Här på planket har det förts en debatt om äldrevården i kommunal/statlig eller privat regi med fokus på Attendo-koncernens verksamhet. Jag hoppade in i den debatten (2021-05-24) med en insändare med rubriken ”En anständig sorti” och pläderade för att Attendo skulle göra rätt för sig i pengar. Ingen har hört av sig till mig – jag är ju inte alls okänd på Stadshuset och bland ledande politiker i stan. Dock togs frågan upp av Fatmir Azemi (S) på fullmäktigemötet 2021-05-31. Attendo hade redan fått förnyat förtroende.
I min roll har jag mött problemet med att ”enskilda” inte haft kraft eller vågat visa musklerna vis a vis myndighetshantering. Sen är det skit samma om jobbet utförs av privata vårdbolag eller kommuntjänstemän. I den aktuella kriminalpolitiska debatten handlar det om att våga vittna om iakttagelser för utredning av grova brott, men det kan även handla om andra missförhållanden.
Visst inrättas det klagomurar och klagomålsbrevlådor. Men att sätta makt bakom orden är en helt annan sak. Att överklaga myndighetsbeslut är det inte många som orkar med. Mina erfarenheter avseende mina klienter talar sitt tydliga språk.
Nu handlar det inte bara om språkförbistring utan också om att myndigheter och t.ex. frivilligorganisationer – genom sina representanter – lämnar felaktiga upplysningar om gällande regler. Visst kan man tycka lite olika men när tyckandet innebär att situationen för klienten blir ”stollig” så krävs civilcourage. Du (= Jag) får gå förbi den ”livrädde” klienten och klargöra för myndighetsrepresentanterna m.fl. var skåpet ska stå.
I ett sådant aktuellt ”fall” uppfattade myndigheten – överförmyndaren i Landskrona – att fråga var om klagomål mot en ställföreträdare som utsetts enligt reglerna i Föräldrabalken. Men det handlade faktiskt om entledigande av ställföreträdaren. Episoden skulle komma att få konsekvenser när den gamla damen, 97 år, trillade på äldreboendet, andra dagen hon befann sig där: lårbenshalsbrott och intensivvård. En farlig skada!
Vad hände egentligen och varför?
Efter att ha tuggat mig igenom formaliteterna – vem är den gamla damens anhöriga? – så blir det ett år efter klagomålet en muntlig förhandling i tingsrätten kring
ställföreträderskapet för damen, som enligt egen utsago, är ganska gammal. Som ombud för anhörigkretsen yrkade jag att den gode mannen skulle entledigas och begärde att få höra flera personer som kunde redogöra för omständigheterna bl.a. kring fallolyckan och flytten av den gamla damen till äldreboendet.
Efter underhandsdiskussioner med tingsrätten så begränsade jag den muntliga bevisningen. Tingsrätten sände ut kallelserna till den muntliga förhandlingen och då kommer reaktionerna. Flera av mina vittnen ville inte ställa upp. En personal på boendet motiverade detta med att hon har tystnadsplikt och var rädd för att förlora jobbet. Tingsrätten avvisade bl.a. den bevisningen 5 i tolv. Därmed till frågan om ”tystnadskulturen”.
Får det nu gå till på det här sättet? Kan man mörka en så allvarlig olycka som det är fråga om i detta fallet?
Frågan går till samtliga politiska partier i fullmäktigesalen. Ni får faktiskt bekväma er att sätta er in i det aktuella problemet/ärendet. Att den gode mannen fick förnyat förtroende (liksom Attendo fick) gör inte saken bättre.
Tommy Jonasson
civilekonom, f.d. universitetslektor i skatterätt vid Lunds Universitet
