Nyligen verkar kommunstyrelsens ordförande i Landskrona Torkild Strandberg ha blivit så kränkt och upprörd att han skrev en längre text på Facebook, något av ett försvarstal, med anledning av en ledarkrönika i HD/Landskrona Posten författad av fotografen och krönikören Thomas H Johnsson (https://www.hd.se/opinion/ledare/landskrona-har-fastnat-i-en-identitetskris/). Temat för försvarsinlägget är: ”Mycket har jag kallats. Men håglös?”
I skrivande stund står det att inlägget fått 2K tummar upp, dvs cirka 2000 likes eller andra emojis. Och inlägget har fått 328 stycken kommentarer. Samt 45 delningar. I kommentarsfältet släpps Torkilds minioner Torkildisterna ohämmat fram – med anledning av det stundande valet. Stämningen piskas upp på ett obehagligt sätt.
En hel del av kommentarerna riktar sig mot tidningen HD/Landskrona Posten, men några kommentarer riktar sig direkt mot författaren till ledarkrönikan. Här är ett kortare urval av kommentarer där tidningen nämns: ”Vänsterblaska!”, ”Tydligen har tidningen HD samma antiborgerliga typ av journalister som systertidningen Sydsvenskan”, ”Det är nog så enkelt att HD är en ren Sosseblaska”, ”Jag menar att artikeln i HD Främst är en udda partsinlaga från reportern i fråga” samt ”Detta svider i vänstervridna HD”.
Ordet håglös betyder enligt Svenska Akademiens ordlista likgiltig eller ointresserad. Och om man mitt i brinnande valrörelse inte tar bort den värsta typen av kommentarer, så får det ändå sägas vara håglöst.
Därtill är det märkligt att så många vuxna röstberättigade som skrivit kommentarer inte vet vilken ideologisk/politisk inriktning ledarsidan i HD/Landskrona Posten har, samt att en krönikör inte är en reporter. Om dessa vuxna dessutom inte kan läsa ledarkrönikan i fråga och förstå vad det står i den, så kan man fråga sig hur de då ska kunna granska Torkild Strandbergs text kritiskt och granska hans förda politik och påståenden?
I sammanhanget bör nämnas att EU det senaste året har ändrat lagstiftningen för politisk annonsering, vilket drabbat användare av Facebook, däribland Torkild. Om tiden nu hade varit innan lagstiftningen trädde i kraft, så kan man anta att Team Torkild hade sponsrat inlägget och delat inlägget med många många fler. Bara av urvalet ovan förstår ni att lagstiftningen gjort nytta, men det är ännu allvarligare och jag kommer till det längre ner.
Men jag börjar med att gå igenom några av de sakerna Torkild tar upp i sin försvarstext:
Angående bidragsberoende
Torkild skriver: ”Bidragsberoendet har minskat från över åtta till mindre än tre procent, samtidigt som antalet barn i bidragsberoende familjer har sjunkit från över 2 000 till omkring 400.”
Det är bra att antalet barn i bidragsberoende familjer minskar, oavsett var det sker och hur mycket det minskar, eftersom det innebär att barn rimligtvis har fått det bättre och barnfattigdom borde därmed rimligen minska. Jag ska inte här och nu fördjupa mig i Rädda Barnens rapporter de två senaste decennierna om barnfattigdomen i Landskrona. Men under en 20-årig period, har styret haft all möjlighet att kunna följa de barnfamiljer som lever i ”bidragsberoende” för att också kunna uppvisa vilka insatser som gjorts och vilka effekter insatserna haft. Faktiskt haft. Om detta talas det alltså inget om.
Sedan kan man förstås diskutera vad bidragsberoende är, eftersom det inte är en vedertagen term med en tydlig definition. Bidragsberoende är ett slarvigt uttryckt begrepp, som kan betyda olika saker beroende på vem som använder det och i vilket sammanhang. Exempelvis heter ju inte socialbidrag så längre, utan försörjningsstöd. Torkild presenterar siffror, men inte vilka insatser som haft betydelse eller ens vad som hände med familjerna och barnen. Inget kvalitativt om hur man hamnat där man hamnat. Att påstå att man jobbat hårt med frågan, förtäljer inte hur resultatet faktiskt har uppnåtts.
Torkild skriver: ”Kostnaden för ekonomiskt bistånd har minskat med omkring 100 miljoner kronor om året”. Jo, men hallå! Tjolahopptjolahej! Va? Här slarvade och skarvade han väl ändå ordentligt? Eller? Läste jag fel? Det gäller att vara vaksam. Man skulle kunna få intrycket att över en 20-års period skulle det innebära 2 miljarder kronor i ekonomiskt bistånd per år, så mycket är det naturligtvis inte tal om. Om de årliga kostnaderna för förstörjningsstöd minskat från 180 miljoner till 80 miljoner, så är det naturligtvis bra, men en högst relevant fråga i sammanhanget är om det verkligen är så. Vilka tidpunkter för start och slut använder Torkild i sammanhanget? Och vilka metoder har man använt för att minska beloppet? Är det över en 20-års period och har man i så fall under den perioden försvårat för människor att få försörjningsstöd? Vad har hänt?
Angående företagsklimatet
Torkild skriver: ”Saab Kockums, Hitachi Energy, Alfa Laval, Pågen, DSV och många andra företag har valt att etablera sig och investera i Landskrona”.
Företagande är viktigt och bra det är viktigt för regionen och för landet! Men, här får man inte börja med glädjeskutt alldeles för fort. När det gäller företagsetableringar i en stad, inte bara i Landskrona utan vilken stad som helst, bör man ställa sig frågan: På vilket sätt investerar företagen i staden? Företagen investerar naturligtvis i sina egna företag för att företagen ska tjäna pengar, det är hela poängen med företagande. Jag kan inte riktigt se på vilket sätt de investerar i Landskrona, i staden, i Landskronaborna och på vilket sätt det kommer människorna till del. Att exempelvis stoltsera med 10 nya jobb, eller 100 nya jobb, innebär som vi vet inte nödvändigtvis att jobben kommer att gå till Landskronabor, således tillfaller skatterna någon annan kommun. Och nyligen har vi exempelvis fått läsa i HD/Landskrona Posten att man kan kallas prinsessa på DSV i Landskrona, även om man råkar bor i Billesholm (https://www.hd.se/landskrona/de-kallar-mig-prinsessan-estera-trivs-bast-med-manliga-kollegor/).
Torkild skriver: ”Landskrona har gått från plats 257 till plats 11 i Svenskt Näringslivs ranking av företagsklimatet”.
Detta har jag skrivit om tidigare i två rejäla debattinlägg där jag kritiskt granskar företagsklimatet. Läs dem! Det är gratis! Det är ett debattinlägg från oktober 2024 under rubriken ”Rosafluffigt företagsklimat & verklighetens arbetslöshet!” (https://www.landskronadirekt.com/2024/10/08/rosafluffigt-foretagsklimat-verklighetens-arbetsloshet/). Samt ett debattinlägg från maj 2025 under rubriken ”Strandbergs rosafluffballong för näringslivsklimatet har pyspunka!” (https://www.landskronadirekt.com/2025/05/24/debatt-strandbergs-rosafluffballong-for-naringslivsklimatet-har-pyspunka/).
Angående skolresultaten
Torkild skriver: ”Skolresultaten har förbättrats och Landskronas elever presterar över de förväntade resultaten”.
Kort och koncist, men va, stämmer det egentligen? Hur ska man jämföra detta över tid på ett bra sätt? Hur står det egentligen till med Landskronas skolor? Här har vi sett en utveckling under de senaste 25 åren där friskolorna i Landskrona och skolor (såväl kommunala som friskolor) i andra kommuner har tagit ett större ansvar för elever från Landskrona. Jag ämnar inte fördjupa mig i olika problem med Engelska Skolan och Kunskapsskolan i denna artikel, för det finns det tillräckligt med artiklar att läsa om hos tidningar i staden för den intresserade. Men för att kunna kalla sig ”skolpartiet” har Torkild och Liberalerna mycket mer att leverera i tydlighet när det gäller kommunikation kring just skolan.
En viktig fråga i sammanhanget är den jag ställt flera gånger till Torkild och Treklövern, men inte fått svar på: Hur många studerande i Landskrona har – under den tid som Torkild Strandberg (L) varit kommunstyrelsens ordförande, dvs en 20-årig period av Treklöverns styre – lämnat gymnasiet bakom sig utan fullständiga betyg?
Det måste ändå vara ett relevant mått som kan användas för att mäta kvaliteten på Treklöverns styre av stadens skolor.
Angående ekonomin
Torkild skriver: ”Stadens starka ekonomi har gett överskott på över 1 miljard kronor de senaste åren”.
I kommunfullmäktige har Torkild själv stått och förminskat betydelsen av överskotten och förklarat att de till stora delar beror på markförsäljningar, som alltså inte är en fast och återkommande inkomst för staden. Nu stoltserar han istället med samma siffror som att det skulle vara hans förtjänst och dessutom något positivt att ha stora överskott, när den kommunala verksamheten på flera sätt går på knäna. Det är märkligt hur man kan bete sig på det viset, bara för att det är valår och valrörelse.
Torkild skriver: ”Nu genomförs stadens största investering någonsin. En ny ishall står klar och vi bygger en ny simhall och fotbollsarena”.
Och någonstans här känner jag att jag avrundar nog här. För jag har varit på den nya ishallen på besök och fått en rundvandring där. Jag har sett hur det ser ut där och har fotograferat tillräckligt för att kunna skriva ett helt fotoreportage om brister där. Kanske är det ett resultat av den håglöshet på stadshuset som Thomas H Johnsson skrev om i ledarkrönikan. Karlslundsprojektet har väl nästan haft lika många projektledare som kommunen haft stadsdirektörer de senaste 20 åren? Oavsett vilket, så blir det ett fullkomligt bisarrt debattklimat när kommunens ledande politiker skriver Facebookinlägg på det viset, som ett slags försvarstal till sig själv.
Det är ju flera saker som inte är överensstämmande med verkligheten. Jag dristar mig till att påstå att det är så allvarligt som ett systematiskt rosafluffande. Ett oroande försök till att framställa verkligheten, som den naturligtvis inte är. Och så kan vi naturligtvis inte ha det i politiken i Landskrona!
Snart är det val! Landskronabo: använd din röst klokt i det stundande valet! Vi Socialdemokrater vill något annat! Din röst gör skillnad!
Marko Huttunen (S)
