Jag vet snart inte var jag ska börja längre… för det här börjar likna rena trakasserier från Landskrona kommun.
Polisen har vid upprepade tillfällen försökt delge mig ett papper som jag inte vill ha. Och nej… det handlar inte om brott, skulder eller något olagligt.
Det handlar om ett erbjudande från Landskrona kommun där jag själv ska säga upp mina arrenden i Axeltofta koloniförening… och i gengäld få ersättning.
Jag kan ta emot pappret. Det är inte det som är frågan. Men jag tänker inte skriva på det. För skriver jag under detta erbjudande tar jag bort mina möjligheter att fortsätta driva processer mot kommunen och få frågan prövad.. denna ”lilla” klausul är intryckt precis innan där man skriver på…
Det här har blivit en principsak.
Axeltofta är inte bara mark på en karta. Det är en plats där människor i decennier byggt upp stugor, gemenskap, minnen och ett socialt liv. Där finns vänskap, arbete och generationer av engagemang. För många är det ett andra hem.
För kommunen verkar det mest vara något som ska bort.
Och här står jag fortfarande.
Jag har kämpat sedan dag ett… och jag kommer aldrig att ge mig.
För det här handlar inte bara om mig. Det handlar om hur politisk makt behandlar vanligt folk när de inte bara nickar, tackar och flyttar på sig.
Min kritik riktas främst mot Torkild Strandberg. En folkvald politiker ska stå på medborgarnas sida, lyssna på människor och bära ansvar med respekt. Inte bedriva jakt på människor som försöker försvara sina hem och sina rättigheter.
Men ansvaret stannar inte där.
Det ligger också hos det styrande politikerna i Landskrona kommun….Treklövern… Liberalerna, Moderaterna och Miljöpartiet de gröna… som tillsammans driver detta mot kolonisterna i Axeltofta.
Vi är fortfarande inte uppsagda. Men mycket tyder på att det ska ske vid årsskiftet 2026–2027.
Samtidigt pågår fortfarande rättsprocesser mot kommunen. Föreningen och privatpersoner driver frågor som ännu inte är avgjorda. Det säger ganska mycket att man vill skynda fram underskrifter innan domstolarna sagt sitt. För har människor sagt upp sig själva… då spelar utfallet mindre roll för kommunen.
Under tiden skickas polis hem till mig gång på gång.
När jag inte varit hemma har mitt barnbarn fått möta dem. Människor som hyr stallplatser på gården har känt obehag när polisbilar stått på uppfarten och de frågar var jag är. Grannar undrar vad som hänt. Folk tror att något allvarligt har inträffat.
Det skapas oro, misstankar och rädsla… för att lämna ett papper.
Vanliga människor pressas till det yttersta med obehag som metod.
Och det stannar inte där.
Poliser har ringt mig och sagt att de kan komma till min arbetsplats för att delge mig där… inför brukare och kollegor.
Det är ovärdigt.
Det är inte rimligt. Det är inte proportionerligt. Det är inte så människor ska behandlas i ett demokratiskt samhälle.
Dessutom kostar det pengar.
Delgivningsförsök kostar. Tjänstetid kostar. Administration kostar. Polisresurser kostar.
Skattepengar används alltså för att jaga människor med ett erbjudande som de har full rätt att tacka nej till.
Det är maktutövning som gått för långt.
Nu får det vara nog.
Torkild Strandberg… lägg ner jakten på mig och andra i Axeltofta.
Jag kommer inte ge mig.
Jag kommer fortsätta kämpa med ord, envishet och demokratiska medel. Jag kommer göra allt jag kan för att ni inte ska få fortsatt förtroende att styra Landskrona efter nästa val.
Men jag kommer aldrig jaga någon med polis.
Jag kommer aldrig stå utanför någons dörr och använda makt för att skrämma människor till lydnad.
Jag kommer fortsätta stå upp för det som är rätt.
Sedan dag ett.
Och förhoppningsvis når jag hela vägen in i mål…
Eller så gör jag det inte…
Men jag tänker inte ge mig utan att det hörs.
Camilla Magnusson
Kolonist i Axeltofta Fritidsförening
