Jag tittade igenom lite av den planerade nybyggnationen i våran stad. Det skall tydligen sättas nytt höjdrekord för Landskrona, nere vid gamla flickskolans parkeringsplats. Ser ut att bli 15-16 våningar. Exteriört är det många som stör sig på sådant i större småstäder. Och det är liksom bara ett höghus. Ingenting annat. En fastighet som h.o.h. kommer märkas mycket just enbart pga antalet våningar.
Själv föredrar jag från mellan tre och fem våningar, samt stora kvarter, vilka uppdelas i mindre innergårdskvarter. Väldigt levande boulevarder korsas av mindre alléer. Generösa (men egentligen bara logiska) P-regler. Blandade bostadsrätter, hyresrätter och ett mellanting (där man köper lägenheten och själv underhåller den – vid flytt lämnas lägenheten tillbaka mot det värde den hade vid inflyttning. Det skall inte gå att renovera upp priserna på denna lägenhetstyp.
De som lämnar en lägenhet eftersatt, förlorar en del av köpekapitalet. Ca en tredjedel av varje bostadstyp. Stadsbyggnadskontoret borde ta en 4-5 dagars arbetsresa till Berlin och t.ex. studera PRENSLAUER BERG. Gör det före man definitivt beslutar om ett ”Elinebergare” mitt i Landskronas centrum.
*
Tittade också längre ut – och projektet ”Hemmaplan” har alla förutsättningar att fortsätta vara ett ”polisiärt katastrofområde”. Gråa tegelhus – med absolut förbud mot franska dörrar som alternativ till ett enda rum och den direkt otrevliga kombinationen ”köket vid TVn, inga böcker, eller tavlor på väggarna”.
Skjutbara innerdörrar med spröjsade småfönster – och ett avsides kök helt för sig självt. (Med plats för 4 personer – men nog vill väl folk äta t.ex. sin november gås/kalkon på annan plats än där frukosten intages ?)
Inredningsarkitekterna bör återgå till att se bostadsrätten huvudsakligen som ett HEM mer än en investering.
Pontus Eriksson
