I norra Landskrona växer nya bostadsområden fram – Guldängen i Karlslund och Strandstaden i Borstahusen. Här planeras radhus, villor och flerfamiljshus, ofta med privata uteplatser, parkering och separerade trafikleder. Det kan låta modernt och tryggt, men i grunden följer projekten idéer som historiskt visat sig misslyckas: modernismens funktionalistiska ideal.
Sådana upplägg leder ofta till social isolering, segregationsproblem och bilberoende. Amerikanska suburbior är ett tydligt exempel: vackra, tysta bostadsområden, men socialt homogena, beroende av bil och utan naturliga mötesplatser. Ändå upprepas samma mönster i Landskrona.
Projekt som Guldängen och Brf Flaggskeppet riskerar att skapa exklusiva enklaver snarare än levande stadsdelar. Separata bostadsområden utan integrerad handel, arbetsplatser eller sociala mötesplatser skapar inte gemenskap. För att stadsdelar ska bli hållbara måste planeringen utgå från långsiktig ekonomisk stabilitet, effektiv markanvändning och lokalt engagemang. Transporter bör främja aktivitet och sammankoppling, inte isolera människor i bilberoende områden. Invånarna måste ges möjlighet att forma sin närmiljö, inte passivt konsumera den.
Frågan är enkel: varför bygger vi i Landskrona fortfarande enligt dessa misslyckade modernistiska ideal? Vi har chansen att tänka nytt, skapa stadsdelar där människor kan mötas, leva och arbeta tillsammans, nära service och natur, utan att bli isolerade i bilberoende enklaver.
Låt Landskrona lära av historien. Blandade funktioner, kompakt bebyggelse och engagerade invånare skapar städer som inte bara ser bra ut på papper, utan också lever, frodas och bär socialt och ekonomiskt värde för generationer framåt. Det är dags att lämna modernismen bakom oss och bygga städer för alla.
Ronnie Niby (S)
arkeolog, sekreterare i arkitekturupproret
