Så i någon mån har det alltid funnits ett behov för människor att meddela sig, om det är ”taggar” eller konst spelar ingen roll: Behovet att uttrycka sig själv i bild och text är en stark drift hos människan.
Vi är alltså inte helt olika dem som gjorde handavtryck djupt nere i grottorna, i Altamira, Lascauax 37 000 år tillbaka i tiden.
Det är snart fotofestival i Landskrona och 2026 fyller Fotografi 200 år. Det är inte alltid vi tänker på den långa historia som lett fram till den teknik som idag finns i våra mobiler. Därför vill jag dela med mig av några anekdoter från fotografins värld, och samtidigt ge ett perspektiv på hur mediet utvecklats genom åren.
Silver har under större delen av fotografins historia varit det bärande mediet för framställning av fotografi. De flesta som någon gång putsat silverföremål vet att silver mörknar när det utsätts för oxidation. Detta fenomen är grunden för analog fotografi. Så är det inte i dagens digitala värld, inte heller var det så från allra första början…
Fotografi är ett barn av industrialismen – samtida med Colts revolver, järnvägarnas intåg, Brailles blindskrift, räknemaskinen och introduktionen av taktpinnen i symfoniorkestern. Bara för att nämna några av alla de innovationer som mänskligheten begåvades med under denna tid. Det fanns en upptäckarfrenesi, en vilja att förändra. Inte helt olik den idag för det digitala, för AI.
Det första fotografiet har inget att göra med silver. Däremot med asfalt. Syrisk sådan närmare bestämt – den hade förmågan att stelna i solljus vilket uppfinnaren Nicephore Niepcé tog fasta på och kunde därmed ta det första officiellt erkända fotografiet, 1826
Exponeringstiden utsträckte sig över åtta timmar, vilket inte var speciellt gångbart i en tid då hastighetsrekord för lokomotiv och nya uppfinningar i industrin hela tiden satte nya gränser att överbryggas.
Detta skulle ändras med teatermannen Louis Daguerre. Hans bohemiska och ovetenskapliga natur gjorde honom inte helt lämpad för experiment i den högre skolan, många av hans fotografiska försök havererade sorgerliga.
Men i ett obevakat ögonblick lär en katt smugit sig in i hans laboratorium, vält några kemikalieflaskor, och vips! fanns där en färdig bild.
Från att lallat omkring i sitt mörkrum infann sig plötsligt en intensiv målmedvetenhet hos den annars sorglöse Daguerre och han började systematiskt gå igenom det katten lämnat efter sig. Och… hastigt och lustigt var Daguerreotypin uppfunnen!
Med en förkortad exponeringstid blev det möjligt att fotografera människor – låt vara stillasittande och med en slags gaffel som höll huvudet på plats under en sittning som kanske varade 30-40 sekunder.
Ett problem bara; det gick endast att göra en bild. Det fanns ingen möjlighet att reproducera fotografiet, det fanns bara i ett exemplar.
Dock, i samma tid fast på andra sidan kanalen fanns en engelsman vid namn Henry Fox-Talbot som uppfunnit en fotografisk metod att genom ett negativ reproducera ett stort antal bilder från originalet. Han tog patent på sin process och hans metod skulle senare bli avgörande för fotografins utveckling – en möjlighet att massproducera bilder.
Men… Franska Vetenskapsakademien hade redan friköpt uppfinningen från Daguerre ”Som en gåva till hela världen”
(Jag kan tänka mig att en viss animositet låg bakom beslutet, en liten hämnd för Agincourt, Trafalgar och Waterloo…)
Bara inom några månader fanns utövare av innovationen även i vårt land, Fox-Talbots metod får därför ingen framgång. Man måste betala för att använda den.
1851 lanseras Våtplåtsfotografi. Den är samtida med Singers symaskin, strykjärnet, dragkedjan och lite senare den första kulsprutan, the Gatling-gun. Processen har också fördelen att den tillåter reproduktion.
Våtplåtsfotografi är lite krångligt att använda, hela proceduren, från att lägga en emulsion, sensitering i ett silverbad till exponering och framkallning måste ske innan plåten torkar. Därav namnet – Våtplåt.
Som en reaktion på vårt sätt att använda fotografi idag, med mobiltelefoner, digitala printar, eller AI-teknik är det många fotografer som söker sig tillbaka till ett ursprung.
En svensk mästare i ”Våtplåt” är den tidigare Landskrona-baserade fotografen Hans Jonsson.
Under flera år arbetade han med sin storformatskamera, sitt mörkrumstält, sovsäck och myggstift för att beskriva samernas sommarviste i Arjeplogsfjällen.
I Hans bilder finns ibland en oskärpa, en drömsk stillhet och närvaro som aldrig kan uppnås med digital fotografi – en respekt för dem han fotograferar och ett fotografiskt arbete, ett slit som ligger i paritet med dem som står framför hans kamera. Se gärna hans bok ”Samer, ingen isolerad ö”
Så, Fotografi framtill slutet av 1800-talet var mer eller mindre en angelägenhet för experter, förbehållet de välsituerade och välutbildade. Men snart kommer en revolution som ska förändra allt – Kodak.
ÖRJAN KRISTENSON
Fortsättning följer…
