Det finns ett ögonblick när en kommun passerar gränsen för vad som kan ursäktas… när man inte längre bara förskönar verkligheten… utan aktivt manipulerar den… och i Landskrona är vi tyvärr långt över den gränsen nu…
Treklövern och den politiska ledningen försöker sälja in en berättelse som helt enkelt inte är sann… En berättelse där en omsorg i fritt fall plötsligt påstås vara en av landets bästa… där missförhållanden förvandlas till ”positiv utveckling”… där siffror vrids och vänds tills de passar den bild man vill att folk ska tro på…
Men sanningen… den läcker igenom ändå…
Att klättra till plats 32 i en ranking tack vare en uppdaterad hemsida… medan själva utförandet hamnar på plats 254 av 290… det är inte ett styrkebesked… det är ett desperat försök att dölja en verklighet som blivit politiskt obekväm…
Treklövern applåderar sig själva… samtidigt som LOAB havererar inför öppen ridå…
Verksamheter utan tillstånd…
Personal som saknas…
Avgiftshantering i total oreda…
Larm som bortprioriteras…
Lex Sarah-anmälningar som exploderar…
Stölder från brukare…
Misskötsel som gång på gång kommer upp till ytan…
Det är svårt att beskriva magnituden av problemet utan att använda ordet systemkollaps… för det är exakt vad vi ser… och ändå står den politiska ledningen och säger att det går bra nu… att man ser en positiv utveckling…
Det är inte bara fel… det är farligt…
Och någonstans i detta måste man fråga… Var är Torkild Strandberg… Var är det politiska ansvar som borde kliva fram när en hel omsorgsstruktur vacklar… Var är viljan att tala klarspråk… att se verkligheten sådan den är… att ta ansvar för de beslut som lett oss hit…
För Torkild dyker gärna upp när något ska invigas… när något ska hyllas… när kamerorna är på… Men när äldre lämnas utan besök… när personal knäcks under arbetsbördan… när larmen staplas… när medier avslöjar den ena skandalen efter den andra… då lyser ledarskapet med sin frånvaro…
Det är som om Treklövern tror att en pressrelease kan ersätta fungerande omsorg… att en hemsida kan ersätta personal… att glättiga formuleringar kan ersätta trygghet… Men så fungerar inte verkligheten… inte för brukare… inte för anhöriga… inte för undersköterskorna som springer livet ur sig för att täcka upp bristerna…
Det här är inte ”kommunal självpepp”… det är politiskt självbedrägeri…
Och det är de äldre som får betala priset…
Att Treklövern väljer att lyfta fram siffror som inte speglar verkligheten… samtidigt som man tystar ner det som verkligen betyder något… det är ett svek… inte bara mot Landskronas äldre… utan mot hela stadens förtroende…
Det är dags att säga det högt…
Landskrona har inte klättrat i kvalitet…
Man har klättrat i presentationsmaterial…
Och medan politikerna skriver sina glansiga rapporter… sitter verkliga människor hemma och väntar på en hemtjänst som inte dyker upp…
Det är där sanningen finns…
Det är där ansvaret ligger…
Och det är där Treklövern har fallerat…
Det finns bara en väg ut ur detta… och den börjar med tre ord som aldrig tycks lämna den politiska ledningens mun…
Vi har misslyckats…
Camilla Magnusson
