Annons

Gästkrönika: Ett hjärta av sten

Janne Svensson har ännu inte satt sin sista potatis. Och hans gästkrönikor hoppas vi få ta del av under den mörka och tradiga vintern. 

Satt en dag förra veckan under skärmtaket i kolonin. Fullt sysselsatt med att montera ihop en bords-terassvärmare som jag köpt på nätet. I dessa coronatider, träffar jag ju helst mina vänner utomhus. Därför investerade jag i nämnda värmare, varvid jag kan förlänga säsongen något. Då kom min väninna I förbi. Kaffepannan kom på och vi språkades medan jag fortsatte monteringen. Svärandes! Ety någon montagebeskrivning var ej medsänd. Till slut fick jag ihop den. Fast det blev lite muttrar över. I var skeptisk, då hon menade att inte kan väl det där åbäket fungera utomhus!

Annons
 

Äntligen stod den på bordet och gastuben kopplades på. Det tog sin lilla tid, men till slut värmde den. I:s skepticism försvann. Då ser jag en person cykla förbi i gången, stanna till och gå tillbaka. Och börja bryta av rosor hos min granne M, vid hennes staket. Fattade inte riktigt vad som var på gång, men i ett huj var jag uppe, ute i gången och konfronterade tjuven/marodören.

Det visade sig vara en äldre utländsk herre som jag sett förut överallt i staden. Rotandes i soptunnor efter pantflaskor och burkar. ”Vaffan håller du på med?”, undrade jag (vid eftertanke väldigt bryskt). Han låtsades inte förstå! Då tog jag resolut och öppnade hans väska och slet upp rosenbuketten, skakade den under näsan på honom, medan eder på många språk, vandrade över mina läppar. Förskrämd och med svansen mellan benen, cyklade han i väg.

“Vad rörde det sig om”, undrade I när jag återkom. Jag förklarade och plötsligt insåg jag att jag stod där med en bukett rosor i näven. Jag letade reda på ett sprucket krus, fyllde på lite vatten, drämde ner rosorna där, så fick de pryda bordet under I:s och mitt samkväm.

I framkastade lite försiktigt: ”Men om det nu var en fattig jävel, som samlar tomflaskor för att få det att gå ihop……., kanske har han en sjuk fru liggandes hemma…, som han vill glädja….”

”Snacka inte skit”, menade jag och fortsatte med haranger om utlandsfödda som tar sig friheter! Mörkret inföll i min strömlösa koloni, och I begav sig hemåt. Gick in i kollo, satte på min gasolkamin och tände en fotogenlampa. Tog in kruset med rosor och satte på bordet. Började fundera: här satt jag med en bukett stulna rosor….., som jag tagit från tjuven. Kunde ju inte kontakta min granne, då jag inte har hennes telefonnummer och vet inte vad hon heter i efternamn. I lagens namn borde jag ju vara en hälare….., då jag tagit stöldgods…. Kanske I, hade rätt, han kanske har en sjuk hustru hemma…… Skit samma, tog en sista titt på rosorna innan jag lade mig att läsa.

Nästa förmiddag satt jag där med en kopp kaffe och en rullad kåldolme. Då kommer rostjuven ledande på sin cykel ute på bussgatan, full med kassar med tomburkar. Jag rusar upp, sliter åt mig rosenbuketten, springer efter honom. Skriker ”STOPP;STOPP!!” Han vänder sig om, förskrämd, då han känner igen mig. Jag sträckte honom rosenbuketten och nickade vänligt. Innan han tog emot den, stäckte han sina båda händer mot sitt hjärta och upprepade flera gånger: ”Tacksåmickettacksåmicket”.

Jag återvände till kolonin och jag mådde fan så mycket bättre! Jag får berätta för min granne om händelsen nästa gång vi ses. Jag tror inte hon misstycker? Jag satt där och tittade ut genom fönstret och osökt kom jag att tänka på ett par strofer ur en av Frödings dikter:

”snus äro snus, om än i gyllne dosor, och rosor äro rosor om än i ett sprucket krus”…..

Gästkrönikör på Landskrona Direkt

Skicka din krönika till info(at)landskronadirekt.com.
Bifogat gärna en bild på dig själv eller något som illustrerar krönikan samt lite kort fakta om vem du är. Skriv även ditt telefonnummer om vi behöver ställa någon fråga. Försökt håll dig under 6000 tecken inkl mellanslag. Ingen ersättning utgår.

Annons
Annonser




















Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser