Torsdagens HD skriver: Nato kan skynda på ny HH-förbindelse. Det är försvarsministern som besöker Helsingborg. Tyvärr verkar inte Landskrona få samma uppmärksamhet när det gäller de nya försvars-miljarderna. NATO anslutningen kan därför bli spiken i kistan på hoppet om förbindelser mellan Landskrona och Köpenhamn.
Att ökad risk för krig i Europa ökar förbindelserna med vårt närmaste broderfolk är faktiskt lite ironiskt. Det var just krigsslutet och freden som gav turandet ett lyft med ett 30-tal köpenhamnsbåtar som öppnade gränserna i Landskrona, Helsingborg och Malmö med Danmark på 1950-talet.
Den svenska kronans nedgång i dag borde öka svenskt jobbsökande i Danmark och danskt handlande i Sverige. Men detta driver inte fram en ökning av förbindelserna till Danmark. Det gör däremot militariseringen.
Nu har väl ryska armén aldrig kommit närmare de svenska gränserna än sovjetiska ubåt 137 Whiskey som gick på grund vid Gåsefjärden i skärgården utanför Karlskrona 1981. Det är varken första eller sista gången rysk militär tar groggen i stället för plikten.
I dagarna rapporterar Ukrainska medier hur kanonfulla ryska soldater lämnar slagfältet i östra Ukraina där de annars skulle bli till kanonmat. En nykter bedömning är att 30 000 redan gått den vägen och att ytterligare 100 000-talet blivit utslagna av Ukrainska framgångar.
Att denna armé skulle kunna påverka Landskronas Köpenhamnsförbindelser är det väl ingen som trott. Medan de militära strategerna har oss i sina garn just nu, så bör vi ta oss en funderare på om vi vill ha det så i framtiden också. En ukrainsk seger är bästa utgången för fred, nedrustning, ökad handel med ökade turer och förbindelser med brödar och systrar i Danmark. Det antyder var de militära miljarderna bäst tjänar freden i dag.
Lars Erlandsson
Kävlinge
