När Lennart Andersson skriver något väcks minnen i mitt huvud.
Vi är ju båda gamla landskroniter.
Vad hade min familj för tidningar? Jag minns att på tjugotalet och början av trettiotalet hade vi Landskrona Posten som var en sexdagarstidning och på söndagen köptes lösnummer av Sydsvenskan av gatuförsäljare. Det fanns också Korrespondenten Landskrona tidning men den hade vi inte. Den kallades Korren.
Landskrona Posten ägdes av konsul Arvid Friberg, en av stadens bäst ställda. Tidningen hade också tryckeri, vilket kanske var ekonomiskt lönande. Hans fru var danska och man trodde att danska pengar hjälpte familjens livsstil. Sonen Göran var min bäste vän. Jag var ofta hos honom i deras fina villa med stor trädgård. Den låg snett bakom läroverket sett från Skolallén där jag bodde. Fråga mig inte om adressen. Barn har ingen anledning att kunna adresser utom sin egen. Man hittar ändå dit man vill komma. Fribergs hade både jungfru och en stadig kokerska. Och en stor fin bil som de körde i till Viken för att spela golf. Eftersom jag och Göran var oskiljaktiga fick jag följa med.
Göran och jag besökte ibland tryckeriet. Det var mycket arbete med att trycka en tidning. Varenda bokstav måste för hand gjutas in på en liten metallplatta för en rad i tidningen. Plattan var av bly eller tenn eller en blandning. Jag vet inte vilket men med den gick det att gjuta tennsoldater så vi fick med oss hem några plattor.
Göran Hammarström
