I flera debattinlägg under sommaren har Torkild Strandberg (L) svarat på kritik från mig och andra. Men det är inte bara sakpolitik han ägnar sig åt – det är maktutövning genom språk. Därför vill jag ta upp något som sällan diskuteras i lokalpolitiken: härskartekniker.
Det handlar om sätt att förminska, förlöjliga eller tysta meningsmotståndare – inte genom argument i sak, utan genom hur man formulerar sig. Här är några exempel på hur det sker i praktiken:
Förlöjligande genom ”rättelser”
”Det verkar som om Niby hållit sig till den gamla devisen att inte låta fakta förstöra en bra historia.”
Jag bygger mina argument på vad Landskronabor själva sett – rivningar, segregation och brist på transparens. Fakta är inte alltid bekväma för makten, men de är fortfarande fakta.
Exempel i vardagen:
”Åh, där kommer du igen med dina gamla historier” – syftet är att få dig att känna dig löjlig snarare än att bemöta dig.
Retoriska motfrågor för att flytta fokus:
”Vilka miljöer riskerar att suddas ut? Var rivs det?”
Frågor kan vara viktiga – men här används de som dimridå. Alla vet att hela kvarter i Landskrona försvunnit, ofta tyst och stegvis.
Exempel i vardagen:
”Det där har aldrig hänt” – trots att du vet att det har.
Skuldförskjutning bakåt i tiden:
”Rivningsraseriet? Det skedde under Socialdemokraternas ledning!”
Det stämmer – och vi har erkänt det som ett misstag. Men att peka bakåt för att slippa ta ansvar för dagens beslut är inget annat än att ducka.
Exempel i vardagen:
”Du gjorde likadant för tio år sen – så du har ingen rätt att klaga nu.”
Portvaktsteknik – att tysta röster som inte passar in:
”Busuladzic bör inte uttala sig om liberalism – han företräder ju Visionpartiet.”
Så fungerar inte demokrati. Alla har rätt att ifrågasätta makten. Att neka någon rätten att yttra sig för att de inte tillhör rätt parti är arrogant.
Exempel i vardagen:
”Du får inte prata om det här – du är inte expert.”
Siffror utan sammanhang:
”Fruktsamheten i Landskrona är 1,71 jämfört med riksgenomsnittet 1,45.”
Men vad säger det egentligen om bostadspolitik, trygghet eller skolresultat? Statistik används här som fasad – inte som analys.
Exempel i vardagen:
”Excel säger att det går bra!” – medan verkligheten berättar något annat.
Samtidigt publicerar Treklövern texter på partiets Facebooksida där de slår fast att:
”För oss handlar stadsplanering om att bygga för framtiden samtidigt som vi respekterar historien.”
Men då måste man också leva som man lär. Man kan inte tala om respekt för kulturmiljöer samtidigt som man monterar ner dem. Man kan inte tala om trygghet och gemenskap, men möta invånarnas oro med hånfulla repliker. Och man kan inte tala om demokrati, men bara lyssna på dem som håller med.
Allt detta är klassiska härskartekniker. De är inte unika för Torkild Strandberg – men de förtjänar att synliggöras. För det offentliga samtalet måste bygga på respekt och öppenhet, inte på retorisk maktutövning.
Att leda en stad handlar inte bara om att fatta beslut. Det handlar också om hur man bemöter människor – särskilt när de är kritiska.
Vad tycker du? Har du sett exempel på härskartekniker i lokalpolitiken? Känner du igen dig från vardagen?
Ronnie Niby (S)
Arkeolog och kulturvetare
