Diawara sänkte HIF

Johan Rapp, Philip Andersson och Amr Kaddoura skapar tillsammans 261 och firar segern över Helsingborgs IF. Foto: Jonny Karlsson
Ousmane Diawara blev stor matchhjälte när BoIS kämpade ner Helsingborgs IF inför 7 563 åskådare på IP i Landskrona på tisdagen. Med sina två mål i andra halvlek så vände han underläge till seger, 2-1.

Ännu en klassisk match har spelats på anrika Landskrona Idrottsplats. Så inledde Landskrona Direkts grundare, tillika den legendariske journalisten Kalle Berggren, sitt referat efter att Landskrona BoIS krossade guldfavoriten HIF med 6-2  i den oförglömliga drabbningen för 21 år sedan.

Frågan är om inte alla BoIS-segrar mot HIF i seriesammanhang är klassiska. Åtminstone så tills vida att spelarna för alltid kommer att skrivas in i de lokala historieböckerna.

Så är det naturligtvis, säger BoIS tränare Billy Magnusson när han med bredaste leendet till slut sliter sig från presskonferensen.

Detta hade vi kunnat prata om hela natten, ler han.

– Det var någon som sa att detta var vår första derbyseger mot HIF i seriesammanhang sedan 4-3 segern 2005.

Tränaren må ha varit lycklig men gladast på IP denna kväll var tveklöst den nyrakade Ousmane Diawara som med sina två mål blev stor matchhjälte.

– Det var otroligt skönt att få göra mina två första mål i serien just idag. Efterlängtat! jublar målskytten.

Mest nöjd var han med sitt andra mål.
– Jag hoppar riktigt högt där, säger han och klappar sig på pannan och den egenproducerade flinten. Segermålet kom efter en högerhörna som HIF försvaret först lyckas rensa undan men som Robin Dzabic med känsla och precision lyfter in i boxen och där mittemellan backarna dyker han upp med skallen som lagkompisarna nästintill mangrant kysste efter slutsignalen.
– Jag hade rakat mig idag, säger han och skrattar hjärtligt.

Det är inte utan att man glömmer lätt men visst blåste BoIS-flaggorna på samma håll för 21 år sedan? Det var idag en kraftig vind i planens längdriktning från öst till väst.

”Det här är staden där kungen bor”.
I det nya högtalarsystemet ljöd Rude BoIS låt ”Det här är staden där kungen bor”. Två gånger om,  rent av innan domare Richard Sundell blåste till spel.  Vid ett av tillfällena  passerade Sune framför pressläktaren och ”Mini Fransson” som åkt ner med pappa från Karlshamn får den reslige Kungen utpekad för sig.

Det där är världens bästa fotbollsspelare genom tiderna, sa pappan och pekade på Sonny Johansson.

Bättre än Hugo Larsson i MFF?, undrade 12-åringen tveksamt.

I bilen hem till Blekinge hade han alldeles säkert fått en ny idol.

BoIS började bäst. Första kvarten svor HIF:s nye tränare Stuart Baxter så det osade upp på läktaren. Hemmalaget hade minst tre riktigt vassa chanser som kunde nått nätet. Men efter en BoIS-hörna satte HIF-keepern Kalle Joelsson snabbt igång spelet med en lång utspark till en av planens bäste, Wilhelm Loeper, som från sin högerkant hittade in till  Amin Al-Hamawi. Ingen tvekan där. 0-1. Kalldusch för hemmalaget.

Det var en inövad variant, tillstod Stuart Baxter efter matchen så nu vet åtminstone kommande motståndare om detta. Inga löpmeter till Loeper.

Andra halvlek var bara sju minuter gammal när Ousmane Diawara kom helt fri efter ett läckert inspel av Melker Widell. Klockren brytning från lillebror Widell till hörna precis i skottögonblicket hindrade kvitteringen.

1-1 skulle dock komma på den efterföljande hörnan. Ousmane Diawara noterade sig i målprotokollet för första gången i år när han knäade bollen i målet.

Målet följdes av en målknall som inte uppskattades av domaren som helt enligt instruktionsboken bröt matchen i en knapp halvtimme. En del av eftersnacket kom förstås att handla om det påtvingade avbrottet som följde men de båda tränarna var överens om att det var ett samhällsproblem som de inte hade någon direkt lösning på.

– Det är en jämn match men vi har den lilla turen som krävs för att vinna ett derby och det gläder så klart mig, säger Billy Magnusson som gärna suttit kvar i pressrummet halva natten och djupanalyserat alla detaljer.

Unga roliga BoIS!
– Ibland är vi lite unga men vi vill så fantastiskt mycket och det kompenserar och gör att vi tar det ändå.
Jag har bott nästan hela mitt liv i Landskrona. Segern ikväll betyder mycket för klubben, laget och inte minst för staden
, avslutar Billy Magnusson.

Kofi Asare och Robin Dzabic hyllar matchhjälten Ousmane Diawara.
Billy Magnusson pratade gärna fotboll långt efter slutsignal.
Det var en nästintill sydländsk inramning till matchen som dock senare fick avbrytas på grund av att någon i publiken avfyrat någon form av pyroteknik.
Till arkivet