Detta är mitt sista inlägg i denna debatt. Jag vill klargöra att jag inte har någon yrkesmässig anknytning till festivalen; jag är bara en besökare som är djupt tacksam för att den finns.
Vidare, eftersom Anders Persson i min mening tar saker ur sitt sammanhang; min poäng om den svenska och lokala kulturbildningens brister syftar till att påvisa att samhället har svikit sina invånare, inte som Persson gör gällande att Landskronabor skulle vara dumma.
Eftersom jag har ägnat mitt liv och mitt arbete åt konst känner jag att det är mitt ansvar att säga ifrån när jag ser att en diskussion inom mitt område är ensidig och missvisande. Även om det för oss, som debatterar här, är ett harmlöst tidsfördriv att skriva och dela med sig av sina tankar, kan dessa ord få konsekvenser i den verkliga världen. Politiker kan till exempel påverkas av dem. Och om inte jag går in och påpekar att den bild som målas upp inte är en generell sanning, vem ska då göra det? Det blir också svårt att låta Persson stå oemotsagd när han kommer till den ytterst unkna slutsatsen att det är för att det just nu råkar vara kvinnor som styr Fotofestivalen som kvaliteten brister.
I vilket fall som helst anser jag att jag har fullgjort min plikt. Tyvärr har den här debatten illustrerat sanningen i Mark Twains varnande ord: ”Argumentera aldrig med en dåre; åskådarna kanske inte kan se skillnaden.”
Låt mig avsluta med ett citat från min favoritexcentriker, den briljant arrogante Thomas Bernhard: ”Arrogans är ett ytterst lämpligt vapen att använda mot en fientlig värld, en värld där arrogans är fruktad och respekterad – även om den, som min, bara är fejkad.”
Nina Slejko Blom
