Jag följer omsorgsdebatten här på Landskrona Direkt med stort personligt engagemang. Jag är en av de som har haft dåliga erfarenheter av äldreomsorgen till en nära anhörig. De sista veckorna innan min bror avled på ett av stadens äldreboende var deprimerande. När min bror behövde akut toaletthjälp kom ingen trots att han larmade. Han hade svårt att använda sin mobil efter en hjärnblödning, men lyckades trots det ringa mig eller vår andra bror i Stockholm och be oss ringa upp personalen. Vilket vi naturligtvis gjorde.
Jag förstår inte hur debatterande inför valet kan diskutera, i långa inlägg, efter alla dessa katastrofanmälningar av den service vi äldre hoppas få när vi behöver den, utan att diskutera en radikal förbättring av antal personal. Detta trots att arbetslösheten i Landskrona är en av de största i Sveariket.
Det vore bra för alla parter om partierna kunde ta fram konkreta siffror om behovet av anställningar för att uppnå en acceptabel omsorg där det finns tillräckligt med personal när vi larmar. Och även på natten.
Vad jag sett från Kuba så omges de äldre av massor av personal och även av vårdstudenter. När jag besökte min bror såg jag ofta bara en personal. Att vinstintresset styr i Sverige är väl de flesta medvetna om, men skall vi äldre behöva bli offer för dessa? Jag skriver detta till min brors minne och hans kamp för ett drägligt liv de sista veckorna.
Lars Erlandsson
