”Helvete, negativen!” tänkte jag och sprang ut för att se vad som hänt. Jag trodde först att en rörledning hade brustit där, på Ploggatan1 i Stockholm, men det visade sig att det var ett övertryck från avloppsledningar som pressat upp vattnet.
Hur som helst, negativarkivet tillhörde en av Sveriges stora fotografer – Christer Strömholm.
Jag ställde ut pärmarna med negativen, flera löpmeter av dem, för att de skulle luftas, och inte få mögelsporer.
När jag arbetade med Christer Strömholm under 15 år så var den övergripande överenskommelsen: Ansvar. Att jag – som hans assistent – var tvungen att bevaka hans arv till eftervärlden var självskrivet.
I överförd bemärkelse så gäller detta ansvar också för de människor som förvaltar de kulturskatter som vi fotografer lämnar efter oss. Både amatörer och professionella.
Så det finns några frågor till tf kulturchef Johan Dahlèn, eftersom han inte är orolig, ett påstående som gör MIG orolig efter att jag fått se en film från lokalen där Jean Hermansons arkiv förvaras. Filmen är tagen av Nils-Petter Löfstedt, fotograf och mångårig medarbetare Jean.
- Hur förvaras negativen?
- Hur förvaras de printar som är gjorda?
- Vilken temperatur förvaras de i?
- Hur är det med luftfuktighet?
- Är miljön helt syrafri?
- Är det meningen att digitalisera hela arkivet?
För övrigt vill jag säga att Landskrona Foto nog har spelat ut sin roll; de tar inte hand om de fotografer som finns i staden. Själv blev jag erbjuden 2000 sek för att göra ett föredrag om Christer Strömholm: Ett arbete som skulle ta minst tio dagar…
När man har den inställningen till de som faktiskt verkar som konstnärer i kommunen, och med tanke på att man inte kan förvalta ett känsligt arkiv på rätt sätt, så förlorar man sin trovärdighet.
Örjan Kristenson.
Fotograf sedan 1975
