Skolresultaten har förbättrats och varje dag arbetar lärare, socialpedagoger, elevhälsa, skolledare och många fler för att ge våra barn och unga kunskap, trygghet och bättre möjligheter framåt. Det arbetet förtjänar att lyftas.
Går vi tillbaka till början av 2000-talet stod Landskronas skolor inför stora utmaningar, bland annat när det gällde möjligheten att rekrytera behörig pedagogisk personal. Sedan dess har mycket hänt.
I dag har Landskronas kommunala grundskolor en betydligt högre andel behöriga lärare. Det är en utveckling värd att vara stolt över och resultatet av ett långsiktigt arbete där många människor har bidragit. Skickliga och behöriga lärare är en av skolans allra viktigaste tillgångar. Men en bra skola byggs inte av en yrkesgrupp ensam. Den byggs tillsammans.
Av läraren som ser när resultaten börjar svikta. Socialpedagogen som fångar upp eleven i korridoren. Specialpedagogen som hittar nya vägar när undervisningen blir svår. Elevassistenten som skapar trygghet i vardagen. Skolsköterskan och kuratorn som får höra det som annars inte sägs. Studie- och yrkesvägledaren som hjälper en ung människa att upptäcka vilka vägar som faktiskt finns. Och av skolledare som får helheten att fungera.
Som verksam i skolan ser jag det engagemang som finns varje dag. Det kan vara några extra minuter efter lektionen. Ett samtal med eleven om tappat motivationen. Kontakten med hemmet. En vuxen som ställer frågan en gång till när magkänslan säger att något inte riktigt stämmer. Mycket av detta kommer aldrig att synas i statistiken. Men för ett barn kan det vara helt avgörande.
Därför behöver vi kunna göra två saker samtidigt: vara stolta över utvecklingen i Landskronas skolor och fortsätta vara uppmärksamma på de elever som behöver mer stöd. För även när resultaten går åt rätt håll finns barn som riskerar att hamna efter.
När frånvaron börjar öka. När ett ämne plötsligt blir svårt. När motivationen försvinner eller resultaten börjar sjunka. Då behöver vi reagera tidigt och våga ställa frågan: Vad är det som inte fungerar just nu – och hur kan vi tillsammans hjälpa eleven vidare?
Det handlar inte om att sänka kraven. Tvärtom.
Jag tror på en skola med höga förväntningar. Barn behöver vuxna som tror på deras förmåga, ställer krav och visar att ansträngning spelar roll. Men höga förväntningar och stöd är inte varandras motsatser. De hör ihop. Ju tidigare vi ser behoven, desto större möjlighet har vi att vända utvecklingen. Innan frånvaron blivit omfattande. Innan ett underkänt resultat blivit flera. Och framför allt innan en ung människa hunnit börja tvivla på sin egen förmåga.
För mig är skolan därför mycket mer än betyg, behörighet och statistik. Skolan är möjligheter. Det är där nyfikenhet kan väckas. Där en lärare kan få något som tidigare känts omöjligt att plötsligt bli begripligt. Där en trygg vuxen kan göra skillnad. Och där en ung människa kan börja upptäcka vilken väg hon eller han vill ta i livet.
Ser vi på Landskronas skolor över tid är utvecklingen tydlig. Vi har kommit långt. Det ska vi vara stolta över – inte minst över alla de människor som varje dag har varit med och gjort utvecklingen möjlig.
Men stolthet och ambition går hand i hand. Därför ska vi fortsätta höja resultaten. Fortsätta värna skickliga och behöriga lärare. Fortsätta ge skolans olika professioner goda förutsättningar att göra sitt arbete. Och fortsätta fånga upp de elever som behöver stöd så tidigt som möjligt. Framför allt ska vi fortsätta se barnet bakom varje siffra. För när ett barn börjar tro på sin egen förmåga öppnas dörrar långt bortom klassrummet.
Det är så vi fortsätter bygga en starkare framtid för våra unga – och för Landskrona.
Emelie Ekelund (L)
