Arkiv: Planket

Det uppskattas att runt 20 personer varje år dör till följd av våld från en partner eller tidigare partner. Av dessa är 14 stycken kvinnor som mördats av sin tidigare eller nuvarande man. I majoriteten av fallen har våldet pågått under en längre tid, då framförallt inom hemmets fyra väggar.

Utöver våldet som vuxna utövar mot andra vuxna uppskattas det att 200 000 barn i Sverige upplever våld i hemmet. Det innebär att var tionde barn lever i en miljö där det förekommer våld.

För oss inom Centerrörelsen är det självklart att lyfta alla initiativ som kan motverka våldet. Därför kommer vi nu att arbeta för att Huskurage införs i Landskrona kommuns bostadsbolag.

Huskurage är en ideell förening med målet att förebygga och förhindra våld i nära relationer. Metoden går ut på att ge grannar ett verktyg att agera, för att få en möjlighet att visa omtanke och omsorg gentemot grannar som misstänks fara illa. Det hela är alltså civilkurage, i husen där vi bor.

Att införa Huskurage är inget som är krångligt och är gratis att införa. Det handlar om att anta en policy om hur vi önskar att boende agerar vid oro för våld. Policyn består av tre steg; Knacka på hos grannen; Vid behov hämta hjälp av andra grannar, och; Ring polisen vid situationer som upplevs akuta eller hotfulla.

Genom samarbete och en ständig vilja att våldet ska upphöra kan vi nu med relativt enkla medel ta viktiga steg mot att skapa trygghet och rädda liv.

Emma Nylander, Centerpartiet Landskrona

Prioritera: Afternoon tea på Hôtel de Paris!

Detta är ett budskap till de unga.

Häromdagen kom jag i samspråk med två ungdomar i 20-25 års ålder på stationen i Malmö. En kille och en tjej. Jag skämtade lite och frågade: ”Har ni varit på Hôtel de Paris i Monaco?” Nej, det hade de inte. Men snabbt och lätt via internet tog vi oss dit. Jag sa: ”Där på Hôtel de Paris finns en av världens bästa restauranger.” När tjejen tittade på bilderna så kom den spontana kommentaren: ”James Bond.”

Tjugofemöringen trillade således ner: Kanske är det dags att utföra en helt ny”Landskrona-Malmö-modell” för en bättre framtid. Först lite lyxliv på riktigt. Som det är nu så matas vi ständigt med elände och åter elände. I Landskrona glömmer man fort. Det har gått 11 år sedan ungdomsgängen spred skräck i Landskrona och Sverigedemokraterna, under ledning av Tord Lindblom, lyckades vända upp och ner på de politiska maktpositionerna i stan. I nuläget är denna ”Landskronamodell” på väg att införas i hela Sverige. MEN vad lärde sig Landskronaborna av händelserna då.

En episod har satt sig fast i mitt minne. Det arrangerades ett stormöte med polis, socialtjänst och en kvinnlig ungdomsåklagare (vars namn jag glömt). Som sig bör blev det aktuellt med publikfrågor. Jag var där. Efter några inledande frågor till polisen, vände jag mig till ungdomsåklagaren och ställde frågan: ”Utifrån situationen i Landskrona: vad skulle du vilja göra om du hade 100 000 000 (etthundramiljoner) kronor?” Svar: ”Det var mycket pengar, det har jag inte tänkt på.” ”Men om du ändå skulle…!?” Svaret blev: ”Sociala insatser.” Inga fler frågor.

Nu har matserveringen för de äldre blivit politisk hårdvaluta liksom gängkriminaliteten redan varit. Bättre mat för de äldre och fler poliser & vakter på stan. Och naturligtvis (!) strängare straff. Det kommer att kosta. Vem ska betala? De unga i familjebildningstankar ska kanske sätta sig till bords på Hôtel de Paris och diskutera finansieringen av familjeäventyret innan det är för sent.

– Våra ”bidragssystem”, socialförsäkringssystem, är inte att lita på lika lite som de s.k. säkra system som tagits fram inför besök på Casinot i Monte Carlo, som ligger ett stenkast från Hôtel de Paris.

Tommy Jonasson
f.d. universitetslektor i skatterätt vid Lunds universitet

Nu kommer nästa miljö- och skattesmäll!

I förra veckan presenterade regeringen sitt förslag på bonus-malus-system. De miljövänliga nyköpta bilarna t.ex. elbilarna skulle ge en del pengar tillbaka = bonus och de nya bilar som skitar ner luften skulle få betala en högre avgift = malus. Tanken är smart och är ett begripligt sätt att gynna den grupp som gör klimatsmarta bilval.

Vår regering har emellertid andra tankar och har hittat en ny pengagruva! Bilismen. Nu är det inte bara de bränsleslukande bilarna ska straffas utan alla bilar – även elbilarna.

Den bonus man bestämt sig för att ge till de mest miljövänliga bilarna – elbilarna – höjer de med 5000 kr till 45000 kr. För säkerhets skull höjer förmånsvärdet på elbilarna med ett högre belopp.

Samtidigt föreslår regeringen att man pungslår de som köper vanliga bilar med högre avgifter och en indexreglerad bränsleskatt. Vår S-MP-regering hittat en ny skattekälla i sin strävan efter skattemaximering. Mer pengar att dela ut ger ännu mer makt.

Den bonus som staten kommer att betala ut kommer att kosta staten mindre än den föreslagna skatten man drar in. Det nylanserade bonus-malus kommer att ge ytterligare upp till 1,5 miljarder till statens kassakista utan att ge mer än marginell miljöeffekt.

Var har miljöpolitiken tagit vägen. Det staten håller på att göra kommer inte att öka drivkraften mot en hållbar och förnybar transport vare sig med bilar, bussar eller lastbilar. Miljöpartiet och miljöministern har offrat miljöpolitiken på skattealtaret.

Det var aldrig avsikten att bonus-malus skulle bli en ny skatt utan stimulera trafiken att utvecklas till förnybar och hållbar. I Norge har man räknat ut att mest miljönytta per krona får man genom att styra mot hållbara transporter med förnybara bränslen t.ex. genom elbilar.

Elbilar är fortfarande betydligt dyrare än motsvarande bilar för bensin- och dieseldrift. En rimlig bedömning är att en elbil kostar 100 000 kr mer än motsvarande bensin/dieselbil. I Norge har man ett enkelt administrativt system där elbilar säljs utan moms.

Mitt förslag är att vi även i Sverige momsbefriar elbilar men begränsar avdraget till moms-avdraget till 100 000 kr. Viktigt är att regeringen bestämmer sig för att skattebefria elbilen och fastlägga förmånsvärdet för 10 år framåt. Detta för att ge företag och privatpersoner fasta spelregler inför den omställning ska ska vara klar till 2030.

Sven Svederberg (C)
Landskrona o Ven

Du har skygglapparna ordentligt fastknäppta Björn.
Ditt svar att jag kan dra, om inte den politiska ledningens ekonomiska fördelning av skattepengar passar, liknar den politik som fördes när massor av svenskar emigrerade.
Och som förs och fördes på många andra håll i världen där folk behövde lämna hem och hus om man sa misshagliga saker.

Det jag bekymrar mig om är hur mycket pengar det finns kvar till vård, skola och omsorg när alla byggplaner är klara. För som gammal och sjuk och utan privat sjuk- och pensionsförsäkring har man ingen glädje av tunnel, äventyrsbad och en vräkig hamn för stora segelbåtar. Då vill man veta om man kan få boende, mat och hemsjukvård. Jag saknar samma glöd och skaparanda när det gäller vård och omsorg som när det satsas på byggprojekt och tunnelbygge. Det talas för lite om hur vård och omsorg kan förbättras.

Tunnelprojektet kostar stora skattepengar, liksom den nyligen beslutade ombyggnaden av Borstahusens hamn. Och hur många vill egentligen ha dem? I Borstahusen är i alla fall motståndet stort mot utbyggnaden. Och hur spenderades de sex miljoner som projekteringen av tunneln hittills kostat?

Sen är jag absolut inte motståndare till byggprojekt och förnyelse. Tvärtom. Men vi behöver lite av både det och den mänskliga omsorgen.

Lena Nilsson

Hej Fatjon Fetaj, 12 år!

Läste din insändare här på Planket 2017-03-20. ”Ska vi alla bli elitfotbollsspelare?”

Du har helt rätt, fotboll är inte hela livet. MEN i Landskrona är det sedan länge fotbollen och då främst Landskrona BoIS som skapat ett slags gemenskap. Matcherna har varit något att se fram emot. Jag spelade själv lite knattefotboll i BoIS då på 50-talet. Det är därför trist att behöva läsa att du mådde dåligt efter träning och matcher. Du får kanske satsa på skolan i stället.

Hur som helst – nu skickar jag bollen till kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg (L). Torkild du får fixa några biljetter till Zlatan-matcher med Manchester United åt Fatjon.

Fatjon ska väl inte behöva ha tråkigt och må dåligt!

Tommy Jonasson
f.d. universitetslektor i skatterätt vid Lunds universitet

När barnen var små och kom hem från förskolan och fick frågan om hur maten varit under dagen, svarade de alltid under mycket fnissande:
-Tack för maten den var god. Elva spydde, arton dog!

Många år senare bjuder Elsa på kaffe med dopp.
Elsa är en gammal dam som helst av allt skulle vilja flytta till ett äldreboende eftersom hon känner sig otrygg och ensam i sin lägenhet.
Elsa har diabetes och nedsatt syn men anses inte tillräckligt behövande för att få plats på ett äldreboende. Istället är hon beviljad hjälp från hemtjänsten med matinköp en gång i veckan.

På köksbänken ligger nu sju kartonger travade på varandra. Varje kartong innehåller en färdiglagad och fryst maträtt som Elsa fått hem från mataffären med hjälp av personal från hemtjänsten.
På frågan om vad hon tycker om maten så svarar hon: -Tack.., längre hinner hon inte innan känslan att hon ska svara som barnen: -Tack för maten den var god. Elva spydde, arton dog-, infinner sig.

Hade Elsa svarat så, så hade hon haft delvis rätt. Många gamla människor i Sverige är undernärda, det rör sig om ungefär 40% av de äldre, enligt forskningsrapporter.

Men Elsa sa bara:
-Tack…, maten är som den är.

Maten och särskilt nylagad mat är viktig för våra äldre. Därför är det positivt att Landskrona Stads egna äldreboenden dagligen serverar sina äldre nylagad mat från Fröjdenborgs dagcentral.
Brukare inom Landskrona Stads egen hemtjänst har dock inte den förmånen. Sverigedemokraterna vill därför att även dessa brukare ska få samma möjlighet som äldre på äldreboenden har, att abonnera på daglig matleverans från Fröjdenborgs dagcentral.

Gamla människor ska inte behöva sitta med en fryst och industritillverkad matlåda framför sig. Det är alldeles tillräckligt att vara gammal, skröplig och ensam.

Kerstin Stein Sandell (SD)

Läste Björn Linds insändare om det spektakel som kallas Europaspåret och som kostat landskronaborna ett ansenligt antal miljoner på idéstadiet. Antar att du med din insändare vill slå ett slag för dina partivänner och få en chans att lovorda dem?

Du avslutar med att tycka att det är tråkigt att du kommer att vara för gammal för att få uppleva dess genomförande. Men Björn Lind du ska inte vara ledsen över att inte få uppleva detta. Det du ska vara rädd och ledsen över är att bli gammal i Landskrona kommun. För vi ser visst visioner om byggande av tunnel, bassänger och massor av fina bostäder, helst åt de sk kapitalstarka.

Men har man upplevt anhöriga i Landskronas åldringsvård då blir man rädd. Där kan man som sjuk åldring inte få tillagad mat hemskickad och annan hjälp med vardagen kommer från en hemtjänst som går på knäna.

För du hör aldrig Torkild Strandberg och hans vänner i kommunhuset prata om att förbättra för hemtjänstens personal eller bygga servicehus för äldre, de icke kapitalstarka.
Så bekymra dig inte för Europaspåret Björn Lind. Det finns värre saker att bekymra sig om.

Lena Nilsson

Vi socialdemokrater ville utreda möjligheten att lägga de kommunala fastigheterna i ett bolag men inte i Landskronahem det sa ni nej till. För oss har Landskronahem ett annat syfte än att vara förvaltare av kommunala fastigheter. Vi tycker att allmännyttan ska vara en nytta för alla landskronabor och för dem som förväntas att flytta hit.

Här skiljer sig vi ifrån Torkild Strandberg och SD som har en annan syn på hur bostadspolitiken ska bedrivas.

September 2018 är det landskronaborna som avgör vilket håll Landskrona ska gå. Mer privatiseringar, mer utförsäljning av våra gemensamma tillgångar, mer besparingar i välfärden?

Eller åt ett håll där Landskronahem har i uppdrag att bygga nya bostäder, ge en möjlighet till att ungdomar ska kunna flytta hemifrån, satsningar på vår gemensamma välfärd, där barn, sjuka och äldre får en bra morgondag och att Landskrona är en stad för oss som bor här och för dem som förväntas flytta hit.

Tillsammans kan vi bygga hela Landskrona helt.

Jonas Esbjörnsson (S)
Kommunalråd för oppositionen

Landskrona stad har bestämt sig för att försöka få ut mer av varje skattekrona, som vi lägger på fastighetsunderhåll. Idag är denna verksamhet splittrad på flera, och drivs därför på ett sätt som kan utvecklas ordentligt. Till detta säger (s) nej, med en lång rad både märkliga och felaktiga argument.

Fakta i målet är följande:

1.     Att kommunala bostadsbolag har ett helhetsansvar för kommunens fastighetsförvaltning är inget unikt utan är tvärtom ganska vanligt. Svalöv är ett näraliggande exempel på att man gjort så.

2.     ”Allmännyttan måste ha en annan uppgift än att förvalta kommunala fastigheter”, skriver Jonas Esbjörnsson. Fakta: AB Landskronahem äger redan idag, och hyr ut lokaler till Landskrona stad. Närmare bestämt över 20 000 kvadratmeter. Det är allt från stadsbiblioteket till förskolor, äldreomsorg och kulturlokaler. Stadshuset byggdes en gång av Landskronahem, på uppdrag av dåvarande s-ledningen.

3.     Möjligheterna att skapa en effektiv fastighetsförvaltning och drift hänger samman med storleken på fastighetsbeståndet. Att detta görs av en, istället för av flera, ökar möjligheterna att få ut mer av varje krona.

4.     En kostnadseffektivare och mer kvalificerad fastighetsförvaltning gynnar Landskronahems bostadshyresgäster. Tvärtemot vad Esbjörnsson påstår.

5.     Och så kommer det igen. Skrämselpropagandan – ”höjda hyror”, blir det enligt Esbjörnsson. Bostadshyror beslutas efter förhandlingar mellan bolaget och hyresgästernas företrädare. Inte av om bolaget förvaltar stadens skolor och äldreboenden. Är det av okunskap eller illvilja denna myt sprids gång på gång?

6.     Esbjörnsson säger att ”några ekonomiska eller riskanalys av detta” inte finns. Man tar sig för pannan. Det beslut som just fattats, och som Esbjörnsson motsätter sig, är att just detta ska göras.

I fråga efter fråga säger (s) nej till en både nödvändig och önskad förändring och utveckling av Landskrona. Förutom att detta nej-sägande är både tråkigt och märkligt, är det direkt farligt. Man spelar aktivt på, och bygger till och med upp, en oro och en rädsla för förändringen. Resultatet av ett sådant agerande känner vi alltför väl – stagnation, bidragsberoende och alla de sociala effekter som är förknippade med detta.

Torkild Strandberg
Ordförande Kommunstyrelsen (L)