Diskussionens vågor har gått höga sen det avslöjades att kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg under eget bevåg och utan att informera sina vänner i treklövern eller övriga kommunalråd, skrivit under ett guldkantat eller närmare bestämt ett diamantkantat pensionsavtal med Christian Alexandersson, numera kommundirektör i Bjuv med en tjänstgöringsgrad på 80 procent. Samtidigt jobbar Alexandersson med ett sidospår för Landskrona stad, nämligen Europaspåret. För det jobbet får Alexandersson 78,000 kr i månaden utan att behöva redovisa antalet timmar, utan han rapporterar direkt till Torkild Strandberg, men inte till kommunstyrelsen eller kommunalråden. Utöver detta betalar Landskrona stad in till en chefspension som Alexandersson kan ta ut från 65, och som lök på laxen betalar staden till det guldkantade avtalet som ger honom rätt till att ta ut hög pension (Ca 92,000 kr i månaden) fyra år tidigare vid 61-års ålder.
En normal anställningsgrad är 100 procent, dvs heltid, samtidigt har Alexandersson runt 80 procent av en heltid som kommunchef i Bjuv. Ska vi tolka det som att Alexandersson har 78,000 kr i månaden för 20 procent av en heltidstjänst för att jobba med Europaspåret? Eller? Frågorna är många och kräver mer än undvikande svar från kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg.
Vilket är värst? Christian Alexanderssons guldkantade lön och pensionsavtal, eller det faktum att om Torkild Strandberg skulle kunna skruva tillbaka tiden till 2016 och veta vilka effekter vi fick på det så skulle han fatta ett väldigt likartat beslut?
Det överlåter jag till Landskrona stads skattebetalare att fundera över.
Själv nöjer jag mig med att säga: ”Nu är det fanimej nog med diamantkantade pensions- och löneavtal i Landskrona stad”
Stefan Olsson (-)
Politiskt oberoende Kommunalråd och Landskronademokrat
