Arkiv: Planket

Skolavslutningar i kyrkan, luciafirande och andra kristna traditioner har i generationer skapat trygghet, stolthet och gemenskap. Det är minnen som förenar oss och ger rötter i en tid av snabb förändring. För oss Sverigedemokrater i Svenska kyrkan är det självklart att dessa traditioner ska värnas, de är en levande del av vårt kulturarv och en del av det Sverige vi alla delar.

Svenska kyrkan har i över tusen år präglat vårt språk, våra högtider och vår syn på rätt och fel. Men i dag ser vi en oroande utveckling. I stället för att stå stadigt i tron och föra arvet vidare används kyrkan ofta som plattform för politiska kampanjer. När radikal klimataktivism, identitetspolitik eller ensidiga ställningstaganden i internationella konflikter tar plats i kyrkan förlorar den sitt egentliga uppdrag. Vi menar att kyrkan inte ska vara en arena för politisering, den ska vara helig, samlande och stolt över sin kristna identitet.

Svenska kyrkan måste också ta ansvar där det verkligen behövs. Det gäller att stå upp för förföljda kristna runt om i världen, att markera mot hatbrott mot kyrkor här hemma och att ge människor i sorg, glädje och vardag en trygg plats. Samtidigt måste samarbeten med odemokratiska organisationer upphöra, kyrkan får aldrig legitimera krafter som vill underminera vår frihet eller våra traditioner.

På lokal nivå vill vi bygga församlingar som är en självklar mittpunkt i bygden. Kyrkan ska vara välkomnande  för alla åldrar, erbjuda trygga och tydliga samtalsforum för unga och skapa gemenskap genom gudstjänster, musik och aktiviteter. Den ska vara närvarande i omsorgen om äldre och ensamstående, och genom diakoni och volontärer.

Våra kyrkor är dessutom inte bara vackra byggnader, de är symboler för vårt arv och ska vara levande mötesplatser. Vi vill vårda dem, men också fylla dem med liv, gemenskap och framtidstro.

Kyrkovalet är därför avgörande. Den som vill se en kyrka som står upp för sina rötter, som förmedlar det kristna budskapet frimodigt och som vågar vara en stolt kulturbärare , den rösten behövs. Vi Sverigedemokrater i Svenska kyrkan vill åter göra kyrkan till vad den är tänkt att vara, en levande kyrka för tro, hopp, tradition och gemenskap.

Daniel Engström
Sverigedemokrater i Svenska kyrkan

Mycket ord – lite svar

Det är glädjande att min insändare väckt engagemang, men jag konstaterar att varken Johan Laurin eller Annika Segerlund bemöter kärnan i min kritik: Landskrona har, trots snart två decennier av Treklöverns styre och mängder av projekt, fortfarande en av Sveriges högsta arbetslöshet.

Johan Laurin väljer i stället att rikta sin energi mot mig och Socialdemokraterna. Han skriver att mitt inlägg fick honom att bli fritidspolitiker, kallar min kritik ”klag och gnäll” och insinuerar att jag ”slipper exponera min egen brist på politik”. Det är klassiska personangrepp och härskartekniker – etiketter och insinuationer i stället för svar på sakfrågan: var är resultaten efter tjugo år vid makten?

Annika Segerlund redogör för ett långt pärlband av satsningar. Det är bra att de finns, men det är just detta jag ifrågasätter: efter tjugo år av Treklöverns styre är arbetslösheten i princip oförändrad – 11 % 2019, 11,2 % 2025 – samtidigt som grannkommuner med liknande företagsklimat har helt andra siffror. När resultaten uteblir måste man våga ställa frågan varför, inte bara räkna upp fler åtgärder.

Dessutom flyttas ansvaret gång på gång över på individen – ”alla måste göra sig anställningsbara” – i stället för att kommunen själv tar ansvar för att de utan gymnasieutbildning faktiskt kan nå de kompetenskrav som företagen ställer. Här finns en viktig roll för kommunen att spela, och här saknas fortfarande en plan.

Min insändare var inte ett personangrepp. Den var en uppmaning till de styrande att redovisa resultat i stället för slogans. Landskronaborna förtjänar en ärlig diskussion om hur arbetslösheten ska minska, tydliga mål som följs upp och en politik som fungerar i praktiken – inte bara i broschyrer.

Ronnie Niby (S)

Du skriver på Planket 16/9 till Fatmir Azemi att han har fel om seniorbiljetten och att den i S fjolårsbudget inte finns med. Må så vara.
Men i HD 6/9 står att läsa, att oppositionen genom åren framfört förslag om fria resor för äldre vid flera tillfällen och att man också föreslagit lägre ålder än 70 år.
Är det säkert att du är påläst Torkild? Förstår att du vill vinna poäng inför nästa val, men rätt ska vara rätt, när det nu jagas detaljer. Var det inte så att oppositionen föreslog helt fria resor?

MVH
Lena Nilsson

Att avstå från att rösta är aldrig neutralt. När du inte använder din röst lämnar du makten åt andra – människor vars värderingar och prioriteringar styr ditt samhälle utan att du har någon påverkan. Detta gäller inte bara riksdags-, kommun-, region- eller EU-valen, utan även kyrkovalet. Svenska kyrkan påverkar etik, socialt arbete, lokal gemenskap och normer i vardagen. Att stå utanför kyrkovalet innebär att andra formar kyrkans riktning – utan dig.

Socialdemokratin i kyrkovalet är särskilt viktig. Historiskt har partiet drivit frågor om öppenhet, inkludering och ett starkt socialt engagemang inom kyrkan. Med Socialdemokratisk representation tryggas arbetet med diakoni, stöd till utsatta och jämställdhet. Andra grupperingar i kyrkovalet, som ofta har mer konservativa eller partipolitiskt neutrala agendor, fokuserar ibland på teologiska eller organisatoriska frågor snarare än på bred social nytta. Därför är det avgörande att Socialdemokratins röst hörs för att kyrkan ska fortsätta vara en plats för solidaritet, omtanke och samhällsengagemang.

Att avstå från att rösta förstärker extrema eller snävt fokuserade grupper. När valdeltagandet är lågt får de som är mest aktiva oproportionerligt stort inflytande. Ju fler som röstar, desto mer balanserad och representativ blir kyrkans riktning – och desto större möjlighet har Socialdemokratin att driva en politik som prioriterar människor och gemenskap framför snäva intressen.

Röstandet är också ett ansvar gentemot andra och mot framtiden. Din röst påverkar barn, äldre, grannar och kommande generationer. Det är ett sätt att säkerställa att kyrkan – precis som samhället i stort – speglar så många människors vilja som möjligt, snarare än en aktiv minoritet.

Att rösta är alltså inte bara en rättighet, det är ett ansvar. Att avstå är att ge andra makten över ditt liv och att minska din grupps inflytande. Din röst räknas – använd den för att forma både kyrkan och samhället i en riktning som värnar solidaritet, rättvisa och framtidstro.

Ronnie Niby (S)

Som boende i Landskrona följer jag med stort intresse inlägg och debatt i politiska frågor.
Just nu har kritik riktats mot styrets arbetsmarknadspolitik och som vanligt när kritik kommer gnälls det indignerat från vissa i styret.

Men jag blev positivt överraskad av Annika Segerlunds sakliga redogörelse för hur styret har agerat och vilka projekt och insatser man har gjort. Och jag misstror inte deras ambition att göra gott för stan.
Men klart är att insatserna inte räckt till eftersom vi ligger i bottenligan i arbetslöshetsstatistiken.

Själv undrar jag mycket över de stora företag som nu bygger stora anläggningar på värdefull åkermark öster om stan.
Jag satt för några år sen på tåget bakom ett par företagare som diskuterade någon sorts nyetablering. Den ene rådde sin kollega att inte förlägga verksamheten där han tänkt, utan fundera på Landskrona istället. Han menade att där är marken billig och kommunen ställer inte många krav på verksamheten.

Så min undran är om man säljer mark för billigt utan några förbehåll? Borde man inte ha med vissa krav på anställningar i utbyte? Det är ju bland annat  med förhoppning om ökad sysselsättning vi lockar hit företag.

Lena Nilsson

På det senaste sammanträdet med kommunstyrelsen presenterades en utvärdering av Landskrona Omsorg AB. Den rapport som redovisades gav en över lag positiv bild av verksamheten, med betoning på förbättringar inom flera områden. Vi sverigedemokrater upplever dock att denna bild inte fullt ut speglar verkligheten. Vår erfarenhet pekar på att det fortfarande finns betydande problem som inte framkommit. Vi sverigedemokrater vill lyfta den problematik vi ser med bolaget.

Det har lagts ned betydande tid och resurser på omsorgsbolaget, utan att resultatet påtagligt förbättrats jämfört med den tidigare ordningen med en nämnd. Nuvarande ordning med ett bolag präglas av möten och utredningar som till stora delar inte leder till konkreta förbättringar för Landskronaborna. Bytet till bolagsform har inte skapat det mervärde man hoppades på, utan endast fördröjt och försvårat redovisning och ansvarstagande. Argumentet att ett kommunalt bolag skulle skapa snabbare beslutsvägar kan ifrågasättas. Erfarenheterna hittills visar snarare på en inbyggd tröghet i systemet, där förvaltningen har svårt att förlita sig på bolagets utförande.

De inkommande klagomålen från brukare, anhöriga och andra berörda tyder på att verksamheten inte utvecklats i positiv riktning. I stället framträder en bild av försämringar där ansvarsfrågor förskjutits mellan förvaltning, bolag och nämnd utan tydlig ansvarstagare. Arbetet sedan bolagets bildande har präglats av osäkerhet och bristande kompetens. Detta kan delvis förklaras av att beslutsunderlaget inför bolagsbildningen var otillräckligt samt att ansvarsfördelningen mellan politiska företrädare och bolagsledning inte varit tillräckligt tydlig. Dokumentationen av processen har varit undermålig.

Utvärderingen innehöll många abstrakta begrepp såsom ”kalibrering”, ”förändringsresa” och ”målstyrning”. Dessa begrepp framstår som relativt innehållslösa i sammanhanget, särskilt då den ekonomiska redovisningen till nämnden under hela perioden varit bristfällig. Mot denna bakgrund framstår det möjligtvis som mer ansvarsfullt att avsluta försöket med bolagsformen innan ytterligare resurser förbrukas. Ett alternativ vore exempelvis att återföra verksamheten till förvaltningen och där stärka styrning, ekonomiuppföljning och ledningskompetens.

Om kommunen avser att fortsätta på nuvarande väg krävs att man tar ansvar på ledningsnivå. Det innebär att säkerställa professionell kompetens i nämnd, förvaltning och bolag samt att bristerna som påtalats av Justitieombudsmannen åtgärdas. Det är även tydligt att utredningen inför bolagiseringen inte var tillräcklig. Centrala frågor som momsreglering och skillnader i regelverk mellan privat och kommunal drift tycks inte ha analyserats på ett tillfredsställande sätt. I ljuset av detta rekommendera Sverigedemokraterna att kommunfullmäktiges beslut omprövas och verksamheten återgå till kommunal drift.

Daniel Engström (SD), kommunstyrelsen
Fredrik Malm (SD), kommunstyrelsen

I snart två decennier har vi Moderater varit en del av styret i Landskrona. Vi har drivit frågor om tillväxt och stärkt företagsklimat, minskat bidragsberoende och utanförskap samt fler vägar till arbete och en bättre träffsäkerhet i kompetensförsörjningen utifrån företagens faktiska behov. Trots att vi fortsatt är i en lågkonjunktur har arbetslösheten sjunkit i Landskrona, men vi är inte nöjda.

Med det i grunden har vi bland annat startat Tillväxt Landskrona AB som arbetar med företagens rekryteringsbehov, tillsammans med näringslivet skapar de möjligheter för individer att hitta sin plats i arbetslivet, samtidigt som företagens möjligheter till en god tillväxt stärks. Vi har sett till att Förtagslotsen har etablerats – där staden möter företagas behov på deras villkor, med representanter från stadens alla tillståndsmyndigheter så att företagaren kan få reda på vad som krävs för just den verksamheten. Vi har en tydlig riktning att utbildningsinsatserna och utbildningspaletten ska anpassas efter arbetsmarknadens behov. Vi ställer krav på motprestation och aktiviteter på heltid för individer som behöver bidrag – något som idag presenteras som en nationell satsning och kravställan i den moderatledda regeringens budgetförslag till 2026.

Vi har, vilket alla politiker som sitter i Arbetsmarknadsrådet är väl medvetna om, ett 70-tal insatser och åtgärder i stadens regi för att minska arbetslösheten – ett ansvar som i huvudsak egentligen ligger på Arbetsförmedlingen. Vi har protesterat när Arbetsförmedlingen flyttade från Landskrona och har menat, och hävdar fortfarande, att detta påverkar Landskronaborna på ett negativt sätt. Vi vet att det personliga mötet och handfasta samarbetet med den arbetssökande gör skillnad. Det har bekräftats igen efter starten av ”Hörnan – en väg in” i våras, där arbetssökande möter kompetent personal som hjälper dem vidare till arbete eller studier, genom matchning mot lediga jobb och studie- och yrkesvägledning mot studier inom bristyrken hos framtida och kommande arbetsgivare. Hörnan, som för övrigt kommit till efter initiativ från styret i Arbetsmarknadsrådet.

Vi vet att Landskronas arbetslöshet är hög, hos oss är 450 personer arbetslösa över det skånska genomsnittet. Men vi vet också att 57% har varit arbetslösa mindre än ett år, en grupp Arbetsförmedlingen inte arbetar med att stötta varför vi istället gör det på Hörnan. Vi vet också att 34% saknar gymnasial utbildning – något nästan alla företag kräver för att man ska vara anställningsbar. Fler måste utbilda sig för att möta företagens krav på kompetens, har man inte en kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden så har man ett eget ansvar att skaffa det. Vi driver arbetet med att erbjuda flera vägar till arbete och fortsätter ställa krav på motprestation för att få bidrag. Vi leder samverkan med Arbetsförmedlingen, privata utbildnings- och arbetsmarknadsaktörer och civilsamhället för att tillsammans minska arbetslösheten. Men det är också ett ansvar hos varje person att göra sig anställningsbar.

Vi ska också fortsätta samverka och underlätta för Landskronas företag och företagare, inte minst när det gäller att kunna anställa rätt kompetens. Näringslivet är hjärtat, fortsatt tillväxt är ett måste för ett frodigt och fortsatt framgångsrikt Landskrona! Allt med ambitionen att Landskrona kommun ska vara den bästa platsen att leva, bo och verka i.

Annika Segerlund
Kommunalråd Moderaterna
Ordförande i Arbetsmarknadsrådet

Först och främst: det är upp till dem som styrt Landskrona i alla dessa år att ta ansvar för den höga arbetslösheten. Det krävs ingen expert för att gå in och titta på statistiken – jämför arbetslösheten idag med hur det såg ut för några år sedan. Till exempel var arbetslösheten i Landskrona 11 % år 2019. Idag, 2025, är den 11,2 %. Då blir frågan självklar:

Vad har man egentligen gjort under den här tiden för att förändra situationen?

I måndags deltog jag i arbetsmarknadsrådet. Det stämmer att punkten ”Dialog kring åtgärder för att sänka arbetslösheten” fanns med på dagordningen. Men det som inte stämmer, Johan Laurin, är att Socialdemokraterna inte hade några förslag.

Jag satt med på mötet, var aktiv i debatten – och jag lyfte fram flera konkreta förslag. Ett av dessa var att matcha arbetslösa med framtida arbetsgivare genom riktad utbildning. Exempelvis föreslog jag att vi redan nu utbildar personer till de yrkesroller som företaget Pågen, som planerar att etablera sig i Landskrona, kommer att behöva. Målet är att de arbetslösa ska vara färdigutbildade och redo att börja arbeta den dag företaget startar sin verksamhet.

Detta var ett konkret och framåtblickande förslag – och det får du gärna bekräfta med övriga deltagare på mötet. Det verkar tyvärr som att du blivit felinformerad.

I stället för att sprida osanningar borde fokus ligga på att faktiskt göra något åt arbetslösheten – för alla de Landskronabor som i dag står utanför arbetsmarknaden. De förtjänar politiker som tar ansvar och levererar verkliga lösningar, inte tomma ord.

Fatmir Azemi (S)
Oppositionsråd och ledamot i Arbetsmarknadsrådet, Landskrona

Svar till Ronnie Niby (S) på hans insändare: Mantran och fluffballonger skapar inga jobb

Sedan några år tillbaka är jag fritidspolitiker, den största anledningen till att jag är just det, är inlägg som ditt. Det lyfts alltid fram vilka brister och felaktigheter man tycker att styrande partier har och gör – med Huttunen nu med på (S)-tåget så är det hans favoritterm ”rosafluff” som det propageras för.

Det är såklart viktigt med dynamik i politiken och oppositionen gör sitt för att synas, höras och påverka.

Men om man ska klaga och gnälla, vilket man såklart har rätt att göra, är det då inte bra att också lyfta fram vad det är man vill göra för att förändra och påverka?

Du skriver att det måste följas upp med en verklig strategi. Med konkret politik, ansvar och respekt för verkligheten. Var finns den då? Nyfiken som man är så försökte jag finna svaren i budgetförslaget som (S) i Landskrona tagit fram för 2025.

Inte en enda dedikerad krona till någon egen arbetsmarknadspolitisk åtgärd i ert eget budgetförslag. Däremot, om man vill prata om rosafluff, kan man citera följande från (S) budgetproposition för Landskrona på er hemsida under rubriken arbetsmarknad:

”Näringslivet i hela kommunen ska ges förutsättningar att växa genom ett gott politiskt ledarskap och snabb handläggning från kommunen. En nyckelfråga är att avskaffa hinder för små och medelstora företag samt att underlätta för nya näringar att växa fram.

Målet om full sysselsättning ska vara det överordnande målet för Landskrona stad. Genom arbete och sysselsättning ger vi människor värdighet och självkänsla, ökar stadens skatteintäkter och minskar kommunens utgifter för ekonomiskt bistånd.”

Ronnie, du efterlyser en arbetspolitisk strategi – det förstår jag att du gör. För den verkar inte finnas hos dig eller dina partikollegor i (S).

Igår (måndag 15/9) var det arbetsmarknadsråd och med i dagordningen stod det ”Dialog kring åtgärder för att sänka arbetslösheten.” Ett ypperligt tillfälle för (S) att bidra med förslag, men hittills har det inte kommit några (S)-förslag via arbetsmarknadsrådet.

Att skriva att det överordnade målet för Landskrona stad ska vara full sysselsättning och sen inte bemöta detta med vare sig strategi eller konkreta åtgärder i sitt budgetförslag utan enbart klassiska floskler, är det inte det som blir … rosafluff?

Bättre då kanske att bara klaga på styrande Treklöver så att man slipper exponera sin egen brist på politik? Det är både ansvarslöst och populistiskt. Men min förhoppning är att fler ska upptäcka detta och engagera sig politiskt, precis som jag gjorde. Vara med och påverka i stället för att bara peka finger.

Johan Laurin (L)

Om man ska vara så tvärsäker i sin kritik som Fatmir Azemi är i sin insändare den 9 september, då är det minsta man kan begära att man har rätt i sak. Det har han inte.

Projekt HERO startades 2021 som en satsning på trygghet, hälsa och gemenskap. Verksamheten har blivit en succé – bara i år har över 12 000 Landskronabor deltagit i aktiviteter i både staden och våra byar. Därför beslutade vi redan i förra årets budget att permanenta HERO. Sedan dess är det en del av kommunens ordinarie verksamhet.

Det här är inte en fråga om tolkningar – det finns svart på vitt. HD/LandskronaPosten skrev den 7 oktober 2024, när Liberalerna, Moderaterna och Miljöpartiet presenterade sin budget:
”Projektet Hero, som handlar om att skapa aktiviteter för Landskronas seniorer, kommer i fortsättningen att finansieras av kommunen. Detta efter att de statliga anslagen löpt ut. – Vårt normala agerande är att projekt som är statligt finansierade börjar och slutar med pengarna därifrån. Här har vi sett så vansinnigt goda effekter av verksamheten att vi beslutat att fortsätta med den, säger Torkild Strandberg.”

Den här artikeln publicerades drygt två veckor innan Socialdemokraternas budgetförslag lades fram. Att i efterhand påstå att oppositionen var först med idén är inte bara felaktigt – det är direkt osant.

På samma sätt är det med seniorbiljetten. I den socialdemokratiska budgeten från förra året finns inte en rad om att den skulle gälla även under rusningstid. Det beslut som vi nu tar – att göra biljetten giltig alla dagar och alla tider – är en konkret förbättring för äldre Landskronabor.

Politik handlar inte om att tycka saker och skriva insändare. Politik handlar om att ta ansvar, väga helheten och fatta beslut som går ihop både för ekonomin och för Landskronabornas vardag. Det gör vi.

När Azemi anklagar oss för att ignorera oppositionens idéer och återlansera dem som egna blir det därför nästan ironiskt. Speciellt när beslut redan är fattade. Fakta är lätta att kontrollera.

Landskrona utvecklas när vi fattar beslut som gör skillnad. Det är vad vi ägnar oss åt. Andra får gärna glädjas åt resultaten – men de bör hålla sig till sanningen.

Torkild Strandberg
Kommunstyrelsens ordförande (L)