Det är lätt att skylla allt på nätet. När den lokala skoaffären bommar igen eller bokhandeln sätter upp den där välbekanta lappen i fönstret, nickar vi igenkännande. Ja, det är väl e-handeln. Folk klickar hem allt numera. Självklart spelar näthandeln en stor roll. Men jag tycker att vi ibland är lite väl snabba med att lägga hela skulden där. Samtidigt som vi bekymrar oss över tomma butikslokaler i centrum fortsätter vi att planera och bygga handelsområden utanför städerna. Det är en motsägelse som förtjänar lite uppmärksamhet.
Efter andra världskriget började folk se på stadskärnorna på ett nytt sätt. Man ville modernisera det gamla, göra handeln smidigare och ge människor fler sätt att handla. I Storbritannien samarbetade kommuner, fastighetsbolag och stora butikskedjor tätt precis som man gjorde här i Sverige. Historikern Alistair Kefford berättar i boken The Life and Death of the Shopping City hur denna utveckling påverkade brittiska stadskärnor. Stora butikskomplex och köpcentrum blev framtidens kännetecken. Man trodde att en modern stad också måste vara en modern shoppingstad. Mindre handlare behövde anpassa sig eller försvinna. Det som sågs som framsteg då har idag lett till problem som är svåra att ignorera.
Vi ser samma utveckling här i Sverige. Under många år har handeln samlats i större områden, ofta med gott om parkering och nära stora vägar. Det är lätt att förstå. Kommunen får nya jobb, investeringar och ibland extra intäkter. För kunderna är det smidigt att köra direkt till butiken och handla. Men någonstans på vägen verkar vi ha glömt att dessa etableringar också konkurrerar med den befintliga stadskärnan.
En större firma som vill etablera sig vid en trafikplats behöver mark, vägar, vatten och avlopp. Det behövs i stort sett alltid parkeringsplatser och inte sällan en ny rondell. Kommunen tar fram planer och möjliggör etableringen. Allt är ordnat och klart. Samtidigt står handlaren i centrum med en helt annan verklighet. Där ska hyran betalas, kunderna ska lockas in och konkurrensen från både näthandel och externa handelsområden hanteras.
Det är ganska lätt att se vem som har de bästa förutsättningarna.
I Landskrona borde vi fundera lite mer över den här utvecklingen. Vi talar gärna om hur viktigt det är med ett levande centrum, men vad innebär egentligen det när vi samtidigt planerar för att allt fler inköp ska göras någon annanstans? Det går inte riktigt ihop.
Kommunen har dessutom ett ganska kraftfullt verktyg i sammanhanget: planmonopolet. Det är faktiskt kommunen som bestämmer vad marken får användas till och var olika typer av verksamheter kan etableras. Marknaden styr alltså inte helt på egen hand, även om det ibland låter så i debatten. Jag menar inte att vi ska förbjuda människor att handla där de vill eller att alla externa handelsområden måste bort. Men varje ny etablering borde också vägas mot vad den innebär för den befintliga stadsmiljön. Det är trots allt lätt att räkna nya arbetstillfällen och parkeringsplatser. Betydligt svårare är det att räkna värdet av en butik som aldrig öppnar, en hantverkare som inte hittar någon lokal eller ett centrum som långsamt tappar sin funktion.
Kanske är det också dags att fundera över vad vi egentligen vill att Landskronas centrum ska innehålla. Vi kan inte förvänta oss att varje butikslokal ska fyllas av en stor kedja. Det behövs utrymme för mindre verksamheter, hantverkare, kultur och föreningsliv. Och kanske framför allt fler människor som faktiskt bor i centrum och använder det även när butikerna har stängt.
En stadskärna kan inte leva enbart på människor som kommer dit för att handla. Den måste också vara en plats där människor har anledning att vistas av andra skäl. Det finns något märkligt i att vi först planerar för att handeln ska flytta ut, sedan bekymrar oss över att butikerna försvinner och därefter försöker hitta nya projekt för att göra centrum levande igen.
Kanske borde vi börja i andra änden. Nästa gång en handelskedja vill etablera sig vid en ny trafikplats kan det vara värt att ställa frågan vad etableringen betyder för stadens befintliga handelsliv.
För det är trots allt enklare att bygga en rondell än att få liv i en gata där butikerna redan har stängt.
Ronnie Niby (S)












































