Apropå artiklarna och debatten om vad Landskrona stad har för skyldigheter att erbjuda kommuninnevånare hjälp och stöd, har jag börjat reflektera över vad som kännetecknar Landskronas förhållningssätt. Det verkar enligt min mening som om politiker och tjänstepersoner i Landskrona anser att kommunens skyldigheter endast sträcker sig till vad lagens bokstav säger, inte till vad sunt förnuft, moral och samvete säger. Ett bokstavstroende som i de flesta andra sammanhang anses högst förkastligt. För att använda en militär liknelse: om kartan inte överensstämmer med verkligheten gäller kartan.
Som tur är så finns det tjänstepersoner i andra kommuner som väljer att utgå från verkligheten och inte från kartan: ”Helt ensam är han inte nu heller. Hemtjänsten besöker honom flera gånger i veckan, något som kanske kan få någon att studsa till med tanke på att elöverkänslighet inte är en officiell diagnos.
– Jag kan såklart inte uttala mig om enskilda fall. Men vi utgår från människors behov, inte vad det finns sjukintyg på. Det är den krassa verkligheten, säger Ann-Catrin Svantes Olsson, verksamhetschef för vård och omsorg i Örebro kommun.” (Aftonbladet 2023-07-16 12:30 – William lever ensam i skogen: ”Prins foliehatt under jorden” (aftonbladet.se))
Jan Nilsson
Boende på Öster
