Arkiv: Planket

Vid kvällens kommunfullmäktige avgör Sverigedemokraterna framtiden för allmännyttan i Landskrona.

Tillsammans med den borgerliga treklövern – Moderaterna, Liberalerna och Miljöpartiet – vill Sverigedemokraterna sälja ut bostadsområdena Sandvången och Pilängen, en stor del av det kommunala bostadsbolaget Landskronahems bestånd. Sverigedemokraterna är tungan på vågen, har makt att avgöra frågan.

Så sent som 2011 uttalade sig Sverigedemokraterna mot en utförsäljning av Landskronahem. Argumenten var att Landskronahem med ett välmående fastighetsbestånd inte kunde lösa boendeproblem genom att säljas ut till privata intressenter. De var ett mycket klokt resonemang.

Vad har hänt? Varför har Sverigedemokraterna ändrat uppfattning?

Treklöverns argument för att sälja ut Sandvången och Pilängen är att Landskronahem har en svag ekonomi. Det är inte sant.

Landskronahem har en stabil ekonomi som ständigt förbättras. Soliditeten är inte sämre än i andra allmännyttiga bolag och inte heller har kommunen tvingats skjuta till mer pengar, något som behövts i flera andra av landets kommuner. Såväl fastighetsekonomer som forskare har påpekat allt detta. Tyvärr talat för döva öron.

För treklövern är utförsäljningen en fråga om politik, inte ekonomi, även om just ekonomiska argument används. Allt för att lägga ut dimridåer kring det egentliga syftet, att bli av med allmännyttan och byta ut befolkningen, alltså få fler höginkomsttagare som invånare i Landskrona.

Utförsäljningen av Landskronahem har blivit möjlig genom de nya ägardirektiv som den borgerliga treklövern tillsammans med Sverigedemokraterna beslutade om så sent som förra sommaren. Förändringen av ägardirektiven pekade ut färdriktningen; Landskronahem ska halveras, lägenheter ska säljas ut.

Varken treklövern eller Sverigedemokraterna har velat lyssna på sakliga argument mot en utförsäljning. Istället ligger beslutet om utförsäljning på fullmäktiges bord för avgörande i kväll. De 1 225 lägenheter som riskerar att säljas motsvarar 30 procent av Landskronahems totala bestånd. Det är visserligen inte en halvering, men en bra bit på väg.

Beslutet påverkar tusentals Landskronabor. Det skapar stor oro bland hyresgästerna i Sandvången och Pilängen. Det handlar inte minst om vad som händer när köparen Stena fastigheter tar över.

Helsingborgs Dagblad har skrivit om bostadsköp som Stena fastigheter gjort där stora renoveringar ledde till omfattande hyreshöjningar. Frågor som gnager är om det också i Landskrona blir hyreshöjningar. Kan dagens hyresgäster bo kvar? Ska områdena fortsätta vara hyresrätter eller ska de omvandlas till bostadsrätter? Stena fastigheter är ett bolag som vill generera vinst och någonstans ska pengarna hämtas hem.

För oss socialdemokrater är det givet att ett kommunalt bostadsbolag som Landskronahem ska vara en långsiktig aktör på bostadsmarknaden och en stabiliserande kraft på den lokala hyresmarknaden. Utförsäljningen av Sandvången och Pilängen innebär motsatsen.

Avgörandet för hur det går med Landskronahem ligger i Sverigedemokraternas händer. Om Sverigedemokraterna i kväll röstar för en utförsäljning så visar de, kanske tydligare än någonsin tidigare, var de står politiskt, vems intresse de företräder och vem som tjänar på deras politik. I nio fall av tio röstar Sverigedemokraterna med de borgerliga.

Sverigedemokraterna lockar väljare genom att prata om trygghet och tradition, om att det var bättre förr. De pratar drömskt om det idylliska Folkhemssverige och om en tid när alla hade ett jobb och en bostad. I själva verket, som i fallet med Sandvången och Pilängen, säger de en sak men gör tvärtom. De säljer ut den kanske största symbolen för allas vårt gemensamma folkhem – allmännyttan.

I kväll är det upp till bevis. Vem står upp för folkhemmet och vem gör det inte?

Jonas Esbjörnsson
Oppositionsråd (S)

Jag tackar Landskronahem AB:s verkställande direktör Helena Fremle för svar på mina skattefrågor.

Nu till frågan om bolagets soliditet:
Sverigedemokraterna hänvisar till siffran 16 (sexton) procent, som återfinnes i bolagets årsredovisning. Men återspeglar den siffran bolagets ekonomiska styrka?
Svaret är NEJ!

Så direkt till Stefan Olsson (SD): Du skall räkna med fastigheternas verkliga marknadsvärden enligt följande:

Således är det rättvisande nyckeltalet för “soliditet” 60 (sextio) procent INTE 16 (sexton) procent.

Tommy Jonasson
f.d. universitetslektor i skatterätt Institutionen för handelsrätt vid Lunds universitet

Anledningen till att allmännyttan bildades på 1930 talet var att alla skulle ha en bra bostad till rimlig kostnad. Detta kommer nu att bli svårare att ekonomiskt svaga att få en bostad.

Det råder inget motstridigt mellan att vara affärsmässiga och samtidigt vara ett bostads socialt bolag, men den politiska majoriteten i Landskrona har bestämt sig att sälja ut drygt 1200 lägenheter till ett privat bolag som troligtvis vill höja hyran efter renovering, till en nivå som betalningssvaga inte har råd med.

Mot försäljningen är det ett massivt motstånd i de berörda områden och
Facebook-gruppen” Vi som är emot utförsäljningen av Landskronahem” har bildats.

Försäljningen innebär att det inte kommer bli insyn och inflytande i ett privat bostadsbolag.

Dessutom har tre forskare på Malmö högskola, Tapio Salonen, (professor i socialt arbete), Stig Westerdahl, (docent i företagsekonomi), Anders Kjällström, (adjunkt), har var för sig skrivit i HD att försäljningen är rent politisk och har inget med ”dålig ekonomi” att göra. Också Cathrina Thörn, (sociolog i kulturvetenskap), vid högskolan i Göteborg har skrivit ett inlägg i HD där hon förklarar att kärnfrågan är att lägenheterna säljs till ett privat bostadsbolag har vinst som huvudsyfte. Dessutom handlar det om den bostadspolitiska frågan om alla ska ha rätt till en bra bostad även om man är ekonomiskt svag.

Av dessa skäl är vi i Vänsterpartiet emot en utförsäljning av Landskronahem.

Christer Nilsson
Vänsterpartiet Landskrona

Försäljningen av kv Sandvången och kv Pilängen kommer att ske på affärsmässiga grunder och enligt vedertagna principer, d.v.s. genom fastighetspaketering.

Fastighetspaketering innebär att fastigheterna överförs till nybildade dotterbolag. Aktierna i de nybildade bolagen överlåts därefter till köparen till marknadsmässiga villkor. Vid paketering utgår det lagstadgad stämpelskatt. Försäljning av näringsbetingade andelar är sedan 2003 skattebefriade.

Försäljningen ger AB Landskronahem en vinst på cirka 750 mkr. Pengarna från försäljningen ska bolaget använda till åtgärderna i det nyligen antagna handlingsprogrammet, vilka bl.a. omfattas av upprustningar och förbättringar av Karlslundsområdet, ökade underhållsinsatser i den övriga fastighetsportföljen, ytterligare satsningar på energibesparande åtgärder, ökad trygghet etc.

Vänligen

Helena Fremle
VD, Landskronahem

Härligt att läsa om Gunnar Alfred Bernhard Lindborg, honom kände jag väl. Hans musikfabrik kände jag till, men det var före min tid. Dock bör det uppmärksammas att Gunnar var en välkänd vokal-och grammofonsångare, samtida med storheter som Sven-Olof Sandberg och Harry Brandelius. I det tidiga 1930-talet for Gunnar till Berlin för grammofoninspelningar, en teknik som tyskarna behärskade bättre än vi. Det går att lyssna till Gunnar om man ger sig in på Youtube eller helt enkelt bara googlar på honom. Gunnar drev sin tobaksbutik till in på 70-talet, men någon inblandning i restaurangbranchen hade han inte vid den här tidpunkten. Det hade däremot hans dotter. Gunnar hade intresse i restaurangnäringen under sina yngre år.

Claes Lindh

Läs artikeln:
Landskronas okända instrumenttillverkare

Så här i deklarationsgranskningstider återfinnes skatterätten överst på menyn.

Men framför allt är det viktigt att beslutsfattarna i Landskronas kommunfullmäktige har ett komplett beslutsunderlag i god tid före sammanträdet 30 maj 2016 i vad avser beskattningskonsekvenserna av utförsäljning av fastigheter till Stena Fastigheter i Malmö AB.

Förvisso är skatterätt ett besvärligt ämnesområde – mycket siffror och så. Bestämmelserna är ibland så besvärliga att Skatteverkets egen personal inte riktigt reder ut frågorna. Det blir bråk mellan Staten (= Skatteverket) och enskilda skattskyldiga med långa (3-­5 år) rättstvister i domstolar.

Således:
1) Hur blir skattekonsekvenserna av fastighetsaffären? Kanske blir det 0 kronor?

2) Vilka regler ska tillämpas?

Tommy Jonasson
f.d. universitetslektor i skatterätt vid Institutionen för handelsrätt, Lunds Universitet

Bostadsbrist var länge det normala. Först med satsningen på s.k. barnrikehus 1935 som riktade sig till mindre bemedlade och trångbodda barnfamiljer försökte myndigheterna åtgärda detta. Det var för att förvalta dessa hus inrättades allmännyttiga bostadsföretag. Ännu på 50-talet var det dock vanligt med fyra eller fem personer i en liten tvårumslägenhet. Historiskt sett har vi rest oss ur en eländig bostadssituation.

I det så omtalade miljonprogrammet mellan 1965 och 1975 producerades drygt en miljon nya bostäder.  Hyrorna var reglerade vilket förhindrade såväl prisrally som prisdumpningar. Tidvis uppstod det bostadsöverskott till glädje för dem som jobb eller studier manade att byta bostadsort. Många har kämpat för att det skulle bli bättre och det blev det – en period.

Lång tid har förflutit, de politiska förtecknen har bytts ut och bostadsmarknaden förändrats. Inte nog med att folkhemmet inte längre finns. Det verkar inte ens vara politiskt korrekt längre att främst se till medborgarnas behov. Och nu finns det indikationer på att vi är på väg tillbaka till utgångspunkten.
 
Är det inte uppenbart att det borde finnas ett måttligt överskott av bostäder till överkomliga hyror? Inte bara humanitärt och smidigt utan en logisk förlängning av idén om rörlig arbetskraft. När man betänker att det i andra vågskålen ”bara” ligger individers rätt att berika sig onödigt mycket är valet lätt att träffa. Att se till att detta genomförs kan bara åligga lagstiftaren och inte marknadskrafter.

Men tvärtom har vi nu fått kommunala bolag som vill sälja stora delar av sitt bostadsbestånd och lämna från sig den makt medborgarna i demokratiska val anförtrott dem. Ofta till företag med mål att förränta sitt kapital så lätt och snabbt som möjligt genom hyreshöjningar motiverade av ensidigt påbjudna renoveringar, alternativt genom att förvandla hyresrätt till bostadsrätt.

Hallå där! Det kan väl ändå få lov att vara hyresgästerna kollektivt att i slutändan avgöra om de önskar renovera eller bo billigare? De äger inte husen eller lägenheterna men de är besittningshavare enligt ingånget kontrakt och enligt svensk lag. Och att äga ett hyreshus är inte det samma som att äga en Rolex-klocka.

Om vi vill ge plats för många olika slags människor behöver inte alla lägenheter nödvändigtvis vara tiptop med alla artefakter och statussymboler. Tvärtom är det mycket rimligt att konsumenten kan välja bort den yppersta standarden för att fördela sina slantar som den vill och inte på ofrivillig bostadskonsumtion. Väg också in frihets- och hälsosaspekterna det ger att ha inflytande över sitt eget liv.

Det går ännu, och fortfarande, bra att på egen risk bygga nytt och sätta vilka hyror man vill både som offentlig och privat aktör. Men är det inte lite 1800-tal att listigt ta ut större vinster av dem som redan lever på små marginaler, och sviker inte politiker som säljer vad de fått det stora förtroendet att förvalta, till företag som enbart styrs av vinstintresse. Partier och politiker som, i föregivet konkurrenssyfte om ”skattekraft”, stödjer sådant förtjänar enligt min mening inte medborgarnas förtroende.

Roland Ch. Johansson

Jag har aldrig bott i ett kommunägt hus, men jag stöder er som protesterar mot försäljningen av Sandvången etc.

LENNART ANDERSSON, Stockholm

….så lyder rubriken på Ettan. Det är väl inget mot de 15 månader jag väntat på en reaktion från stadens belysningsmästare huruvida belysnings stolpen vid parkeringen ovanför backen i Bäckviken skall tas bort eller om den skall iordningställas så den åter gör nytta efter mer än 41 års slocknad.

41 år utan funktion och sedan 15 månaders väntan på ett svar. Bara inte svaret blir “Ja, vi skall ta bort stolpen när vi får tid över”.

Har stadens belysningsmästare haft mer än 41 år på sig att bestämma huruvida stolpen skall bort eller om stolpen åter skall göras funktions duglig så lär jag väl aldrig få något svar på frågan under min levnad! Ledsen.

Björn Lind

Jag vill inte att vårt folkhem, vår allmännytta skall säljas ut till vinstdrivande företag! Jag vill att Landskronahem, som kommunalägt bolag säkerställer bostäder till alla grupper i samhället. Jag vill tillägga att kommunen har yttersta ansvaret för sina invånare. Det är en del av kärnan i vår välfärd och den kan vi inte kompromissa!

Nu känns det som välfärden säljs ut till högstbjudande och det verkar ske med hjälp av en politisk strategi som planeras i all hemlighet… Att byta ut befolkningen i Landskrona mot människor med större plånbok! Men också sopa Landskronas sociala- och segregations problem under mattan. Personligen är jag övertygad om att denna strategi istället komma att leda till ökat missnöje, större klyftor i samhället och en ökad brottslighet. Problem som har funnits i vår stad under en lång tid och det har inte blivit bättre under treklöverns styre.
Landskrona har en lång historia som arbetarstad med många industriverksamheter som avlöst varandra genom åren. Inte minst Varvet! Dem människorna skall det minsann också finnas bostäder åt!
 
Treklövern, med stöd av Sverigedemokraterna hade bara gett oss halva sanningen innan dem släppte den stora bomben, att nu sälja ut vårt hjärta, stolthet och det som många kallat ”Landskronahems flaggskepp” – Sandvången. Visst hade man informerat om satsningar på nya projekt, men glömt detaljen att det skulle finansieras genom att sätta drygt 2000 människors hem på spel. Buuu!

Hur kan våra politiker blunda för detta faktum?!!!
Är det det som är att ansvara för invånarna, att hjälpa människor på traven att bli bostadslösa?
Människor som dessutom många redan lever på marginalen ekonomiskt.

NEJ TACK!

Emelie Johansson, Sandvången