Arkiv: Planket

Hej Tommy,

Jag har lite svårt att förstå ditt inlägg. Jag frågade vem som bör bestämma åt barnen om det inte är föräldrarna. Då svarar du att man inte väljer sina föräldrar. Jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta det, för jag kan inte se hur det svarar på min fråga.

Gällande valfriheten så är exempelvis Internationella Engelska Skolan en privatskola, men inte behöver du vara ”stadd i kassa” för att barnen skall gå där.

I övrigt vet jag inte riktigt hur jag ska kommentera ditt inlägg eller driva debatten vidare.

Johan Laurin

Hej Johan Laurin! Tack för dina frågor i din insändare 2017-10-19 på temat: ”Vad menar du Tommy?”

Låt mig säga så här:
Man väljer inte sina föräldrar. Och det är ju så att om du går till höger så får ”du” en sten i huvudet och om du går till vänster så träffar ”du” din blivande (f.d.) fru. Jag har måhända haft lite (för mycket?) tur i skarpa lägen.

För de flesta är ”valfriheten” inte så stor. Om du är stadd i kassa så visst kan du skicka barnen till en privatskola. MEN, utifrån situationen i Landskrona – vi håller oss här nu – så är det många gånger frågan om att få ungarna till skolbänken och se till att de stannar där. Att helt enkelt ha något att locka med eller hota med. Till presumtiva föräldrar kan man ju säga: Inte vill du att dina barn ska bli fattiglappar!

Till barnet (barnen): Du vill väl kunna tjäna pengar – kunna välja och vraka bland jobberbjudanden etc. etc.

Hur man ska organisera rådgivningen till barn/föräldrar är frågan. Tja, vi har ju studievägledning. Ibland händer det att jag samtalar med unga jag träffar på kaféer. De erfarenheterna säger mig att visst kan man få ungarna att ändra uppfattning. Skolbänken är nog inte helt fel. Jag ställer gärna upp och
experimenterar eller diskuterar kring skolfrågan.

Jag är väl medveten om att jag inte har någon (formell) lärarutbildning. Jag kan utifrån min position som pensionär säga och tycka vad jag vill och det gör jag också.

Tommy Jonasson
f.d. universitetslektor i skatterätt vid Lunds universitet

Mona,

För att inte vara ett enfrågeparti så är ju “skulden” till nuvarande bostadskris och arbetslöshet helt beroende på invandringen och flyktingkrisen enligt dina inlägg. Så även om du tog upp två olika problem, så beskriver du lösningen fortfarande vad jag som väljare vara er enda lösning på allt. Alltså tillbaka till enfrågestatus.

Tråkigt att du inte kunde förstå retoriken gällande städning. Beklagar om jag varit otydlig eller löjlig, jag hoppas dock det fanns läsare där ute som kunde sätta sig in i det möjliga scenariot. Men min fråga kvarstår då, eftersom du inte förstod, varför ska man rösta på SD om ni inte vill ta tag i problem orsakade av andra partier? Om SD fått makten, hade man då bara fortsatt att skjuta ifrån sig ansvaret och skylla på tidigare regeringar utan att ta några egna initiativ?

Visst förstår jag din tanke med att hjälpa på plats, det är en god idé. Men vid inbördeskrig är det svårt att erbjuda hjälp på plats, som t.ex. i Syrien. Teoretiskt hjälper ditt förslag bara framtida situationer och därmed förmedlar du ingen lösning eller tanke om lösning för dagens situation i Sverige. Men, jag är ingen politiker och mitt första inlägg var bara en uppmaning från en vanlig väljare som vill att nivån höjs lite här på Planket. Istället för att bara klaga och beskylla andra, beskriv gärna lösningar också. På det sättet visar man varför man ska rösta på just dig eller ditt parti.

Lycka till!

Johan Laurin

Du påstår att vi är ett enfrågeparti! I mitt inlägg tog jag mycket riktigt upp ett ämne eller
kanske snarare två då jag både skrev om bostadssituationen och problemet med arbetslösheten. Men det var bostadsfrågan jag lade mitt fokus på. Det är ganska komplicerat om jag i ett enda inlägg ska ta upp alla de frågor som vi har i partiet. Jag tycker det känns bättre att ta varje fråga och ämne var för sig. Din liknelse beträffande städning tänker jag inte ens kommentera då jag anser den vara icke relevant och ganska löjlig.

Avslutar med några rader där det också framgår vilka lösningar vi hade velat se istället för det som sker nu. Den uppkomna situationen och dess konsekvenser visar tydligt att anvisningslagen ser ut att bli ett misslyckande inom den förda migrationspolitiken, då kommuner tvingas att missbruka eller bryta mot anvisningslagen. Istället för att skapa flyktingläger på Migrationsverkets anläggningar i bostadskrisens Sverige, har vi påtalat att det vore bättre med direkt hjälp i krisens närområde. Vi kan då hjälpa ännu fler, där det i dag saknas tillräckliga resurser. Det skulle också ge bostadsmarknaden en välbehövlig chans att återhämta sig och bli en början till en sundare bostadspolitik.

Mona Andersson

Bästa Mona,

Jag tänkte förvalta denna straffspark mot öppet mål så varsamt jag kan.

Är det inte precis därför man ska rösta på SD? Ett enfrågeparti som inte ens vill ta i sin kärnfråga är väl knappast ett sätt att få röster?

Du skriver att om vårt land haft en reglerad och ansvarsfull invandringspolitik så hade problemen aldrig uppstått. Detta argument förstår jag, men när du samtidigt säger att man inte ska rösta på SD för att ”städa upp” så undrar jag vem man då ska rösta på?

För retorikens skull tar vi städning som exempel.
Tänk dig att en grupp människor går in i en lokal. Lokalen är smutsig eftersom de tidigare gästerna inte städade upp efter sig. Gruppen ser sig omkring och hittar en person i gruppen med dammsugare, mopp och hink. Personen marknadsför sig som lokalvårdare. Men när det är dags för gruppen att välja vem som är mest lämpad för detta, så vill den personen inte ta jobbet. Personen slår istället ifrån sig ansvaret och säger att om bara de tidigare gästerna gjort sitt jobb hade det inte behövts städas. Då tar övriga gruppen kontakt med de tidigare gästerna som tar sitt ansvar och städar. Individen med mopp och hink har därmed inget syfte längre.

Är SDs tid förbi? Om inte ens medlemmar i egna partiet har idéer eller tankar kring lösningar, utan bara är intresserade av att skylla ifrån sig så har man spelat ut sin roll? Indirekt säger du till mig att en röst på SD är bortkastad, jag bör istället kontakta de andra partierna och se till att de ändrar sin agenda för de är de enda som kan rätta till de problem du nämner.

Att samtidigt också blunda för dagens situation genom förnekelse är märkligt. SD behöver inte presentera lösningar, för om bara problemen aldrig uppstått så hade ju inga lösningar behövts. Det är det som är problemet. Att problemen uppstod. Inte att de behöver lösas. En röst på SD är alltså inte att lösa nuvarande problem i samhället. Eller?

Johan Laurin

Du efterfrågar lösningar vad gäller de aktuella problemen på bostadsmarknaden. Det är väl
knappast SD som ska”städa upp”  efter de etablerade partiernas havererade invandringspolitik.

Att ta emot så många flyktingar på så kort tid som vårt land har gjort, påverkar så klart
efterfrågan på bostäder. Man behöver inte vara matematiker för att förstå problematiken i
detta. Självklart är det ju också så att det är kommunerna som tvingas att ordna bostäder till de flyktingar som Migrationsverket beviljat uppehållstillstånd till.

Självbestämmanderätten för kommunerna har genom nya lagar begränsats rejält. Så verkligheten är den att de flyktingar som Migrationsverket anvisar till vår stad och också till andra kommuner, får förtur i bostadskön. Det jag menade med mitt inlägg är att det här skapar en stor orättvisa gentemot de egna kommuninvånarna.

Om vårt land hade haft en reglerad och ansvarsfull invandringspolitik så hade ju de här
problemen aldrig uppstått och inga lösningar hade heller behövts!

Mona Andersson

Hej Tommy (f.d. Universitetslektor i skatterätt vid Lunds Universitet)

Jag finner din fråga smått bisarr kring valfrihet i skolan:
”Vem bestämmer över sjuåringens liv? Ofta blir det föräldrarna.”

Vad menar du med frågan? Är det att föräldrar inte är lämpade att bestämma åt sina barn?
Menar du att någon annan ska välja åt dem och vem är det?
Är det staten? Kommunen? Du?

Bara för att du haft en uppväxt på ett sätt, innebär inte det att det är sanningen och vägen som alla ska välja.

Valfriheten är väl just precis det. Valfrihet. Att de kan välja skolan som ligger nära, eller lite längre bort.

Debatten härmed öppnad.

Johan Laurin

Hej Mona,

Du benämner ett antal problem och skuldbelägger också andra partier i ditt inlägg om bostadsmarknaden, men det vore nog vettigt att om du vill marknadsföra ditt partis politik, att du samtidigt ger ett förslag till lösning. Att som politiskt engagerad bara ”hoppas att de statliga bidragen fortsätter betalas ut” är lite tunt. Vad är ditt och SD:s förslag på lösning?

Johan Laurin

De flesta ungdomar vill av naturliga skäl flytta hemifrån i rimlig tid men eftersom det är konkurrens på bostadsmarknaden så är det inte helt lätt för den här gruppen. Har en ung person en inkomst finns det en liten chans att få en lägenhet men utan arbete är det i princip omöjligt. Men den främsta orsaken till att det har blivit så här, är att ensamkommande ungdomar upp
till 21 år, har företräde på bostadsmarknaden. Lagen säger nämligen att det är kommunernas skyldighet att se till att dessa erhåller en bostad. Likaså gäller detta för de personer som har fått uppehållstillstånd och blir placerade i kommunerna, då också respektive kommun blir ansvarig för att ge dessa en bostad. De här lagarna har tillkommit eftersom många flyktingar kommit till vårt land och då regeringen och alliansen skapat nya förordningar som inskränker kommunernas självbestämmanderätt. Det här gör ju att det blir en stor orättvisa på bostadsmarknaden. Egentligen är det märkligt att Landskrona stad och även andra kommuner godtagit de här bestämmelserna. Det blir ju de egna invånarna som blir åsidosatta och får
svårare att etablera sig på bostadsmarknaden.

Det är både den förra och den nuvarande regeringen som har skapat en situation vilket orsakat en stor belastning för kommunerna. Det är visserligen högkonjunktur inom byggsektorn men det är ändå inte tillräckligt för att lösa bostadskrisen. Det var ju inte precis planerat att så
många flyktingar skulle komma till vårt land. Företrädarna för de etablerade partierna reagerade inte i tid, därav den uppkomna situationen. De här människorna ska också etablera sig på arbetsmarknaden där man redan nu ser stora problem. Många har dålig utbildning eller ibland ingen alls och de är präglade av sin egen kultur. Landskrona stad har startat upp
satsningen ”enkla jobb” och det är naturligtvis behjärtansvärt att försöka göra något men det kommer inte att räcka till. Redan i dagsläget har staden en hög arbetslöshet och kommer det då hit ytterligare fler invånare, i många fall utan utbildning, så belastar detta naturligtvis staden. Försörjningsstödet kommer också på sikt att öka eftersom etableringsersättningen från arbetsförmedlingen upphör efter 2 år. Då blir det Individ- och familjeförvaltningen som blir skyldiga att betala ut försörjningsstöd tills personerna ifråga kan skaffa sig en egen inkomst.
Landskrona stad har redan i dag en låg skattekraft och den kommer att bli ännu lägre om fler människor utan inkomst flyttar hit. Vi får hoppas att de statliga bidragen fortsätter att betalas ut annars går Landskrona stad mot en konkurs!

Mona Andersson
Kommunfullmäktigeledamot för SD

Jag har befunnit mig i skolans värld under många år av mitt liv, 1954 – 1986 samt lite 1993 – 94.

Nu handlar debatten om valfrihet och skolresultat.

I min ”skolvärld” gällde följande: Jag bodde på Suellsgatan (14) med min mamma och pappa – inga syskon. Min mamma var hemmafru.

Jag gick på Albanoskolan och behövde bara passera Fabriksgatan på väg till skolan (1954-1959). Utanför porten fanns: konditori, charkuteri mjölkaffär m.m.

Jag gick hem på middagsrasten. Hemma fanns *****-ig service, 24 timmar per dygn, under alla år.

Sedan blev det läroverket i Landskrona 1959-1967.

Åren 1959-1965 var min gångväg (alt. cykel-) till läroverket 1.000 meter.

Efter flytten till Enoch Thulins väg, 1965, blev skolvägen längre.

Landskrona förändrades under åren. Vad är poängen? Jo, frågan om valfrihet. Vem bestämmer över sjuåringens liv? Ofta blir det föräldrarna. Men vad tycker barnet eller barnen, som ska släpas upp mitt i natten för att bussas/bilas till en skola som ligger flera kilometer från hemmet. Och sen hämtas av stressade föräldrar. Allt det slapp jag.

Senare, efter studentexamen, blev det Lund, som student och lärare i skatterätt, – nära, bra och bekvämt. Så ska det väl vara, eller hur?

Detta sagt som utgångspunkt för en lokalt förankrad skolpolitisk debatt!

Tommy Jonasson
f.d. Universitetslektor i skatterätt vid Lunds Universitet