Hallå fotografer!
Jag såg Örjan Kristensons (nestor Christer Strömholms pro kopist) debattskrivelse från LANDSKRONA DIREKT på fejjan och kan säga att fotofestivalen först inte ville betala pressfotograferna för sitt föredrag i jympahallen. Men dom fick ändra sig (men vad betalningen blev, vet jag inte). Man tycker Landskrona Foto blivit dryga mot fotograferna.
Det blir mer unket när man vet att konstnärliga ledningen titt som tätt åker runt för Landskronabornas skattepengar till utländska fotojippon med hög lön.
Det jag med har observerat är att alla som jobbar med fotofestivalens utställningar är kvinnor. Kvinnor kan ha samma kunnande som män, men det är 100% kvinnor. Är inte männens synsätt önskvärd, för mixat är väl bäst?
Hur har anställningsskeendet gått till när man anställt 100% kvinnor? Vad säger HR? Har jobben varit öppna för alla eller har det varit en Anna Kindberg Batra-lapp på kontoret (det ska media undersöka)? Ger enögdheten en sann bild av fotosektorn? Gör en rockad så blir det tiptop! För Landskrona Foto är mycket stereotypt och inte minsta heterogent.
Örjan Kristenson förtäljer om fotofestivalens konstnärliga ledning som inte vågar debattera festivalens utställningar och det är sant (annars i en insändarskrivelse i HD vill dom inte göra en guidad tur i Clare Strands museiutställning). Det rannsakas mycket på nätforum att fotofestivalen är enformig, det håller jag med om mycket och plus det var väldigt liten publik i år (det kan man se på fotot från lördan, ovan.). Högsta cheferna måste fixa det. Men dom får faktiskt skylla sig själv att Landskrona Foto går så dåligt.
/Pidde Blomkvist, företagare
Ps.
Missa inte Örjans inlägg i debatten.
