistugor men lämnade det sen helt utan vidare åtgärd. Nu då till dagens dilemma inne på Hilleshög har samma gifter plus en massa andra använts. Kommunens tjänstemän erkänner att de inte kan och Arbetsmiljöverket erkänner att de inte heller förstår. De litar helt på den konsult som Kommunen betalt för en rapport inför köpet. Arbetsmiljöverket borde rimligen kontakta Länsstyrelsen eller naturvårdsverket för ett opartiskt utlåtande. Att blint gå på bara konsultens uppgifter är oprofessionellt och obegripligt. När ondskan får ett ansikte i okunskapen så ska anställda i Enklajobb bara jobba på. Vem företräder Kommunal vid mötet med kommunen, Arbetsmiljöverket och konsult?

Ole Rudolfsson (S)

Vad sker med vildbina?

I buskaget finns det gott om vildbin, upplyser dagens insändarskribent,

Jag brukar vara ute och promenera i Karlslundsområdet. Särskilt området kring IP.

Vad är det som ska hända mellan sista fotbollsplanen och parkeringen?
Alltså i den änden där Gullstrands gymnastiksal ligger. Vid min promenad upptäckte jag blåa markeringar på marken, intill buskaget. Skall där byggas eller breddas?
Jag undrar om ansvariga vet om att buskaget huserar tusentals vidbin?
Tas det hänsyn till dessa?
Vildbin börjar bli sällsynta och vi behöver dessa små varelser!
Det är en fröjd att komma en sommardag och se och höra dem jobba!
Får vi behålla dem?
Vänligen
Eva Sturesson
Medborgare i Landskrona

 

SVAR DIREKT

Hej,

Exakt hur den sista ytan efter den stora hybridplanen ska utformas är inte bestämt.
Parkeringen utanför Guldängens Idrottshall ska finnas kvar  men exakt utformning är inte klart ännu.
Tack för informationen om vildbin – det tar vi med oss in i projektet.

Med vänlig hälsning

Maria Jonason
Projektchef Stadsledningsförvaltningen / bitr. Projektägare Karlslundsprojektet

När matkön växer och makten tittar bort…

Det är något med Landskrona i decemberljuset… något som skaver som en sten i skon. Människor huttrar i köer för en matkasse som kostar tjugo kronor… barn som håller sina föräldrar i handen… blickar som söker värdighet i en stad som blivit allt hårdare. Och ändå… där borta vid havet… lyser strålkastarna på ännu ett VIP-event… ännu en bandklippning… ännu ett projekt som ska glänsa över verkligheten.
På min lunchrast sitter jag med en kaffekopp som hunnit kallna… och läser än en gång om utsatthet… fattigdom… och det där djupa politiska oengagemanget som liksom lagt sig över Landskrona som en dimma. Varje artikel är ett eko av samma historia… att människors behov växer… medan makten krymper bort från sitt ansvar.
Och Torkild… Treklövern… de fortsätter sin marsch genom visionsritningar och glittrande broschyrer. De talar om framgång, utveckling, havsutsikt… som om allt går åt rätt håll bara man tittar tillräckligt långt bort. Men den som vågar se nära… ser en annan bild. En rad människor i en kö som blir längre… en volontär som suckar över tomma hyllor… en diakon som försöker hålla värmen både i lokalen och i hjärtat.
Det är som att vi lever i två städer samtidigt. En som glänser i reklamen… och en som gråter i skuggan.
Treklövern klipper band… men människorna klipper kuponger. Politiker skålar i glas som aldrig sinar… medan volontärer ibland inte ens får in pasta att fylla kassarna med. Det blir som två parallella hjärtan… ett som slår för makten… ett som slår för folket. Och det är folket som bär rytmen… som håller värmen… som ser till att någon får mat på bordet när ingen annan gör det.
Det märkliga… det sorgliga… är att stadens själ inte längre speglas i stadens ledning. Den finns i matkön… i händer som sträcker sig efter bröd… i företagaren som startar en insamling… i kyrkan som försöker trolla med det lilla som kommer in.
En stad mäts inte i sina fasader… utan i sina famnar.
Och just nu… famnar Landskrona sitt folk bättre än Treklövern gör. För medan politiken vandrar längs strandpromenaden… vandrar andra längs Regeringsgatan med hjärtat i halsgropen och en matkasse i handen.
Det är i det skavet… i den kontrasten… som något håller på att brista. För en stad kan inte glänsa när magen är tom. Den kan inte utvecklas när människorna faller. Den kan inte ledas av någon som inte längre ser dem som står rakt framför honom.
Och då… då återstår bara en fråga som ekar genom decemberdimman:
Vem ska bära Landskrona… när Treklövern slutat göra det?
Camilla Magnusson 

Onnittelut Suomi!

Presidentens flagga

Ja, ett stort Grattis till Finland är verkligen på sin plats. Vårt östra grannland fyller ju 108 år i dag. Landet är dock mycket äldre än så. Det har funnits i många hundra år, men det var först den 6 december 1917 som landet blev självständigt, efter att under sekler varit en landsdel i Sverige och därefter hamnat under rysk överhöghet. Och därför är det mer än väl värt att fira Finland just i dag, den sjätte december!

Runt om i Finland går den finska flaggan i topp, så ock runt om i hela Norden. I Landskrona vajar den i vinden från Rådhuset och utanför Stadshuset och säkerligen på många andra ställen i vår stad. I Helsingfors är, som sig bör, firandet extra festligt med presidentens traditionsenliga bal på slottet som höjdpunkt. Ett evenemang som direktsänds i radio och teve; 2023 följde 3 miljoner tittare slottsbalen på YLE (finländsk teve).

Men även om det är tasavallan presidentti Alexander Stubbs bal på slottet som är nummer ett, så står firandet inte långt efter på andra ställen i Finland. I vår mångåriga vänort Kotka bjuds det på ett festligt kulturprogram i konserthuset. Liksom på slottsbalen i Helsingfors får man i Kotka skaka hand med värden; i Kotkas fall stadsfullmäktiges ordförande Jouko Rauhala. Och precis som på slottet bjuds man på musik, sång och dans. Det hela avslutas stilenligt med nationalsången: Maamme – Vårt land.

Men hur firar man självständighetsdagen hemmavid med familjen?

För att få reda på mer om den saken kontaktar jag Susanne Öksnevad, ordförande för Föreningen Norden i Kotka. Susanne berättar att dagen är en riktig högtids- och festdag för alla i Finland. Längs gatorna i städer och byar ser man fönster efter fönster med två tända ljus. En tradition som går tillbaka till protesterna mot förryskning under slutet av 1800-talet. Familjen samlas om kvällen för en festmåltid. I Susannes familj tillagas det gärna karjalanpaisti/karelsk stek; en av Marskalk Mannerheims och många andras favoriträtter. Men på festbordet kan även lutfisk dukas fram. Därefter är det dags för familjen Öksnevad att, precis som stora delar av Finlands befolkning, bänka sig i soffan framför teven med ett glas mousserande vin och ta del av slottsbalen i Helsingfors. Och liksom kommentatorerna på YLE, kommenterar och bedömer familjen i soffan damernas festblåsor.

En tradition i Finland är att ännu en gång se Edvin Laines klassiska filmatisering från 1955 av Väinös Linnas gripande roman ”Okänd soldat”. Den visar YLE återkommande på självständighetsdagen den 6 december. Dagen är alltså inte bara en dag för festande, utan i lika hög grad en dag för hågkomster. Finlands självständighet föddes i en orolig tid och den befästes i en orolig tid.

Skeenden likt inbördeskriget 1918, vinterkriget 1939-40, fortsättningskriget 1941-44 och Lapplandskriget 1944-45, har vi i Sverige varit förskonade från. För Sverige var och är Finland landet som alltid tar stöten när grannen i öster vaknar. Finland har alltid och kommer säkerligen alltid att stå emot stöten. Men vi måste vara beredda att med alla medel hjälpa Finland att stå emot och slå tillbaka. Hotas Finland, hotas Sverige.

Vi bör i Sverige ta intryck av hur man i Finland, vis av erfarenhet, har planerat och förberett sig för att grannen i öster kan vakna. Även om vårt militära försvar nu byggs ut i snabb takt, så är de övriga delarna av vårt totalförsvar bristfälliga. Att återställa civilförsvaret är inte en fråga enbart för staten, utan i lika hög grad för regioner och, inte minst, för kommuner. Hoppas att frågan är högprioriterad i diskussionerna mellan vänorterna Landskrona och Kotka. Vi i Landskrona har säkerligen mycket att lära av våra vänner i Kotka.

Avslutningsvis, nu när vi närmar oss slutet av 2025:

Ett stort tack till Landskrona stad för mycket gott samarbete under året. Ett stort tack också till de olika föreningar som vi under året samverkat med; ingen nämnd ingen glömd. Men framför allt ett stort tack till alla landskronabor som vi mött och pratat med under våra olika arrangemang under året. Det är helt klart att det i Landskrona, bland såväl unga som äldre, finns ett stort intresse för och en önskan om breddat och fördjupat nordiskt samarbete.

Det bådar gott för framtiden i Norden – Vår gemensamma framtid!

Hogland/Suursaari 40 km söder om Kotka; en gång i tiden en finsk ö. I dag den ryska ön Гогланд (Gogland) Foto. Jan Nilsson

 

Jan Nilsson

Föreningen Norden i Landskrona
norden.landskrona@gmail.com

Därför behövs facken – även i Landskrona 2025

Nyheten om att arbetsmarknadsdeltagare fått röja och gräva i den förorenade marken i Hilleshög är inte bara en skandal – det är en påminnelse om varför fackföreningarnas roll fortfarande är helt avgörande, även i dag. Här har kommunens egna analyser visat förhöjda halter av giftiga ämnen, ändå skickas människor ut för att utföra arbetsuppgifter som potentiellt är livsfarliga. Ingen arbetsgivare – privat eller offentlig – ska kunna ta sådana risker med människors hälsa.

Att det till slut krävdes ett ingripande från Kommunal för att stoppa arbetet säger allt. När ansvar inte tas uppifrån måste någon stå upp för dem som saknar makt i vardagen. Fackens uppgift är i grunden enkel: att se till att ingen behandlas som förbrukningsbar arbetskraft. Det gäller särskilt dem som står längst från arbetsmarknaden och som ofta saknar möjligheten att själva säga ifrån.

I en tid där arbetsmiljöfrågor allt oftare pressas undan av effektiviseringskrav och tidsplaner borde Hilleshög vara en väckarklocka. Det här handlar inte om politik – det handlar om människovärde, säkerhet och ett samhälle där vi inte kompromissar med någons hälsa.

Utan starka fack hade denna historia kunnat sluta betydligt värre. Därför ska vi inte bara försvara deras roll – vi ska vara tacksamma att någon fortfarande sätter arbetstagarnas liv och säkerhet först.

Ronnie Niby (S)

Omsorgens försök till manipulation av verkligheten

Det finns ett ögonblick när en kommun passerar gränsen för vad som kan ursäktas… när man inte längre bara förskönar verkligheten… utan aktivt manipulerar den… och i Landskrona är vi tyvärr långt över den gränsen nu…

Treklövern och den politiska ledningen försöker sälja in en berättelse som helt enkelt inte är sann… En berättelse där en omsorg i fritt fall plötsligt påstås vara en av landets bästa… där missförhållanden förvandlas till ”positiv utveckling”… där siffror vrids och vänds tills de passar den bild man vill att folk ska tro på…

Men sanningen… den läcker igenom ändå…

Att klättra till plats 32 i en ranking tack vare en uppdaterad hemsida… medan själva utförandet hamnar på plats 254 av 290… det är inte ett styrkebesked… det är ett desperat försök att dölja en verklighet som blivit politiskt obekväm…

Treklövern applåderar sig själva… samtidigt som LOAB havererar inför öppen ridå…
Verksamheter utan tillstånd…
Personal som saknas…
Avgiftshantering i total oreda…
Larm som bortprioriteras…
Lex Sarah-anmälningar som exploderar…
Stölder från brukare…
Misskötsel som gång på gång kommer upp till ytan…

Det är svårt att beskriva magnituden av problemet utan att använda ordet systemkollaps… för det är exakt vad vi ser… och ändå står den politiska ledningen och säger att det går bra nu… att man ser en positiv utveckling…

Det är inte bara fel… det är farligt…

Och någonstans i detta måste man fråga… Var är Torkild Strandberg… Var är det politiska ansvar som borde kliva fram när en hel omsorgsstruktur vacklar… Var är viljan att tala klarspråk… att se verkligheten sådan den är… att ta ansvar för de beslut som lett oss hit…

För Torkild dyker gärna upp när något ska invigas… när något ska hyllas… när kamerorna är på… Men när äldre lämnas utan besök… när personal knäcks under arbetsbördan… när larmen staplas… när medier avslöjar den ena skandalen efter den andra… då lyser ledarskapet med sin frånvaro…

Det är som om Treklövern tror att en pressrelease kan ersätta fungerande omsorg… att en hemsida kan ersätta personal… att glättiga formuleringar kan ersätta trygghet… Men så fungerar inte verkligheten… inte för brukare… inte för anhöriga… inte för undersköterskorna som springer livet ur sig för att täcka upp bristerna…

Det här är inte ”kommunal självpepp”… det är politiskt självbedrägeri…

Och det är de äldre som får betala priset…

Att Treklövern väljer att lyfta fram siffror som inte speglar verkligheten… samtidigt som man tystar ner det som verkligen betyder något… det är ett svek… inte bara mot Landskronas äldre… utan mot hela stadens förtroende…

Det är dags att säga det högt…
Landskrona har inte klättrat i kvalitet…
Man har klättrat i presentationsmaterial…

Och medan politikerna skriver sina glansiga rapporter… sitter verkliga människor hemma och väntar på en hemtjänst som inte dyker upp…

Det är där sanningen finns…
Det är där ansvaret ligger…
Och det är där Treklövern har fallerat…

Det finns bara en väg ut ur detta… och den börjar med tre ord som aldrig tycks lämna den politiska ledningens mun…
Vi har misslyckats…

Camilla Magnusson 

När unga gör allt rätt – men politiken sviker dem

Det finns en särskild sorts tystnad som sprider sig bland unga i Landskrona just nu. Den där tystnaden som uppstår när man gör allt man kan – pluggar, jobbar extra, söker jobb, kämpar – och ändå känner att marken under fötterna inte riktigt bär.
Det är unga som försöker ta sina första steg in i vuxenlivet, men som stoppas av kostnader och beslut de inte kan påverka.

I vår stad är läget tufft. Många unga kämpar med höga kostnader för mat och boende samtidigt som arbetslösheten är hög. Trots att de gör allt rätt räcker pengarna inte till, och ingen i deras ålder borde behöva bära den oron.

Just då hade de behövt trygghet – inte fler hinder. Men regeringens beslut att ta bort avgiftsfri tandvård för 20–23-åringar gör precis det: lägger ännu en skugga över en redan utsatt generation – ett svek vi vägrar tysta.

SVT:s granskning visar att antalet unga som går till tandläkaren mer än halverats under 2025. Det handlar inte om att unga ”prioriterar fel”. Det handlar om att pengarna inte räcker. En 21-årig kvinna uttryckte det så här:
”Jag kände direkt att jag inte skulle klara kostnaden. Jag får hoppas att det inte blir värre.”

Det här är inte heller första gången vi lyfter problemet. För ett år sedan varnade vi för exakt denna utveckling – och nu ser vi resultatet.

När tandvård skjuts upp växer problemen. En värk som är enkel att behandla kan snabbt bli en infektion, sömnlösa nätter och huvudvärk. Det påverkar studier, praktik, jobbsökande, ork och självbild. Ohälsan byggs upp i det tysta.

Få klarar fler hinder. Få klarar mer smärta. Och ingen borde behöva välja mellan mat på bordet och friska tänder.

Därför behövs en annan väg:
Tandvården måste omfattas av högkostnadsskyddet – för alla.

Ingen ung människa i vår stad ska behöva ligga vaken av tandvärk för att pengarna inte räcker. Ingen ska behöva ställa in tandläkarbesök och samtidigt försöka klara skolan, jobbet eller vägen in i vuxenlivet.

De förtjänar trygghet, hälsa och möjligheter – och det är dags för en politik som lyfter unga, inte lämnar dem med smärtan.

Adis Heldic (S)
Niklas Karlsson (S)

Ett politiskt experiment som gått fullständigt fel

Landskrona stads nybildade omsorgsbolag befinner sig i en kris utan motstycke. Flera verksamheter saknar nödvändiga tillstånd och drivs därför fortfarande av nämnden. Felaktiga fakturor har skickats till vårdtagare, och bolaget har till och med hamnat hos Kronofogden på grund av obetalda räkningar. Kommunen har nu tvingats anmäla sig själv för brister i avgiftshanteringen. Detta är resultatet av ett politiskt experiment som Liberalerna, Moderaterna och Miljöpartiet valt att driva igenom – trots våra tydliga varningar.

Vi Socialdemokrater har från början lyft farhågorna med denna bolagisering: att man prioriterar ekonomiska konstruktioner framför trygghet och stabilitet i välfärden. Nu ser vi konsekvenserna. När en hel del felaktiga fakturor skickas ut till äldre och deras anhöriga, då har något gått riktigt snett.

Utöver detta har det framkommit att omkring 60 miljoner kronor bokförts fel i Landskrona Omsorg AB, något som ytterligare visar på bristerna i styrning och kontroll. Det är lätt att då försöka lägga ansvaret på enskilda tjänstepersoner – men det förändrar inte det faktum att det yttersta ansvaret ligger på den styrande politiska ledning som drivit igenom detta upplägg utan tillräckliga förberedelser och riskanalys.

Det är dessutom allvarligt hur begränsad insyn ansvariga politiker i vård- och omsorgsnämnden har haft i nämndens ekonomi. Att ett kommunalt bolag inte kan presentera en begriplig redovisning där nämndens verksamhet tydligt går att särskilja från bolagets är helt oacceptabelt. Att bolaget därtill har hamnat hos Kronofogden talar sitt tydliga språk.

Bolagiseringen har från början motiverats med möjligheten att ”spara pengar” genom momskompensation. Men när ekonomiska konstruktioner sätts före kvalitet, rättssäkerhet och ordning riskerar hela välfärden att skadas. Det vi ser nu är ett politiskt projekt som inte handlar om omsorg – utan om ekonomi och prestige.
Det är de äldre, deras anhöriga och personalen som får bära konsekvenserna av denna röra. Det är ovärdigt och oacceptabelt.

Vi Socialdemokrater riktar en skarp kritik till den styrande majoriteten. Detta är ett misslyckat experiment som aldrig borde ha genomförts. Nu måste ansvar utkrävas och ordningen återställas – innan fler drabbas.

Fatmir Azemi
Oppositionsråd (S)

Ännu fler brister inom omsorgen

I måndags kom min mor hem från lasarettet då hon har opererats i benet och sitter i rullstol.  Då var det ingen som mötte upp henne enligt avtal och när personal väl kom, kunde de ej öppna dörren då Landskrona stads system för att öppna dörren med mobiltelefon ej fungerade.

En viktig medicin till mor var inte utskriven då Landskrona stad vägrade att ha vårdplanering på lasarettet innan hon skrevs ut, trots att vi hade avtalat detta innan.

Vi väntar fortfarande på tid för hennes hemvårdsplanering.

Att glömma en äldre människa utomhus vintertid är omänskligt och kan leda till döden.

Att ha ett dörröppningssystem som ej fungerar får mig till att tänka på hur många andra av Landskrona stads hemvårdtagare som är utsatta för detsamma och ej får besök vid avtalad tid för till exempel viktig medicin, mat, toalettbesök med mera.

Är det på detta omänskliga sätt Landskrona stad behandlar sina hemvårdstagare?  Jag kräver omedelbart svar från ansvariga tjänstemän och politiker då detta för mig är fruktansvärda brister på så många plan som aldrig någonsin får inträffa.

Poul W Lorenzen, Elses son

 

SVAR DIREKT

Tack för att du tog dig tid att dela dina synpunkter med oss.

Jag beklagar om det har uppstått missförstånd och att vi inte har levt upp till förväntningarna på den vård och omsorg din mor är i behov av. Din återkoppling är viktig för oss och hjälper oss att bli bättre.

Det går alltid att framföra synpunkter och frågor direkt till personal på plats. På så sätt kan vi hantera ärenden snabbt och i dialog.

Återigen, tack för att du uppmärksammade oss på detta. Vi tar din synpunkt på stort allvar.

Eva-Marianne Nilsson
Tf VD, Landskrona Omsorg AB

En livskraftig hamn

Svar till Lennart Larsson och hans insändare Hamnen.

Vi Socialdemokrater är först och främst angelägna om att Landskrona ska ha en fullt fungerande hamn. De företag som är beroende av hamnverksamheten måste kunna lita på att den klarar att möta deras behov – både nu och i framtiden. I det säkerhetspolitiska läge som Sverige och omvärlden befinner sig i har hamnens betydelse dessutom ökat ytterligare.

Innan stadsbyggnadsnämnden godkände detaljplanen för byggnationen på Skeppsbrokajen genomfördes ett omfattande arbete med förankring och informationsmöten. Detta var viktigt för att säkerställa att planeringen skedde på ett ansvarsfullt sätt.

Försvarsmaktens intresse för landets största reparationsvarv i Landskrona har ökat, inte minst efter Sveriges medlemskap i Nato. Vi menar därför att staten måste ta sin del av ansvaret för de investeringar som krävs i hamnen. Behovet av kajmeter, ytor och infrastruktur är stort – särskilt med tanke på dagens oroliga omvärld och behovet av lagrings- och beredskapsytor.

När det gäller informationen till hamnstyrelsen vill vi vara tydliga: styrelsen i Landskrona Hamn AB fick endast en kortfattad upplysning om att kommunen tecknat ett avtal där ytan mellan kajen och bolagets kontor tagits bort ur det nya arrendet. På frågor om detta svarade bolagets ordförande att ytan hade utgått efter beslut av kommunledningen och tjänstemännen. Det är enligt vår mening inte ett tillräckligt transparent arbetssätt.

Muddringen av hamnbassängen är också helt nödvändig. Den kräver en gemensam mångmiljoninvestering av Försvarsmakten och Trafikverket samt Landskrona Stad. Om muddringen försenas riskerar vi att fartyg inte längre kan anlöpa kajen eller gå in till varvet – något som vore förödande för både näringslivet och vår beredskap. Vi vill därför se att processen skyndas på.

Vi socialdemokrater vill ha en aktiv och livskraftig hamn – både nu och i framtiden.

Roy Wernberg (S)