Svar på insändare – Omsorgen förändras genom handling
Annette Lindberg Mohlin (L), Hans Raita (M) och Angelika Andersson (MP) försöker i sin insändare ge bilden av en omsorg där allt redan var på rätt väg. Samtidigt räknar de upp en lång rad nya åtgärder: fler chefer, höjd nattbemanning, skärpta rutiner, bättre introduktion, förstärkt kompetens, nya kvalitetsfunktioner, tydligare ansvarsfördelning, förbättrade larmkedjor och utökade riskbedömningar.
Det väcker den fråga som de fortfarande vägrar besvara:
Om allt detta behövs – varför genomfördes det inte tidigare?
Det är den frågan Landskronaborna förtjänar ett svar på.
Ni har haft makten över omsorgen i över tjugo år. Ni har haft alla möjligheter att stärka ledarskapet, förbättra introduktionen, höja kompetensen och säkra rutinerna långt innan fyra Lex Sarah-utredningar och fyra tragiska dödsfall skakade kommunen.
I stället agerar ni först när allmänheten, medierna, IVO och Arbetsmiljöverket riktar strålkastarljuset mot verksamheten.
Ni skriver att Arbetsmiljöverkets granskning är nationell. Det är riktigt. Men det förändrar inte det mest centrala: myndigheten pekar ut 15 konkreta brister i Landskronas hemtjänst. Det handlar om arbetsbelastning, introduktion, riskbedömningar, personlarm och systematiskt arbetsmiljöarbete. Brister som ni nu själva lovar att rätta till.
Det bekräftar snarare vår kritik än motbevisar den.
Ni invänder också mot att vi talar om fyra dödsfall. Ingen har påstått att Lex Sarah-utredningarna juridiskt fastslår en direkt dödsorsak. Däremot är det ett obestridligt faktum att kommunen själv har bedömt händelserna som så allvarliga att de anmälts enligt Lex Sarah. Utredningarna beskriver uteblivna hembesök, brister i larmhantering, felaktiga bedömningar, otillräcklig introduktion och allvarliga missförhållanden. Det är just därför de anmälts.
Det är inte oppositionen som gjort dessa bedömningar. Det är kommunen själv.
Ni försöker dessutom flytta fokus från sakfrågorna genom att hävda att oppositionen inte kontaktat bolagets vd. Men det är inte oppositionens uppgift att leda verksamheten eller ge direktiv till tjänstepersoner och bolagsledning. Det ansvaret ligger hos den politiska majoriteten och bolagets styrelse.
Kommunen är en politiskt styrd organisation. Tjänstepersoner verkställer de beslut som de politiskt ansvariga fattar. Det är därför den politiska ledningen ytterst bär ansvaret för verksamheten och för att äldreomsorgen fungerar på ett tryggt och säkert sätt.
I en demokrati är oppositionens uppgift att granska makten – särskilt när människor far illa.
Ni lyfter återigen fram bolagiseringen som lösningen och talar om 25 miljoner kronor om året. Men en bolagsform skapar inte automatiskt bättre omsorg. Det gör kompetenta medarbetare, tillräcklig bemanning, närvarande ledarskap och en politisk ledning som agerar innan allvarliga missförhållanden uppstår – inte efteråt.
Det är därför den avgörande frågan fortfarande står obesvarad.
Om alla de åtgärder ni nu presenterar är nödvändiga för en trygg och säker äldreomsorg – varför infördes de inte tidigare?
Varför krävdes fyra Lex Sarah-utredningar, fyra tragiska dödsfall och omfattande kritik från både kommunen själv och tillsynsmyndigheter innan ni agerade med den kraft ni nu beskriver?
Den frågan har ni fortfarande inte besvarat.
Fatmir Azemi
Kommunalråd (S)
Kommunstyrelse
