Jag har efter en begäran fått ta del av Lex Sarah- och Lex Maria-anmälningar från Landskrona stad. Det är bra att handlingarna lämnas ut. Men innehållet väcker samtidigt allvarliga frågor om transparens, ansvar och hur snabbt den politiska ledningen får information om allvarliga händelser inom omsorgen.
Tidigare var det en självklarhet att Lex Sarah- och Lex Maria-ärenden redovisades i nämndens arbetsutskott. Det gav politiken möjlighet att följa utvecklingen, ställa frågor och se till att brister åtgärdades. I dag måste oppositionen i stället begära ut handlingar för att få en samlad bild.
Det blir särskilt allvarligt när man ser tidsfördröjningen. En Lex Maria-anmälan visar att en allvarlig händelse inträffade redan den 13 januari, men redovisades först i slutet av juli – mer än ett halvt år senare. I slutsatsen konstateras att vårdgivaren inte uppfyllt kraven på en sakkunnig och omsorgsfull vård och att händelsen innebar en allvarlig vårdskada.
Den senaste Lex Maria-anmälan jag fått ta del av är daterad den 27 mars. Nu är vi i augusti. Samtidigt har ytterligare tolv Lex Sarah anmälningar aviserats.
Detta kan inte längre avfärdas som enskilda händelser. Tillsammans med de fyra dödsfall där brister inom omsorgen redan har uppmärksammats är detta mycket allvarliga varningssignaler. Femton nya anmälningar på tre månader måste få den politiska ledningen att ställa den obekväma frågan: Har Landskrona en omsorgskris?
En Lex Sarah-anmälan handlar om ett allvarligt missförhållande eller en påtaglig risk för ett sådant. Lex Maria handlar om en allvarlig vårdskada eller risk för en sådan. Att personal och verksamheter anmäler brister är nödvändigt och viktigt. Men när antalet anmälningar blir så omfattande måste politiken se helheten och fråga sig om det finns strukturella problem.
Det handlar om bemanning, introduktion, kompetens, ledning, arbetsmiljö, rutiner och uppföljning. Det handlar ytterst om människors trygghet och liv.
Torkild Strandberg och Liberalerna har styrt Landskrona i över tjugo år. Den styrande Treklövern kan därför inte fortsätta behandla problemen som om de vore någon annans ansvar. De har haft det politiska ansvaret för organisation, resurser, styrning och uppföljning under lång tid.
Vi socialdemokrater tänker inte skuldbelägga omsorgens medarbetare. Tvärtom. Undersköterskor, vårdbiträden, sjuksköterskor och annan personal gör varje dag sitt yttersta. Men när personalen springer fortare och ändå inte hinner fram, då är det organisationen och politiken som måste ta ansvar.
Därför kräver vi en oberoende genomlysning av omsorgens organisation, ledning, bemanning och patientsäkerhet. Samtliga Lex Sarah- och Lex Maria-ärenden måste analyseras tillsammans för att identifiera återkommande och strukturella brister. Resultatet ska redovisas öppet för kommunfullmäktige och Landskronaborna.
Vi vill också stärka grundbemanningen, förbättra introduktionen, säkerställa rätt kompetens och ge personalen bättre möjligheter att slå larm om brister. Varje åtgärd måste ha en ansvarig, en tidsplan och en tydlig politisk uppföljning.
Transparens är inte att lämna ut handlingar först när oppositionen begär dem. Transparens är att allvarliga händelser kommer fram i tid och att politiken tar ansvar.
Därför har Landskronaborna rätt att få svar:
Hur kunde det gå så här?
Varför tog det över ett halvt år att redovisa en allvarlig händelse?
Hur många Lex Maria-anmälningar har gjorts efter den 27 mars?
Varför har de inte redovisats för nämnden och oppositionen?
Efter mer än tjugo år vid makten är det dags för Torkild Strandberg och Treklövern att sluta hänvisa vidare och börja ta ansvar.
Landskronas äldre förtjänar trygghet. Personalen förtjänar rätt förutsättningar. Och Landskronaborna förtjänar en kommun som är transparent – i praktiken, inte bara i ord.
Fatmir Azemi (S)
Oppositionsråd
