Arkiv: Planket

Den europeiska civilisationen står inför ett vägval, eller rättare sagt den europeiska borgerligheten står inför en utmaning och  ett krav på ställningstagande. Den måste förhålla sig till den tilltagande nationalistiska högerpopulismen som håller på att föra oss alla in i en återvändsgränd. Farsoten breder ut sig över Europa, auktoritära tendenser i Polen, Ungern, och Österrike och ett EU som till viss del slits i stycken.

Historiskt har alla svenska partier varit en del av den europeiska upplysningstraditionen, men detta verkar inte gälla längre. Denna tradition, med sin betoning av av tolerans, mänskliga rättigheter och universella värden, blir irrelevanta när en allians med högerpopulismen skulle kunna ge politisk majoritet i kommuner och riksdag.

I detta läge beter sig delar av svensk borgerlighet som hankatter i mars. De har en vittring av den politiska makten och alla andra hänsyn blir irrelevanta. Maktens sötma är så ljuv så att man är villig att sälja ut alla värden som man påstår sig stå för.

Vi som vill ge den europeiska civilisationen en annan riktning och återupprätta traditionen från upplysningen och värna demokratin och mänskliga rättigheter har därför en historisk utmaning. Vi måste i varje kommun, i varje region samt på nationell nivå göra vad vi kan för att förhindra detta samarbete och i värsta fall samgående mellan den civiliserade borgerligheten och populisthögern. Europas framtid är avhängigt av detta, antingen en framtid i den nationalistiska återvändsgränden eller ett fortsatt hyllande av öppenhet, universella värden och internationellt samarbete.

Vilken väg kommer den svenska borgerligheten att välja?

Anders Kjellström (S)

Torsdagen den 1 september besökte jag i egenskap av lokalt aktiv Sverigedemokrat frikyrkan Livsglädje i Landskrona, för att tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet träffa asylsökande och presentera vår politik, samt ha en politisk diskussion.
Många asylsökande vittande om en fruktansvärd situation då de hårt ansträngda läget på Migrationsverket bidrar till att asylprocessen tar flera år. De asylsökande rotar sig i Sverige, men vet inte om de kommer få avslag eller ej. De kan heller inte jobba, studera eller intrigeras under denna process och många av dem sitter ensamma i en lägenhet och mår väldigt dåligt.

Som sverigedemokrat blir man frustrerad när politiker för de andra partierna skryter över hur hög invandring Sverige har, samtidigt som de ger många en framtid i utanförskap och psykisk ohälsa. Detta är inte humant!
Jag berättade för de asylsökande att vi behöver ett totalt asylstopp från länder utanför Europa, för att ta kunna hand om de som är här, samt ge snabba beslut om vad som kommer att ske. Vi sverigedemokrater menar att Sverige helt enkelt har tagit emot fler asylsökande och invandare än vad systemet klarar av. Många asylsökande nickade instämmande under mötet.

Medan Miljöpartiet lyfte hur miljökraven måste bli ännu hårdare och Vänsterpartiet lyfte hur alla skatter måste höjas lyfte de asylsökande framför allt hur landet kunde bli tryggare då de fruktar för sina familjer. Detta var också en fråga som vi i Sverigedemokraterna lyfte som prioriterad och fick medhåll av de asylsökande.
En fråga som också stod högt på agendan var hur de asylsökande kunde få en bättre framtid. Miljöpartiet och Vänsterpartiets lösning var att ge de högre bidrag, högre försörjningsstöd och bygga ännu billigare och mindre hyresrätter. Här finns en monumental skillnad mellan socialisterna och oss sverigedemokrater.

Nej, Miljöpartiet och Vänsterpartiet! Det är ingen lösning att asylsökande och invandare ska vara beroende av bidrag och då i sin tur vara i utsatthet och i beroendeskap av de socialistiska partiernas bidrag. Det garanterar eventuellt röster till er, men det hjälper inte dessa människor, menar jag.

Jag som sverigedemokrat lyfte i stället möjligheterna och kraven, i Sverigedemokraternas Sverige, att fortare och bättre lära sig språket, vår kultur, våra seder och bruk för att fortare och bättre komma in i samhället och få ett jobb. Detta så att de asylsökande och invandrare som finns i Sverige kan leva ett självständigt liv och självförverkliga sina arbets- och bostadsdrömmar för en bättre framtid för deras barn. Många av de asylsökande höll med mig, och tyckte att krav är bra.

Med vänliga hälsningar
Daniel Engström
Ordförande SD Landskrona

Vanligt folk måste kunna lita på politikerna och alla politikers viktigaste tillgång är förtroende. Att några politiker är beredda att kasta bort det för några kronor på kontot stinker korruption. Välkommen till lag och ordning med Liberalerna!

P4 Malmöhus skriver att det inte är klart om liberalernas andranamn i Landskrona Lisa Flinth kommer strykas från kommunlistan till valet efter Kalla faktas uppgifter om att hon varit beredd att kringgå lagen kring partidonationer. Det säger Torkild Strandberg, ordförande för Liberalerna i Landskrona, samtidigt som han nämner att han har förtroende för henne.

Det kan man bara tolka på ett sätt, att Torkild därmed indirekt stöttar tilltaget.

HD/Sydsvenskans kulturjournalist Peter Fällmar Andersson beskriver Torkild Strandberg och det inträffade som: För starke man är lagen en fluga att vifta bort.

Statsvetaren Jan Thurvall tycker inte att Liberalernas krishantering där de lägger allt ansvar på Flinth duger. – Ansvarig är alltid chefen, jag menar att det är fler personer än de just nu omtalade som borde lämna sina uppdrag, säger han till TV4.

Vi socialdemokrater i Landskrona tycker inte att vi kan ha det så här. Alla medborgare, även oansvariga politiker, skall följa gällande lagar. Det är inte lagen det är fel på utan felet ligger i politikernas olämpliga eller korrupta beteende. Därför ifrågasätter vi både Lisas och Torkilds lämplighet att inneha tunga politiska uppdrag i staden. För vanligt folk ska kunna lita på politikerna och i det här fallet är förtroendet förbrukat. I Landskrona finns det ingen plats för ansvarslösa politiker.

För Landskronas bästa!

Adis Heldic (S)
Fatmir Azemi (S)

Barnfamiljer har det tufft i Landskrona och speciellt för familjer utan ekonomisk trygghet blir det ansträngt då Landskrona inte erbjuder naturliga aktiviteter till rimligt pris. Alla har inte råd att låta sina barn träna fotboll, gå till Pulsarena eller åka iväg till kringliggande städer för att barnen ska kunna leka.

Att ha lekplatser är viktigt för att främja leken men det räcker inte på långa vägar.

Vi har även barn med funktionsvariation som inte alltid är inräknade.

I barnkonventionen som är en lag innehåller artiklar som berättar vad varje kommun är skyldiga att uppfylla.

Landskrona uppfyller inte behovet av en rik fritid för  för alla barn och ungdomar mellan 0-18 år. Då behöver föräldrarna en god ekonomi, barn behöver vara totalt funktionsdugliga eftersom någon anpassad aktivitet inte finns.

Det är dags att satsa på Landskronas alla barn så föräldrarnas plånböcker inte styr ifall ett barn kan ha en aktivitet eller inte.

Sophie Molander
Socialdemokraterna
Tro och Solidaritet

När en moderatstyrd kommun som Lomma låter kommunen ta tillbaka kontrollen över äldreomsorgen tänkte vi  – varför kan inte vi i Landskrona göra det också?

Vi har hört om den privata äldreomsorgens misslyckande på olika ställen i Landskrona.

Jag och min hustru har läst om ordet ” backsoursing” vilket har införts även i borgerliga kommuner med stor framgång. Det innebär att en kommun inte privatiserar utan går åt motsatt håll! Man tar tillbaka omsorgen i offentlig drift. Efter år av undermålig service på den privata omsorgen på olika håll i vår lilla stad har där avslöjats liggsår, viktras ,fallolycka, obesvarade larm och boende som fick vänta en halv dag innan de kom upp i sängen och så vidare.

Nu när valet närmar sig och när de borgerliga trycker på för nya privatiseringar behöver vi tyvärr lyfta fram dessa avskräckande exempel från äldreomsorgen.

Två stolta socialdemokrater
Ingrid Bengtsson och Jörn Jönsson

Röda Korset Landskronabygden oroas över den alltmer hårdnande attityd som vi märker av i samhället. Grunden för detta är de fördomar många människor har om vilka bidrag en flykting får och hur de lever sina liv i Sverige.  Vi som möter många flyktingar i vår verksamhet vet att dessa fördomar saknar grund. En flykting som nyligen kommit till Sverige lever på en mycket blygsam nivå av bidrag. För en ensamstående förälder med tre barn mellan fyra och tio år blir summan 178,50 kronor per dag eller ungefär 5400 kr per månad. Det ska räcka till mat, kläder, skor, tandvård, hygienartiklar, andra förbrukningsvaror, fritidsaktiviteter och sjukvård och medicin för den vuxne. För den som bor på Migrationsverkets boende där mat ingår är ersättningen betydligt lägre – 24 kronor per dag för ensamstående vuxna och 12 kronor per dag för barn t.o.m. 17 år.

Kriget i Ukraina har gjort oss påminda om att risken för krig och ett behov av att fly även gäller oss i Sverige. Och även den som inte vill tänka på mer än sig själv, bör fundera över vem som arbetar i vården, i hemtjänsten, städar på hotellen eller skördar våra grönsaker och jordgubbar. Utan de människor som kommit hit som flyktingar skulle vår vardag få svårt att fungera.

Ingen människa vill fly från sin hembygd. Man kan tvingas till det på grund av förföljelse, krig, naturkatastrofer eller omöjlighet att försörja sig. Humanism är en av Röda Korsets grundprinciper. För oss innebär det att vi gör allt för att förhindra och lindra mänskligt lidande vart det än uppstår och vem det än drabbar.

Röda Korset Landskronabygden

Var är barns rättigheter i Landskrona?

Alla pratar om att barnen är vår framtid, men hur ser det egentligen ut?

Om barnen är vår framtid, varför måste då så många lida?
Varför satsas det på privata aktörer när det gäller skolan?

I Landskrona går många ut grundskolan utan att kunna komma in på gymnasiet. Detta gör att barnen inte kommer vidare och kan skapa sig en framtid.

Barn i utsatta områden i Landskrona behöver mer stöd och faller bort i jakten på vinsten.

De barn med vårdnadshavare som har en stark ekonomi klarar sig rätt bra, men de barn som kommer från trasiga hemförhållanden är de de som förlorar på att privata aktörer livnär sig på systemet.

Som sagt när ska slöseriet av våra skattemedel sluta gynna aktieägarna?

Sophie Molander
Socialdemokraterna
Tro Och Solidaritet

Folkhälsan är en av våra prioriterade frågor i Landskrona. Att investera i Karlslunds idrottsområde är ett bra sätt att ge idrotten bättre förutsättningar, men folkhälsa handlar om så mycket mer än bara fysisk träning. För Miljöpartiet är det lika viktigt att arbeta systematiskt mot den psykiska ohälsan.

Kraven i samhället ökar och stress och utbrändhet blir allt vanligare. Mer än var tredje person i väntrummet på vårdcentralen lider av någon form av psykisk ohälsa, men flera vårdcentraler saknar anställda psykologer. Allt fler barn och unga mår psykiskt dåligt men köerna till bup så långa att många behöver vänta i flera månader på att få hjälp.

Lokalt behöver den psykiska hälsan ges större prioritet i den förebyggande folkhälsosatsningen. För att komma tillrätta med problemen behövs även samverkan mellan kommunen och Region Skåne för att stärka samarbetet mellan elevhälsan och regionala verksamheter som barn- och ungdomspsykiatrin och ungdomsmottagningar.

Miljöpartiet vill genomföra ett psykiatrilyft i Skåne med ökade resurser, bättre arbetsmiljö och fler medarbetare. Vi vill att det ska finnas minst en psykolog på varje vårdcentral, höja stödet till det förebyggande arbetet mot psykisk ohälsa och skapa en köfri barn-och ungdomspsykiatri. Landskronas unga behöver bättre tillgång till Unga vuxna-mottagningar som specificerar sig på just ungas psykiska hälsa.

Vi i Miljöpartiet vill skapa ett samhälle där det är lättare att må bra och där människor inte slits ut.

Jesper Olsson, toppkandidat Miljöpartiet Landskrona.

Mätta Ivarsson, gruppledare Miljöpartiet i Region Skåne och toppkandidat i regionvalet.

Det talas ofta om nödvändigheten av investeringar i ny infrastruktur och det är klart att vi behöver nya vägar, broar och räls för snabbtåg. Det är dock vår uppfattning att den viktigaste investeringen är den som vi gör för våra ungdomar. Skolan är den viktigaste investeringen som görs i det moderna samhället. Den har varit vår spjutspets mot framtiden ända sedan 1842, allmänna folkskolestadgans tillkomst.

Denna insikt är viktig och medför att varje skattekrona som tillförs skolan skall gå till pennor, böcker, lärarlöner och skolbyggnader för en effektiv användning av våra gemensamma resurser.

Hur ser det då ut idag? Vi ser hur stora skolkoncerner, organiserade som aktiebolag, plockar ut miljonvinster av våra gemensamma skattepengar som egentligen skulle gå till att utbilda och utveckla våra ungdomar. När skall detta slöseri ta slut? Du kan vara med och avgöra denna fråga i valet i september.

Anders Kjellström (S)