Som seglare har jag under flera år sett oljetankers gå på ”lätten” genom Öresund. Tomma tankers som går norrut genom Östersjön har bara två orsaker och mål: Att bryta sanktioner och lasta olja i Ust-Luga eller Primorsk i det innersta av Finska viken. Det är den så kallade ”Skuggflottan” fullt synbar för oss i vår stad.
Igår läste jag att 300 skolor i Italien bombhotats via anonyma mail. Samma sak med flera flyg i Europa i dagarna: nödlandningar efter bombhot. Blodbanker i Frankrike har hackats för att förstöra livsviktiga leveranser till akut skadade. I Sverige drabbades flera livsmedelsbutiker av att hackare höjt temperaturer i frysar. I Skåne. Nära oss.
Jag är (ganska) övertygad om att det civila försvaret har viss koll på hur illa det kan gå, och agerar därefter. Men… vad skulle hända om till exempel vårt kraftvärmeverk slås ut? Eller sjukhuset? Lokaltrafiken? Eller någon annan vital funktion för vår användning av de resurser som vi som samhälle tar för givet?
När sådana här hackerattacker kommer i kluster under kort tid, är det inte en fråga om enskilda, illvilliga aktörer som tycker det är kul att sabotera. Det är stater som ligger bakom.
Frågan är vad vi ska göra åt det…
Min egen – högst personliga – inställning är att Europa behöver svara med samma mynt. Det räcker inte att kalla upp ambassadörer för att artigt läsa lusen av dem, regimerna i de länder som sanktionerar dessa attacker måste känna av att vi också kan.
För en gångs skull vill jag anamma uttrycket: Öga för öga, tand för tand!
Örjan Kristenson
