
Ikväll tar fullmäktige beslut om att sälja Sandvången och Pilängen till Stena Fastigheter Malmö.
– Förbered er på en förlust, säger Daniel Carlenfors, hyresrättsaktivist och adresserar sin slutsats till alla som protesterat mot försäljningen av det allmännyttiga beståndet i Landskrona.
– Det kommer att komma fler förluster än så, förutspår han.
– För den sakens skull gäller det att inte ge upp kampen.
Det startade som en proteströrelse mot att Stena Fastigheter ville höja hyran med 60 procent på Pennygången i Göteborg. Det blev en kamp som också skapade gemenskap och grannsämja – det handlade om att alla skulle kunna bo kvar i området.
– Situationen är lite annorlunda i Landskrona . Hos oss var det tal om dramatiska hyreshöjningar. Det lär inte bli aktuellt på samma vis här, säger Daniel Carlenfors boende på Pennygården och ordförande i föreningen Alla ska kunna bo kvar.
– Som jag förstått det handlar stadsplanering i Landskrona idag mycket om att ni inte vill ha några fattiga här. Men även i Landskrona rör det sig om att alla måste kunna få lov att bo kvar.
”Alla ska kunna bo kvar” är en ideell förening som jobbar för att sätta fokus på de sociala aspekter som finns när fastighetsägare höjer hyrorna kraftigt i samband med renoveringar och att hjälpa till med organisering i berörda områden. Nyligen har man gett ut en bok: ”Rätt att bo kvar – en handbok i organisering mot hyreshöjningar och gentrifiering”.
– Den finns som fysisk bok men går även att ladda ner på nätet som PDF. I den ger vi exempel på vad som hänt vid tidigare utförsäljningar av allmännyttan men också mer tips på hur man kan organisera sig i bostadsområden, samt hur man kan påverka sin kommun.
Nyligen var Daniel Carlenfors med på ett öppet protestmöte i Landskrona och gav exempel på hur man arbetet med frågorna i Göteborg.
– Nu landar det i knäet på folk och då sker en reaktion. Den är helt naturlig. Naturligtvis hade man önskat att den kom tidigare. Som jag förstått det har utförsäljningen legat i pipelinen ganska länge. Det finns ju en del exempel på politiker och en del tjänstemän inte velat prata om det, trots att frågor ställts kring försäljningar av allmännyttan, säger Daniel Carlenfors.
Redan ifjol somras lämnades det in protestlistor mot de nya ägardirektiven detta då det samtidigt fanns en rädsla för att områden skulle komma att säljas. Vilka område som skulle bli aktuella framgick då aldrig och frågor förblev obesvarade. Protesterna kom då främst från boende i Norrestad.
– Jag vill inte kalla det egoism utan att det var bortom Sandvångsbornas fantasi att det skulle komma att beröra dom. Det drabbar aldrig mig, sånt drabbar andra. Det är en klassisk mänsklig respons, säger Daniel Carlenfors, som när Pennygårdens invånare ställdes inför faktum om hyreshöjningar, bildade ett nätverk oberoende av alla andra organisationer.
– Det fanns bara ett begränsat antal människor som kunde göra något åt situationen och det var vi själva. Vi kom på att vi trots allt har någon form av liten makt. Vi kunde gå till våra allierade i Hyresgästföreningen och säga vad vi ville ha hjälp med, säger han som efter drygt tre års kamp för nätverket lyckades vända hyreshöjningen från 60 procent till 14.
– Googlade man ”Kamp” under den tiden så kom vår nätverk upp. Vi syntes och hördes överallt. Vi skrev 200 debattartiklar vi var med i radio, TV och tidningar. Det var en strid enda in i kaklet, berättar Daniel Carlenfors och menar att motståndet inte alltid gått som på räls och att man därför också fann tillvägagångssätt som man kunde enas kring.
– Vi enades om minsta gemensamma nämnare och det var att alla ska kunna bo kvar. Så fort man tar det ställningstagandet att alla ska kunna bo kvar, det exkluderar ingen, då betyder det, att finns det en person som inte har råd med en kronas hyreshöjning då måste hyreshöjningen bli noll, anser Daniel Carlenfors.
– Detta för alla ska kunna bo kvar, poängterar han och beskriver processen som därpå följer i fyra steg.
– Oj, det handlar om mig, vad jobbigt det här är. Sen kommer insikten att, jävlar detta kommer att drabba mina grannar. Sen inser man att det kan drabba någon som bor någon annstans i den här stan också, innan man avslutningsvis ser att detta händer överallt och detta måste vi sätta stopp för. Det är först då man kan driva kampen hela vägen in i kaklet, berättar Daniel Carlenfors och sticker inte under stol med att det varit tufft.
– Vid två tillfällen orkade jag inte längre. Som tur hade vi då en grupp människor som gjorde att andra kunde kliva in och plocka upp bollen. Som jag förstår det så finns det en tjej här i Landskrona som varit drivande men hon behöver stöd och hjälp från andra, säger han och kommer med konkreta tips till den ledningsgrupp som nu utkristalliserats ur Facebookgruppen
” Vi som är emot att Landskronahem säljer ut!!!!”
– Var inte rädda för att misslyckas. Det är viktiga är att göra saker. Sätt ingen gräns för vad ni kan göra. Vi åkte till Almedalen och diskuterade våra boendefrågor. Överallt där Stena Fastigheter var, där fanns även vi och berättade att det här gör dom. Det blir en moralisk kamp. Är det rimligt att vi ska ha ett samhälle där vi tränger undan 10-15 procent av befolkningen för att de inte har råd? Bara för att man får göra det, betyder det att man ska göra det?
Inledningsvis handlade det också mycket om kunskapsinhämtning.
– Jag visste ingenting om bostadspolitik när jag började. Jag vill påstå att 99 procent av oss som bodde på Pennygången visste ingenting. Vi gjorde snabbt en inventering av oss själva. Vad kunde var och en göra? Fokus blev på att göra. Det är meningslöst att bara sitta på möten och vara arg. Det måste mynna ut i en fysisk aktion på något sätt. Vi hade exempelvis en protestpicknick framför Stenas kontor. Vi gjorde en Youtube-video, etcetera.
Läs mer och ladda ner boken Rätt att bo kvar – www.rattattbokvar.se