Sven Svederberg, jag blir lite besviken på ditt inlägg. Du har ofta skrivit och försvarat primärvården och haft kloka inlägg. Jag tycker att du blåser upp motsättningar inom primärvården när det egentligen är så att det är hela primärvården som är missgynnad i förhållande till sjukhusvården. Det finns knappast någon mottagning offentlig eller privat som har det särskilt lätt att få ekonomin att gå ihop. I samband med den senaste budgeten i Region Skåne blev det stora protester från företrädare från primärvården, särskilt läkarna, för att pengar skulle gå till akutvård vid sjukhusen. Den styrande majoriteten fick backa och lägga mer pengar till vårdcentralerna istället, även om det var alldeles för lite. Borgerliga företrädare som Gilbert Tribo (L) hycklade och sa de ville satsa ännu mer på primärvården men samtidigt inte höja landets lägsta landstingsskatt.
Det finns särskilda problem för nystartade mottagningar som försöker att konkurrera med redan etablerade mottagningar på en ort att kunna lista upp tillräckligt många patienter som inte är speciellt sjuka. Systemet är uppbyggt så att alla som är listade på en mottagning bidrar med en vårdpeng till mottagningen, även de som nästan aldrig är sjuka. Men det kommer mer pengar till mottagningen för de som är mer sjuka och har kroniska sjukdomar genom ett ersättningssystem som heter ACG. Men är man nystartad så får man kanske nästan bara patienter med många sjukdomar och då räcker inte ersättningen trots att man kanske har ett högt ACG.
I Sverige har de senaste årtiondena gällt fri etableringsrätt vilket de borgerliga partierna inklusive Centerpartiet har varit de främsta förespråkarna för. Då uppkommer det här problemet om patientunderlaget egentligen inte räcker till. I de flesta länder som har ett väl utbyggt familjeläkarsystem (t.ex. Danmark och Storbritannien) finns det begränsningar rent geografiskt hur många mottagningar det får finnas på en viss ort. Då uppstår inte det här problemet i samma grad.
Din beskrivning av den så kallade ”täckningsgraden” är inte helt korrekt. Det är besök inom den sjukhusdrivna specialistvården som påverkar täckningsgraden. Besök inom öppenvården gör det inte (jag är inte helt säker vad som gäller besök inom den öppna specialistvården). Besök hos sjukgymnast och arbetsterapeut inom den öppna vården gör det inte. Vi inom primärvården är inte speciellt nöjda med det här täckningsgradsbegreppet eftersom det gynnar snabba korta besök alltså inte kvalité. Det ger också utrymme för sjukhusklinikerna med besök som egentligen lika gärna hade kunnat skötas i primärvården att få en större andel av sjukvårdens resurser.
Den här kontakten med nätläkare är ett alldeles speciellt problem. Den här verksamheten är inte helt seriös och leder inte alltid till god medicinsk vård. T.ex. kan antibiotika skrivas ut utan en tillräcklig undersökning vilket leder till överförskrivning. Det har också visat sig att de som framför allt utnyttjar den här tjänsten är välutbildade och ekonomiskt gynnade, så t.ex. så ligger Vellinge i topp i Skåne. Men jag tror att du har fel att det här drabbar ”täckningsgraden” och besöken debiteras inte den enskilda vårdcentralen längre som den gjorde tidigare. Däremot så drabbar det sjukvården som helhet och särskilt primärvården eftersom de pengarna istället hade kunnat komma verksamheten till del och användas där det behövs. Nätmedicin är säkert ett område som bör utvecklas men det bör bygga på lokala förhållanden i t.ex. glesbygd eller för kontakt mellan primärvård och specialistvård och inte vara en kommersiell historia som kan vara geografiskt lokaliserad var som helst.
Per Nordlund,
senior distriktsläkare, under många år fackligt aktiv för Läkarförbundet som huvudskyddsombud, fortfarande kliniskt verksam vid en av Region Skånes vårdcentraler, politiskt obunden.
