Läge #creativesleeping har åter aktiverats och det händer alltid i perioder när jag har mycket att göra och eller när det är läge oro- oavsett om det är i mig eller runt mig .
Oro som enligt wikin ” är ett litet balanshjul som håller reda på tiden i vissa typer av mekaniska urverk. Den har samma funktion i dessa urverk som pendeln har …”
Det är alltså oro som driver tiden.
En mängd oro finns det just nu. I och utanför. En abstrakt känsla som nu nästan går att ta på. Den nyaste tycks växa och sprida sig exponentiellt.
Det handlar förstås om krig. I förlängningen om livet. Det vi till varje pris vill behålla. Sånt det nu är. Med skav och tillkortakommanden. Med det där vi ofta irriterat oss på. Med ansiktsmask och megarestriktioner om så behövs. Att den vanliga vardagen aldrig tycks bli igen har vi på nåt sätt accepterat men till och med coronavariantsvardagen känns attraktiv i sammanhanget.
I den lightversion av sömn jag ägnar mig åt löser jag världsproblem. Påfallande ofta inbegriper lösningarna andras insats. Jag försöker låtsas att det beror på yttre omständigheter som avstånd och ekonomiska förutsättningar, till viss del är det såklart riktigt men om jag bodde på gångavstånd till ett vitt hus eller en golfbana och hade dollares till mutor hade jag ju ändå inte vågat koka specialgröten till ”han som vill bli ihågkommen”
Mina elever tänker att han har problem med anknytning. Att han har begränsningar i sin tillgång till känslor och därför med lätthet avhumaniserar miljoner människor och deras varande. Några tror att han blivit tappad som barn och föll på huvudet. Oroliga är de. Mycket. De vill precis som jag bli försäkrade om att det inte blir krig hos oss. Att allt blir bra.
’Allt’ är mycket och jag kan inte lova. Ingen kan lova mig. En kollega har en deal med ett par vänner att varje dag på något sätt berätta tre bra saker som hänt under dagen.
Det kanske inte är så dumt. Att tydliggöra det positiva i det mörka brus som vi matas med. Att även om vi alla kan känna oss ynkligt obetydliga och ensamma är ju den presumtiva grötmottagaren också bara ’en’ och gud ska veta att han gör skillnad om än på det andra oönskade sättet. Jag tror jag härmar dig F. Det är visserligen ännu vargtimmen men tre plus har jag redan.
Jag har vaknat. Under tak i en bra säng, med ljudet av en spinnande katt i örat.
Connie Mantrell
