Virrhjärnor, kappvändare eller arvodesjägare, ja det finns säkert flera namn på den här typen av politiker men gemensamt är att dom inte är speciellt principfasta och inte heller så säkra i sin ideologi, men väldigt intresserade av att maximera sina arvoden i alla lägen. Tyvärr dyker dom upp
då och då, på riksnivå såväl som på regional och kommunal nivå och det är alltid lika trist när det sker.
Att politiker byter parti sker ju då och då men endast i sällsynta fall är det av rent ideologiska skäl, men det är alltid det som hävdas. Mestadels beror det på interna partibråk, missnöje med att inte ha fått tillräckligt välbetalda uppdrag, att man gjort bort sig på sociala medier eller att man kanske rent av har tafsat på en kollega av motsatt kön och på så vis riskerar både åtal och uteslutning.
Om det verkligen beror på ideologiska skäl har det förekommit att man fått en timeoutperiod i det nya partiet tills efter nästa mandatperiod då man blivit valbar igen men dessutom har det krävts att man lämnat de uppdrag man fått av sitt gamla parti. Alltför ofta sitter man dock kvar på de politiska uppdrag man fått av partiet man lämnat, bara för att inte gå miste om sina arvoden. Detta är inte acceptabelt och det är dessutom grovt politiskt ohederligt och man framstår som en profitör på skattebetalarnas pengar och borde betraktas som politisk paria. Dessutom har man lurat sina väljare vilket kanske är det mest ohederliga i sammanhanget.
Sen finns det också dom som byter parti flera gånger och då kan man ju verkligen undra hur det är ställt med det politiska engagemanget. Går man då dessutom tillbaka till sitt gamla parti borde personens agerande starkt ifrågasättas och den personen borde absolut placeras ute i kylan för
många mandatperioder framåt, helst också för evigt.
Det nya partiet borde dessutom absolut kräva att man som nygammal medlem genast lämnar alla uppdrag man fått av sitt gamla parti men det fungerar tyvärr alltför sällan. Man vill inte stöta sig med återvändaren och är kanske glad över att ha fått ytterligare en medlem, om än en politisk vilde.
Den typen av politiker eller kappvändare är absolut inte värda väljarnas fortsatta förtroende och borde inte få ställa upp i nästa val. Dom har klart visat att arvoden är viktigare än ideologi och bryr sig inte om att dom profiterar på skattebetalarnas pengar. Så låt oss slippa att se deras namn på
valsedeln och som ledamöter i nämnder eller styrelser i framtiden.
Leif Thorsell
