Kommentar till Kommunals debattartikel – Är det rimligt att en kommun aktivt arbetar för att hålla människor kvar i otrygghet?
Att läsa om hur Landskrona stad hanterar sin välfärdspersonal lämnar en tung känsla i bröstet. När undersköterskor, stödassistenter och förskollärare, de människor som håller vår stad uppe varje dag, möts av uppmaningar att inte kräva sina rättigheter, eller till och med uppmanas söka sig till grannkommuner för att nollställa sina LAS-dagar, då har någonting gått väldigt snett. Det här handlar inte om en torrbrydd administrativ fråga eller juridiska teknikaliteter. Det handlar om riktiga människor, om deras försörjning och om deras möjlighet att känna trygghet i sin vardag.
Bakom varje vikariat och varje schemarad finns en person som går till jobbet med ett enormt engagemang för våra äldre och våra barn. När kommunen sätter i system att snurra runt personal för att undvika fasta anställningar är det inte bara den enskilde medarbetaren som drabbas. Det slår direkt mot de äldre som mister trygga ansikten de känner igen, och mot barnen som mister vuxna de har hunnit knyta an till. Kontinuitet och trygghet är själva fundamentet för en god välfärd.
Det brukar ofta heta att de ekonomiska ramarna är strama, men i slutändan handlar allt om prioriteringar. Handlar trygghet om att hålla igen på golvet, eller handlar det om hur vi fördelar resurserna i stort? Om vi flyttar fokuset från politisk överbyggnad, minskar beroendet av dyra konsultlösningar och ser över våra administrativa strukturer, då finns också utrymmet att erbjuda schyssta och permanenta villkor.
Landskrona stad ska vara en arbetsgivare att vara stolt över, en plats där mänsklig säkerhet och trygghet inte bara är fina ord i ett policydokument utan en verklighet på varje arbetsplats. Det är dags att sluta behandla våra välfärdsarbetare som utbytbara resurser och istället ge dem den respekten, uppskattningen och anställningstryggheten de gör sig förtjänta av varje dag.
Sead Busuladzic
Visionpartiet Landskrona
