Landskrona styrs just nu mer av bortförklaringar än av ansvarstagande. Med en socialtjänst i kris, bristande insyn i äldreomsorgen, långvarig arbetslöshet och allvarliga förtroendefrågor är det hög tid att den politiska ledningen fokuserar på kommunens verkliga problem – inte på att angripa oppositionen.
Den politiska ledningen i Landskrona lägger just nu stor energi på att kritisera oppositionens agerande i möten. Det är anmärkningsvärt, eftersom kommunens verkliga utmaningar är betydligt större än debattens tonläge.
När Socialdemokraterna reagerar på att utredningar om nämndsammanslagningar framställs som mer eller mindre avgjorda, trots att inga beslut är fattade, avfärdas det som dramatik. I själva verket handlar det om ett grundläggande demokratiskt ansvar. Samtal och utredningar är inte beslut och ska inte behandlas som sådana. Att avstå från att delta i beslut är dessutom ett fullt legitimt och lagreglerat sätt att markera politiskt avstånd.
Men det som verkligen borde stå i fokus är hur kommunen fungerar – och för vem.
Landskronas socialtjänst befinner sig i en djup kris. Uppgifter om arbetsmiljöproblem, tystnadskultur och hög personalomsättning riskerar att direkt drabba barn, familjer och andra som är i behov av stöd. Det är i slutändan ett politiskt ansvar.
Även äldreomsorgen ger anledning till allvarlig oro. Nyligen uppdagades att kommunen ingått en uppgörelse med en vårdkoncern efter allvarlig kritik mot ett demensboende – en uppgörelse där bolaget slipper betala ett hotat vite på miljonbelopp. När omsorg och användningen av skattepengar hanteras utan öppenhet väcks berättigade frågor om transparens och ansvar.
Samtidigt har Landskrona under lång tid tillhört de kommunerna i Sverige med högst arbetslöshet. Under de senaste 10–20 åren har utvecklingen inte vänt, oavsett konjunktur. Det är inte ett tillfälligt problem, utan ett strukturellt misslyckande. När barn och unga dessutom lämnar skolan utan godkända betyg cementeras ett utanförskap som kommunen sedan tvingas hantera i generationer. Priset betalas av individerna, men ansvaret är politiskt.
Mot denna bakgrund kan inte heller förtroendefrågorna ignoreras. I Kalla Fakta avslöjades hur en lokal politiker i Landskrona gav råd om hur lagstiftningen kring partibidrag kan kringgås, något som väckte allvarliga frågor om omdöme och etik. Det är allvarligt i sig. Än mer allvarligt är att den politiska ledningen, under Torkild Strandbergs ledning, kort därefter valde att ge samma person ett nytt uppdrag med högre arvode och större ansvar.
Detta handlar inte om vad som är formellt tillåtet, utan om politiskt omdöme. När skattepengar används för att ge nya, högre arvoderade uppdrag efter ett agerande som allvarligt skadat förtroendet för politiken sänds en tydlig signal: att etiska övertramp inte får konsekvenser. Det riskerar att undergräva tilliten till hela det demokratiska systemet.
För Landskronaborna är det inte avgörande vem som vinner debatten. Det som betyder något är resultat i människors vardag. Det är också den riktning Socialdemokraterna vill se för Landskrona: fungerande välfärd, tydligt politiskt ansvarstagande och fokus på de problem som verkligen spelar roll.
Adis Heldic (S)
