Svar till Lena Nilsson
Jag betackar mig som väljare att företrädas av Lena Nilsson och hennes uppfattning att ”Om man efter att ha blivit vald går ur partiet och anser sig kunna agera fritt eller går med i ett annat parti, lurar man väljarna”. Jag känner mig som väljare inte ett dugg lurad av Stefan Olssons agerande.
Ett av problemen med det svenska valsystemet är att det lägger för mycket makt i händerna på partierna. Partier där de mångas diktatur ofta råder. Demokrati är bra, bättre än alternativen, men att demokrati alltid tvunget kommer fram till de bästa besluten är inte med sanningen överensstämmande.
Lena anser att ”om man ändrar åsikt efter ett val bör man ställa sin plats till förfogande”. Men Lena, partier ändrar också åsikt. Det går alldeles utmärkt att ändra åsikt, det gör människor hela tiden. Vi utvecklas och vi ändrar oss. Såväl individuellt som i grupp. Att ändra sig är en manifestation till mänskligheten.
I andra länder är man mer tolerant till starka individer, även inom politiken. Där är det inte Jante som spökar. Att Stefan Olsson blir som danskarna säger, en friganger, det har jag inget problem med. Men att se ett parti tappa mer och mer väljarstöd, mandatperiod efter mandatperiod, utan att förändra hur de agerar, det ser jag som högst alarmerande. Jag varnade för det inom Moderaterna en gång i tiden, som gick från 10 till 4 mandat. Och jag har varnat för Socialdemokraterna som också tappat många mandat. ”Utvecklas eller dö”, sa Per Schlingmann, en tidigare Moderat partisekreterare. Ja, så enkelt är det!
Marko Huttunen
