GÄSTKRÖNIKA - Inlägget på denna sida är insändare och åsikterna är skribentens egna

Den danska traditionen att åka till Sverige och tända eld på saker

Venbon Kristian Mandin minns tillbaka till den heta sommaren 2018 och funderar kring de eldningsglada danskarna - och detta utan att ens nämna Sankt Hans. Illustration: Kristian Mandin.
I Bäckvikens hamn hade en stor dansk motorbåt av äldre modell lagt till. Båten var i fint skick, det syntes att ägaren lade ner stor möda på att vårda den och på ruffens tak fanns en liten sittplats, ett bord, fyra stolar. Båten låg vid kajen närmast vårt hus och när de fyra danskarna ombord skulle laga middag plockade de helt ogenerat fram en liten grill som de ställde på däcket, de tände på och tillagade sitt medhavda danska kött.

När maten var klar satte de sig till bords och de såg så där gemytligt danska ut som bara danskar kan se ut. När en av männen i sällskapet, han hade bar överkropp, stor mage, svarta solglasögon och beppehatt, höjde sitt glas till en gemensam skål blev de avbrutna av ett svenskt medelålders par som uppenbarat sig på kajen. De stod vid sina medhavda cyklar och nu skulle svenskarna, som sett den lilla grillen på båten, upplysa de levnadsglada danskarna om att det minsann rådde eldningsförbud i Sverige.

Och visst hade de rätt, det var faktiskt så torrt den sommaren att eldningsförbudet till och med
omfattade grillning i egen trädgård.
”Vet ni inte att det är eldningsförbud?”, frågade den svenska kvinnan irriterat. Danskarna tittade
förvånat på de båda cyklisterna i sina cykelhjälmar, matchande kakifärgade kortbyxor och
midjeväskor.

Och just då kände jag att situationen blev så pinsam att jag var tvungen att lämna min utsiktsplats
på altanen, gå in i huset och stänga dörren.
Så jag vet inte vad som hände sen.
Men det var tydligt att svenskarna var oerhört irriterade på danskarna som trotsat det svenska
eldningsförbudet och grillat kött på en båt som befann sig i vatten intill en kaj av cement och asfalt
där närmaste brännbara föremål förmodligen var planket runt det gamla våghuset ungefär tio
meter bort.
För är det eldningsförbud så är det!
Det är en fråga om lagar och regler.
Och i alla fall lite grann förstår jag de ordentliga svenskarna för visst är det lite tjatigt med alla danskar som hela tiden ska komma hit och elda.

Första gången jag kan påminna mig om dansk okynnesbrand i Sverige var då Valdemar Atterdag brandskattade Visby.

Sedan kom Kalmarkriget då danskarna eldade upp både Skara och Göteborg.

Så gick det många år och en dag kom den där danska båten till Ven.
Och efter ytterligare några år dök Rasmus Paludan upp.

Ser ni mönstret?
Att bränna ner städer må vara sin sak, att bränna böcker en annan, likaså yttrandefrihet, grilla kött och demonstrationstillstånd.
Men hur ligger det egentligen till med att göra upp eld i tättbebyggt område?
Är det lagligt?
Får man verkligen hålla på att elda upp saker var som helst?
Jag kan i alla fall konstatera att om Paludan dykt upp med sina koraner och tändstickor den där jättevarma sommaren hade han inte kunnat hålla på med sin pyromani, inte ens om han haft en egen svensk trädgård.

Så om vi de närmaste månaderna inte ska ha fler upplopp i de svenska städerna får vi hoppas på en riktigt torr och varm sommar.
En sån med eldningsförbud.
Så ordningsamma svenskar kan ringa brandkåren som kommer och sprutar vatten på Paludan så fort han börjar göra upp eld.
Naturligtvis kan den konservative Paludan hävda att han bara följer en uråldrig dansk sedvänja.
Men han borde lämna kvar sina gamla traditioner i Danmark.
För i Sverige gäller svenska regler och lagar.

Och dessutom börjar det faktiskt bli lite tjatigt med alla danskar som hela tiden ska komma hit och
elda.

Kristian Mandin
Vän av ordning.

Gästkrönikör på Landskrona Direkt

Skicka din krönika till info(at)landskronadirekt.com.
Bifoga en bild på dig själv eller något som illustrerar krönikan samt lite kort fakta om vem du är. Skriv även ditt telefonnummer om vi behöver ställa någon fråga. Försökt håll dig under 6000 tecken inkl. mellanslag. Ingen ersättning utgår.

Till arkivet