Jag kan prata om mina barn igen, hur de får hanka sig fram mellan arga gångtrafikanter (nej, inte alla) på trottoaren, fartblinda bilister (nej, inta alla) på gatan och cykelvägar som helt plötsligt tar slut. Men jag kan också prata om hur jag själv har blivit anklagad för att tillhöra ett visst politiskt parti, enbart för att jag råkade komma upp på trottoaren sedan cykelvägen plötsligt nått vägs ände (vad nu politik skulle ha med det att göra), eller hur jag blev prejad av en buss när jag försökte hanka mig fram till en cykelväg vid busshållplatsen vid Rådhustorget.
Så ja, var börjar man egentligen. Men kanske någonstans på Landskrona stads hemsida:
”Landskrona stad har som mål att cykeltrafiken ska öka i förhållande till biltrafiken”, står det att läsa på ”trafik och gator”. Vidare står det att cykeln ska vara enkel att använda genom att bland annat cykelbanorna ska hålla god standard. Ja jo, eller hur…
Men jadå, jag har varit inne och läst lite på Landskrona stads cykelplan från 2022. Det finns en hel del som ligger i startfållorna att åtgärdas, det är bara det att tidsspannet sträcker sig fram till och med 2026 i den första planeringsperioden och mellan 2027 och 2035(!) i den andra planeringsperioden. Lägg därtill de sedvanliga förseningarna. Undras om vi till och med inte har lyckats uppfinna flygande bilar innan dess… Jag menar, vad hjälper det mina barns möjlighet att kunna ta sig säkert till och från skolan om cykelvägarna byggs ut och görs säkrare om tio år?! Särskilt som en av dem har blivit äldre och inte ens cyklar till skolan längre. Till den yngre av dem säger jag emellertid, eller snarare uppmanar, att vederbörande SKA cykla på trottoaren där det är nödvändigt eftersom det inte finns någon cykelväg, och inte bry sig om den som skäller.
Men om jag då bortser från bristen på ordentlig cykelled i staden och tänker mig förbi att ha stressade (nej, inte alla) bilister bakom mig på Storgatan, vad tusan gör jag när föraren av en buss på 16 ton(!) väljer att ignorera döda vinkeln och inte titta i sin sidoruta, när jag kommer cyklandes, och helt sonika vika ut på gatan. Och detta har hänt mer än en gång, men vid det första tillfället prejades, ja prejades, jag alltså över på den andra körbanan där bilister kom rakt emot mig och fick sakta in.
Jag har ju blivit erfaren – och det är väl gott nock så, för det är inte meningen att vi alla ska tycka likadant – att det finns vissa personer som tycker att det är mig som det är fel på. Men ja, om jag sitter bakom ratten i en bil i stadstrafik stannar jag självfallet när bussen blinkar för att köra ut. Men sitter jag på en cykelsadel, och redan är halvvägs förbi bussen, känner åtminstone jag att det är skevt att jag ska stanna eller till och med backa på min cykel för att lämna företräde till en 16 ton tung buss…
Jodå, det är väl klart att jag ringde Skånetrafiken som – efter att jag kopplats vidare och vidare – slutligen självfallet inte tog på sig ansvaret utan hänvisade till bussbolaget Nobina. Där skickades jag i sin tur också runt innan jag slutligen fick svar från en gruppchef som skulle ta in aktuell busschaufför på samtal (var ju enkelt för dem att kolla upp när de fick registreringsnummer och körtid). Och sen hörde jag inte mer från dem heller, trots att jag försökte påminna dem vid ett par tillfällen minst.
Så snälla gångtrafikanter, skäll inte på mina barn fler gånger för att de cyklar på trottoaren i avsaknad av cykelväg på en av innerstans mest trafikerade gator – Storgatan – där dessutom hastighetsgränsen inte alls sällan överskrids. För i ”cykelstaden” Landskrona finns det ingen cykelväg från Skeppsbron och Ventrafiken och hela sträckan upp förbi Rådhustorget, inte i norrgående riktning i alla fall. I södergående riktning finns det en, men den slutar (eller börjar om man så vill, men vi har ju egentligen högertrafik i Sverige sedan den 3 september 1967) så fort man har passerat Slottsgatan. Lägg därtill att du på flera platser i staden, till exempel uppe i höjd med kyrkogården söderut, kan cykla på en cykelväg men så fort du kommit över korsningen är den vips försvunnen och ligger plötsligt på den andra sidan av Norra Infartsgatan.
Och snälla busschaufförer, lämna företräde åt cyklister. Ni förlorar inte mycket mer än kanske två, tre sekunder på att vänta på att personen på cykelsadeln ska ta sig förbi och upp på cykelbanan som börjar först efter Rådhustorget.
Alternativet är ju annars att jag ställer cykeln och tar bilen. Men det rimmar ju mindre väl med klimatmål och förhoppningar om att bli en modern stad där de allmänna kommunikationerna och just cykeln står på första parkett. Men visst, kanske att Landskrona hade kunnat bli först med flygande bilar då istället. Det vore ju ändå ganska modernt det också på sitt sätt…
Mikael Öhrn
