Svar på ”Omsorgen förändras genom handling”
Det är bra att Landskrona Omsorg AB nu genomför åtgärder för att stärka äldreomsorgen. Ingen ifrågasätter behovet av bättre rutiner, tydligare ansvar, stärkt kompetens och bättre stöd till personalen. Men det är inte där den stora frågan ligger.
Den fråga som fortfarande saknar ett tydligt svar är varför dessa förändringar inte genomfördes tidigare.
När den politiska ledningen idag räknar upp fler chefer, förbättrad introduktion, skärpta rutiner, förstärkta larmkedjor och ökade riskbedömningar beskriver man samtidigt vilka delar av verksamheten som tidigare inte fungerade tillräckligt bra. Därför blir tidpunkten avgörande. Om dessa åtgärder är nödvändiga för att skapa en trygg och säker omsorg idag, varför ansågs de inte lika viktiga innan Arbetsmiljöverket riktade kritik? Varför behövde det krävas flera Lex Sarah-utredningar innan samma behov av förändring blev uppenbart?
Det handlar inte om att kritisera att förbättringar genomförs. Tvärtom är det nödvändigt. Men politiskt ansvar handlar inte bara om att agera när problemen blivit synliga. Det handlar också om att upptäcka risker och förebygga att människor far illa. I sitt svar försöker den styrande majoriteten framför allt beskriva vad man gör nu. Men det besvarar inte den fråga som ställts gång på gång: varför gjordes detta inte tidigare?
Att presentera lösningar efter att en kris uppstått är viktigt, men det ersätter inte behovet av att förklara varför problemen kunde växa fram. Samma sak gäller resonemanget kring Arbetsmiljöverkets kritik. Det påpekas att granskningen är en del av en nationell insats och att Landskrona inte skiljer ut sig negativt jämfört med andra kommuner.
Men det förändrar inte det faktum att Arbetsmiljöverket har pekat på konkreta brister i Landskronas verksamhet. Att andra också har problem innebär inte att problemen här blir mindre allvarliga. Att något inte är sämst betyder inte automatiskt att det är tillräckligt bra. Blir lite som att ursäkta sig med att eftersom alla andra körde för fort så är det fortfarande ok att man själv gör det.
När det gäller de fyra dödsfallen är det riktigt att en Lex Sarah-utredning inte automatiskt fastställer en juridisk orsak till ett dödsfall. Det är en viktig skillnad. Men det är inte heller den frågan som debatten handlar om.
Det handlar om att kommunen själv har bedömt händelserna som så allvarliga att de har anmälts enligt Lex Sarah. Utredningarna har pekat på brister i bland annat rutiner, larmhantering, bedömningar och genomförandet av insatser. Det väcker en politisk fråga som inte kan avfärdas genom att konstatera att en direkt dödsorsak inte är fastställd:
Varför fanns dessa brister från början?
Och varför upptäcktes eller åtgärdades de inte tidigare?
När ledningen dessutom lyfter att oppositionen inte haft tillräcklig kontakt med bolagets vd hamnar diskussionen återigen vid sidan av kärnan. Oppositionens roll är att granska den politiska ledningen. Det är den som styr som måste kunna förklara vilka prioriteringar som gjorts och varför.
Ingen förväntar sig att en verksamhet aldrig ska ha problem. Äldreomsorg är en komplex verksamhet där svåra situationer uppstår varje dag. Men invånarna har rätt att förvänta sig att varningssignaler tas på allvar innan problemen blir så omfattande att myndigheter ingriper och människor drabbas.
Att agera efteråt är bättre än att inte agera alls. Men det ersätter inte frågan om varför det behövde gå så långt. Därför kvarstår den fråga som den politiska ledningen fortfarande inte riktigt har besvarat:
Om de åtgärder som nu genomförs är nödvändiga för en trygg och säker äldreomsorg – varför genomfördes de inte tidigare?
Landskronaborna förtjänar ett svar.
Ronnie Niby (S)
