Svar till Ronnie Niby och hans insändare: När makten talar – om härskartekniker i Landskrona
Jodå, Ronnie Niby – härskartekniker är något jag ständigt råkat ut för i min kritik av stadens politiker och tjänstemän. Jag introducerar begreppet i min insändare av den 10 juli.
Den värsta härskartekniken är tystnaden. Den som säger att mina åsikter inte räknas och att jag därför inte finns.
Den tystnad som befriar politiker omaket att svara medborgare om det inte står en bokstavskombination bakom namnet – alternativt börjar med ”Vi …..”
För det är inte bara ”Treklövern” som står för tystnad – det gäller även oppositionen.
Här kanske det är på sin plats att hävda min politiska obundenhet. Jag förbehåller mig rätten – och min frihet – att kunna kritisera utan att ta hänsyn till partitillhörighet.
Och, för att parafrasera Groucho Marx ”Jag skulle aldrig gå med i en organisation som skulle acceptera mig som medlem” Det kan behövas lite humor i denna debatt…
Den näst värsta härskartekniken är förlöjligandet. Inte i en debatt med mig, eftersom jag bara möts av tystnad, utan i kritik mot mig till tredje person. (Vilket jag återkommer till nedan.)
Sedan kommer lögnen som härskarteknik. I mitt fall personifierat av tjänsteman Johan Dahlén när han påstår:
”När det gäller debatt, så är vi väldigt intresserade av engagemang och vi är som offentlig förvaltning väldigt transparenta.” När motsatsen är så lätt att bevisa.
Eller när curatorn för Landskrona Foto, Jenny Nordquist, påstår att jag debatterar på sociala medier – när jag inte funnits där på flera år!
Så hur var det nu med förlöjligandet av min ringa person?
Jo, när jag debatterade misskötseln av våra trottoarer i fem debattartiklar för några år sedan, och försökte få ett svar från Torkild Strandberg eller någon annan politiker… Kallade Torkild mig för ”Gnällspik” eventuellt med en svordom framför epitetet. Detta alltså till tredje person.
Är det så du ser på oss medborgare som är kritiska, Torkild? Som Gnällspikar?
Örjan Kristenson.
