I unga år pendlade jag mycket från Landskrona. Som student i Lund hade vi 8-10 undervisningstimmar per vecka. Under mina därefter följande drygt 10 år som universitetslektor i Lund var vår undervisningsskyldighet c:a 400 lektioner per år, d.v.s. 9-10 lektioner per vecka. På den tiden fanns – som alla vet – Landskrona Station i centrum. Stationsbyggnaden finns kvar. Där fanns vänthall, biljettkontor etc. Det var gott om plats på motorvägen Helsingborg – Landskrona – Lund – Malmö under de aktuella åren 1967-1985.
Jag flyttade till Glumslöv 1975. Trots regelbunden busstrafik mellan Landskrona och Helsingborg blev det bökigt. Det fick bli bil – en Mercedes Benz ”pour pauvre” (=för fattig), en Mercedes 200 .
För Landskronaborna var det slutet på en uppgångsperiod. Varvet lades ner 1981/82, sedan blev det konstgjord andning. Det skulle bli krafttag – bostadsbyggande!
Tiden gick, det lades fram planer. Det skapades visioner. Beslut togs att bygga Öresundsbron och en ny järnväg. Den senare placerades utanför staden. Allt detta var klappat och klart 2000-2001.
I grunden var idén att öka befolkningen i Landskrona. Pendling skulle bli var mans sysselsättning. Problemet var naturligtvis: Hur tar man sig till stationen? Dit kan man åka buss (ibland ståplats), bil, moped, cykel eller rentav gå. Det gick väl an så där i början – med en liten vänthall och biljettkontor hos ICA Kvantum. Emellertid är det mycket som ska klaffa för att en resa med allmänna kommunikationer från en attraktiv bostad på Strandvägen till jobbet i Limhamn ska fungera varje arbetsdag, 5 dagar i veckan. Jag tänker på, framför allt, tågförseningar.
Idén med Landskronavisionen är att få folk att flytta till Landskrona, underförstått att pendla! Då kommer en vänthall vid stationen in i bilden. Tillgång till toalett etc. En märklig utveckling av området kring stationen påbörjades. Det har blivit ett handelsområde! Så när Kvantum inte ville ha biljettförsäljning och vänthall i sin butik så fick det bli en provisorisk kiosk utan vänthall.
Nu färdigställes en byggnad mellan Kvantum och Netto. Men räcker den? Som jag förstår – det jag ser – så ska man först gå in i byggnaden och sedan ut igen innan man kommer fram till perrongen. Det saknas tak över huvudet c:a 15 meter.
Varför blev det så?
Hur blir öppethållandet?
Kommer det att finnas bekväma stolar att sitta på för alla?
Hur blir det med möjligheten att ta en fika?
Räcker vänthallskapaciteten en kall, snöig/regning och blåsig vinterdag om det ”uppstår” tågförseningar i rusningstrafiken?
Är det kanske så att jobbpendling inte längre är lösningen på Landskronas framtida bekymmer?
Det är en sak att, som jag, ha 8-10 timmar per vecka schemalagd arbetstid, en helt annan att ha 40 timmar per vecka som är ”normalt”.
När jag på senare tid, andra halvåret 2017, rest regelbundet med allmänna transportmedel, 5-6 gånger per månad Landskrona – Lund – Malmö (t.o.r.) så kan jag konstatera: Ohållbart! Bil är inget alternativ!
PS. Försenade avgångar från Landskrona Station 2018-01-23 enligt informationstavlan:
17:31 blev 17:47
17:36 blev 17:50
17:52 blev 18:00
18:07 blev 18:14
2018-01-25: saknades 5-6 sittplatser i 3:ans buss vid 16:35.
Tommy Jonasson
f.d. universitetslektor i skatterätt vid Lunds universitet
