Berättelsen om Dennis tragiska öde blev en hjärtskärande läsupplevelse.
Jag vet att detta är inget nytt som händer utan det är dessvärre en del av samhällets bakgård som dessutom tenderar att öka sin i omfattning. Om inte möter man som aldrig förut, tiggare utanför dagligvarubutiker.
Men inte skall vårt rika välfärdsland hänvisa dessa ”olycksbarn” till gatan där en verklighet bortom varje mänskligt värde väntar.
Nog borde var och en av oss tillsammans som befinner sig på solsidan äga förmågan att göra så mycket bättre av vårt mänskliga kapital vi trots allt innerst inne vill äga. Om inte annat har vi gemensamt bidragit genom vår skattsedel och därmed borde försäkringen för ett solidariskt organiserat system verkat till skydd så inte någon faller igenom skyddsnätet.
Dessvärre, trots goda förutsättningar har strimman av ljuset svårt att tränga igenom som skall visa en bild där det finns grund för goda förutsättningar att följa ledorden alla människors lika värde.
Mycket har med tidens flöde förvisso blivit bättre , men i fråga om ”Vad fan är hög standard?” , som den gode Peps Persson -salig i åminnelse -sjunger om, är det en fråga som träffar när jag läser om Dennis.
Olle Pålsson
