När jag flyttade till Landskrona 2017 så kändes tågstationen som ett väldigt välkomnande.
I väster ser man det gamla vattentornet blicka ut över horisonten som ett gammalt slott. Så vackert.
I öster ser man ett bredd öppet landskap, viktig åkermark och i fjärran dyker kyrktorn efter kyrktorn upp. Vackert vart man än la blicken.
Idag när man stannar med tåget är blicken västerut lika inbjudande och vacker.
Men österut döljs kyrktornen av stora betongklossar och de blir bara fler och fler.
Jag må vara sentimental av mig. Men morgnarna när jag stod och väntade på tågen har tappat all charm och vykortsmomenten är borta.
Trist.
David Bergström
