Även om kommunfullmäktiges ordförande Lisa Flinth inte hade järnkoll på vem fotograf Ralph Nykvist är så hade hennes sons morfar, Christer Strandberg, det. Lisa Flinth hade därför förhört sig med ”morfar” som vuxit upp och umgåtts med fotografen. Inledningsvis spelades det fotboll men ganska snart skulle kameran ta överhand. Motiveringen till minnesstenen på Walk of Fame lästes upp och tillresta fotografer och andra åhörare applåderade varmt landets främsta gatufotgraf som på grund av sitt hälsotillstånd ej själv kunde närvara. Istället mottog dottern Lisa Nykvist motiveringen innan en annan välkänd fotograf från Landskrona, Thomas H Johnsson greppade mikrofonen.
– Att hålla ett anförande till Ralph Nykvists ära är på något sätt att knyta ihop säcken. För cirka 20 år sedan invigningstalade Ralph på min utställning En Blues För Landskrona, på museet. Det var stort och nu ska således arvodet betalas, inledde Thomas H Johnsson som sedan med fog uppmanade åhörarna att ta sig tid att betrakta Ralphs bilder, i hans böcker men också på den just nu pågående utställningen Fotografernas Fotograf på Dunkers Kulturhus i Helsingborg.
– Då framträder filosofiska formuleringar. Symboliken ligger latent.
Att det fotografiska arvet efter Ralph Nykvist nu hamnar i Helsingborg är inget kollegan vid mikrofonen är så speciellt förtjust i.
– Tyvärr har Ralph fått vänta på tok för länge på ett erkännande från hemstaden, sa Thomas H Johnsson och menade att kollegan antagligen var den som först tog bilden av Landskrona ut i världen. Åhörarna fick också veta att Ralph varit en viktig fotoskribent.
– Han är en sann konstnär. Uppmärksam på tidsandan och inte rädd för att ifrågasätta den vedertagna riktningen. I en tid när den politiska plakatfotografin var rådande skrev Nykvist, ”Bilderna rymmer inget liv. Fantasin och inlevelsen är död. Dödast av alla är fotograferna.”
I Ralph Nykvists samlade produktion återkommer ständigt bilder från uppväxtstaden.
– Det var i Landskrona han växte upp och det var här han formade sitt personliga bildspråk. Sedan några år tillbaka förvaltas Ralph Nykvist samlingar av Helsingborgs museum. Aningen för lång norrut om ni frågar mig, sa Thomas H Johansson inte utan en viss cynism i rösten. Möjligen blickade han ut över publiken för att se om Landskrona Foto var representerade denna dag när stadens store fotograf uppmärksammades. Någon sådan syntes inte till. Det kan förklara den bekymmersamma rynkan.
Solen värmde. Pollenallergikerna inhalerade. På scen gjordes plats för Farah Abadi som i snyggaste vårkappan och med mörkaste solglasögonen klev upp på scen. Eller snarare INTOG densamma. Stjärnglans deluxe. Publikhavet tog mangrant två steg närmre scen. Kameror och mobiler höjdes. Direkt från årets största svenska modehändelse, Elle-galan på Grand Hôtel i Stockholm hade programledaren tagit med sig familjen till den provisoriska lilla scenen utanför Gina Tricot på Järnvägsgatan. Avståndet i arrangemang och mil syntes inte det minsta. ”Stjärnan” hälsade på allt och alla. Ett segertåg hade rullat in på Järnvägsgatan. Walk of Fame initiativtagaren Bo Wikström och hans bröder i arrangerande Frimurarörelsen log.
– Vi körde runt i Landskrona innan vi kom hit och jag pekade ut för barnen var jag gick i skolan. När jag pekade på Tuppaskolan så tyckte min son att den var för jävla vacker, exakt de orden sa han, och tyckte att han och jag skulle flytta dit, sa Fahar Abadi i ett kort tacktal.
Efter att konen som täckte Farahs sten lyfts bort, putsade hennes barn bort grus från den och undrade lite oroligt om folk nu skulle trampa på den.
– De kommer det alldeles säkert att göra men det gör inget, bedyrade Farah Abadi.
Landskrona Direkt liksom så många andra passade på att få ett par ord med henne.
Du som gjort så många intervjuer, Vilken är din roligaste fråga?
– Det är de där modiga frågorna sent på kvällen i Karlavagnen. Typ … hur mycket har du druckit? Då får man alltid ett roligt svar.
Vi brukar ta till en annan dörröppnare… berätta lite om din dolda talang.
– Jag har ingen. Nä… det har jag inte. Jag kan inte sjunga. Jag kan inte dansa. Jag kan inte jonglera. Den talang jag har är inte dold. Jag är jättebra på att prata, Det är min enda talang, svarade Farah Abadi följt av ett patenterat skratt.
