Okeeej… Så mitt barn har varit frånvarande i morse och jag får veta detta först på sena eftermiddagen. Vi snackar dessutom samma barn som ringde mig för en halvtimme sen, att han eller hon precis hade kommit hem från skolan och har varit på plats där hela dagen.
År efter år, samma visa. Om det är min vecka är det inga problem för då vet jag ju var jag har dem så att säga. Men är det mammans vecka är det inte alltid jag har lika bra koll, och tvärtom. Något som har gjort att vi har tvingats jaga varandra på telefon titt som tätt, oavsett vi är mitt i jobb eller annat, för att höra efter hur det är med barnen. Det skickas nämligen automatiska frånvaromeddelanden till förbannelse. Ja, till förbannelse!
Det har till och med funnits tillfällen då jag har lämnat barnen med bil, har satt mig i den för att köra igen, det har plingat i mobilen och jag får veta att mitt barn har rapporterats frånvarande…
Absolut att det är bra att hålla tider, men jag har själv sällan efterfrågat någon som har varit sen till ett möte förrän efter den akademiska kvarten har passerat. Så när barnen är en eller två minuter försenade kan jag personligen känna att det är slöseri med tid och resurser att frånvaroanmäla framför allt ett småbarn och i förloppet tvinga mig att kontakta mamman enbart för att berätta att jodå, barnen är visst då i skolan, jag kramade dem och sa hejdå precis.
För ja, för något år sen hände det till och med att jag fick frånvaromeddelanden innan den normala starttiden som är klockan åtta. Jag vet att ett av mina barn en gång nämnde för mig, det var under lågstadiet, att skolan tydligen började fem i åtta och inte åtta. Om detta stämmer vet jag inte, jag kollade aldrig upp det och jag fortsatte lämna dem till klockan åtta.
Häromdagen frånvaroanmälde jag så ett av mina barn– för ja, man sjukanmäler inte idag, som på min tid – redan natten innan. Klockan 08:43 kom det minsju likväl ett sms där mitt barn hade rapporterats frånvarande. För tydligen – och ja, det får jag väl ta på mig att jag har missat i uppsjön av mejl som kommer från skola, rektorer och lärare nästan dagligen – hade Landskrona stad numera infört en ny app där frånvaron skulle anmälas. Så fast att det fortfarande gick att göra i den gamla appen – varför är då inte den stängd – så dög tydligen inte detta.
Givetvis är det en vacker tanke det här med att skolan uppmärksammar mig som vårdnadshavare på att barnen inte är i skolan när de ska vara det. Bra så. Om det nu verkligen hade fungerat och den där frånvaroanmälan klockan 08:03 hade nått mig just klockan 08:03 och inte klockan 15:26 på eftermiddagen! Eller som när ett av mina barn faktiskt hade lämnat en lektion vid ett tillfälle, ingen hade försökt stoppa vederbörande från att lämna, eller ens ställt några frågor kring det, och jag fick veta detta först tre timmar senare. Tre timmar! Då kom där inget frånvaro-sms?! Istället fick jag lämna mitt jobb och ge mig ut för att leta efter mitt barn, som jag som tur är till slut också hittade.
Jodå, jag har tagit upp detta med lärare efter lärare utan resultat. Jag har nämnt det för rektorer. Men ja, vissa saker väl bara är som de är. ”Vi är medvetna om problemet, men…” A och O måste ju hursomhelst ändå vara att frånvaromeddelandet 08:03 når vårdnadshavaren just 08:03 och inte en sekund senare. Allt annat borde rakt ut sagt rendera i en solklar kvarsittning. Frågan är bara vems ansvaret är och vem som ska få den kvarsittningen?
Möjligtvis att det har blivit bättre med den nya appen, men ja nä jag vet inte. Den där dagen när jag hade sjuk… förlåt frånvaroanmält i fel app kom det inte bara ett automatiskt frånvaromeddelande för dagen, utan ett för varje lektion tills jag kunde lokalisera rätt app att frånvaroanmäla i. Måhända är jag som jag är, kanske är det dessutom så att jag rör upp känslor nu, men att lärarkåren skulle få lov att ägna mer tid och fokus på lektion och undervisning, därtill mindre tid på att behöva agera ”övervakare”, vore väl en god start. Nu läste jag nyligen att eleverna på en av stadens skolor inte längre behövde bära toa-skylt om halsen när de behövde gå för att kissa, men det har ju trots allt varit så tidigare. Och det är det här jag menar, vilket oerhört resursslöseri för högskoleutbildade lärare att behöva lägga tid på kiss och bajs…
Ja nä, nu blir det att titta på The Breakfast Club från 85. Kvarsittning och en uppsats på 1 000 ord på temat ”Who you think you are”. Are you game vem än det nu är som bär ansvaret för dagar på dagar med oro på grund av felaktigt skickade automatiska frånvaromeddelanden? Eller kanske får jag äta upp vice principal Vernon´s ord till busen John Bender i The Breakfast Club: ”Don´t mess with the bull, young man, you´ll get the horns”.
Mikael Öhrn
Läs mer: Den förbannade förmyndarmentaliteten, eller den om Skatteverkets turkrona
