Tvingades sluta på kommunen för att kunna hjälpa utsatta barn

Heidi Ukkola Grönlund, Ray Grönlund, äldsta dottern Saga på besök, samt Lycka och Vilda. Under bordet Bluey, lika kärleksfull som resten av familjen.
LÅNGLÄSNING. Landskrona är i stort behov av familje- och jourhem. Så pass att efterlysningar görs via de digitala skyltarna i utkanten av staden. Fyrbarnsföräldrarna Ray och Heidi Ukkola Grönlund har båda Landskrona stad som arbetsgivare. De har i flera år även haft andras barn boendes hos sig genom familjehem. Det senaste året har de även tagit hand om barn som behövt ett jourhem. Nu har Ray Ukkola Grönlund tvingats att säga upp sig från sitt jobb. Detta efter att hans högsta chef påstår att hans ”jourverksamhet kan påverka arbetet och dygnsvilan”. Alternativet att sluta vara jourboende fanns inte.

Det är Annette Lindberg Mohlin, då chef för stadens individ- och familjeförvaltning och nuvarande liberal ordförande omsorgsnämnden som skrivit under beslutet att familjen inte får driva ett jourhem. Hon skriver dessutom att jourhemsverksamheten är en bisyssla och att ”den ska vara avvecklad inom rimlig tid”.
– Att ha ett jourhem för barn är ingen bisyssla. Barnen blir snabbt en del i familjen och går i skola eller förskola. Vi är bara en lite större familj. Den största skillnaden är de första veckorna, tills de känner sig trygga, säger Ray Ukkola Grönlund.

Både kärlek och plats
Vi har två döttrar som flyttat hemifrån och två som bor hemma. De är fyra och åtta år. Därför har vi både rum och kärlek över, det kan ingen arbetsgivare ta ifrån oss, säger Heidi Ukkola Grönlund och berättar vidare.
– Vi har en 13-årig svensk flicka och en flicka som ursprungligen är från Libanon. Hon är 17 år. Dessa två är familjehemsplacerade. Sen har vi en liten tjej från Balkan. Hon är 3,5 år och är under utredning. Hon är alltså jourhemsplacerad.

De som tror att familjen tar emot barnen för att det finns pengar att hämta – får tänka om. Att vara jourhem kräver att man ibland måste ta ledigt från jobb för exempelvis umgänge, läkarbesök eller möte med socialtjänst.
– Får man inte möjlighet att ta tjänstledigt utan lön så måste man ta ut semesterdagar. Och det är här en av skorna klämmer, säger Ray Ukkola Grönlund.
– Chefen påstår att hon inte kan ge oss ledigt och att jourverksamheten kan påverka arbetet och dygnsvilan. Vi är en stor familj. Var går gränsen för hur många barn det får finnas i en familj innan det påverkar dygnsvilan? Sådant är naturligtvis ytterst individuellt.  Om ”dygnsvila” skulle gälla för alla kommunanställda så skulle det se märkligt ut i vår stad. Då skulle man ju inte få ha egna barn heller, för det vet väl alla hur småbarnsåren är, säger han och hans hustru kommenterar.
– Vi sover gott varenda natt. Skulle vi någon gång vakna så är det vår egen fyraåriga dotter som väcker oss.

Heidi Ukkola Grönlund berättar om processen att bli först familjehem och sedan jourhem.
– Vi har varit familjehem från och till i sex år. Jourhem har vi varit i snart ett år. När vi bestämde att vi vill vara jourhem så pratade vi med vår chef som i sin tur pratade med sin chef. I samförstånd gick vi in i detta. Det var ok att ta tjänstledigt utan lön vid de tillfälle vi behövde så länge vi satte in vikarie vid behov.  Men helt plötsligt, från ingenstans, godkände chefen inte ”tjänstledigt utan lön” så jag tog semester de dagar jag behövde, det handlar om cirka sex dagar under sju månader. I samma veva kommer de på att vi ska fylla i en blankett gällande bisyssla. Och det är på denna som vi fått avslag.

Enligt Ray Ukkola Grönlund är det inte ofta som familjen behöver vara lediga.
– Eftersom Heidi jobbar på rullande schema och jag på dagtid så kunde vi lösa det mesta. Sen en dag så lade Heidi in om tjänstledighet utan lön en dag för att ett barn skulle flytta. Då sa chefen att hon fått nya direktiv och att hon inte fick ge henne tjänstledigt och då tog Heidi semester.

Och det var efter detta som problemen tog fart.
– Detta var i oktober i höstas. Då kom dom på att vi skulle fylla i den där blanketten om bisyssla. Sen var det tyst tills beskedet kom att vi förbjöds att bedriva jourhemsverksamhet. Det var den 15 december.

Noterbart är att Ray Ukkola Grönlund bara tio dagar innan talat ut i media. Han hade såväl i Landskrona Posten som på Landskrona Direkt kritiserat beslut om att flytta akutbo Engelbrekts till Västra Fäladen, hans arbetsplats.  
– Det var jag tvungen till. Är man på en arbetsplats och något är fel så måste det upp till ytan, säger han.

Uppskattat familjehem

Paret har aldrig fått in några klagomål på sin verksamhet. Ray Ukkola Grönlund förklarar hur det går till när de får en förfrågan om att ta hand om ett barn.
– Vi tar emot ett till tre barn. Vi tänker efter noga innan vi svarar ja. Vi kan säga nej till sju förfrågningar och ja på en. Det är helt beroende på problematik, ålder etcetera. Det ska matcha med våra barn och de som redan är placerade hos oss.


Viktiga förebilder för barnen
Paret har svårt att förstå hur arbetsgivaren, det vill säga Landskrona stad, tänker.
– Samtidigt som Landskrona stad efterlyser familjehem och jourhem mer än någonsin så ger inte staden, som arbetsgivare, arbetande föräldrar möjlighet till ledighet. Att barnen som placeras behöver trygghet och omsorg är alla överens om. Även kontinuitet, struktur och normalitet. Samhället vill att vi vuxna ska arbeta och vara självförsörjande. Men arbete inom kommunen och uppdrag i form av familjehem och jourhem går inte att kombinera enligt staden. Hur gör vi som samhälle då? Är inte våra barn allas ansvar?, frågar sig Ray Ukkola Grönlund retoriskt.

Totalt oförstående
– Att jag ska behöva säga upp mig från mitt arbete är ju så skevt det kan bli. Jag tror att dom känner sig schizofrena. Jag är före detta vänsterpartist och jag jobbar fackligt. De gillar mig inte. Det är helt klart. Men sedan kan de inte förneka att jag gör ett bra jobb. Det märkliga är att jag tidigare fått beröm och staden har till och med betalat en utbildning till alkohol- och drogterapeut. Därför känns det jättekonstigt att man nu inte är värd vatten.

Familjen förklarar varför de inte vill ta emot barn från Landskrona.
– Det finns en logisk förklaring till det. Det kan bli tufft för barnen om man är ute och man springer på föräldrarna eller andra syskon. Därför har vi barn från exempelvis Malmö, Kristianstad, Höganäs och uppdragsgivarna är kommuner men även företaget Humana.

Valde jourhem före jobbet
Tanken att sluta vara ett jourhem för behövande barn har aldrig varit något alternativ för paret.
– Det är otroligt tillfredsställande vad vi gör. Och sen när man ser hur barnen utvecklas på kort tid och att man vet att dom får en bra grund att gå vidare på, betyder mycket. Många av barnen är skadade och dom behöver bo i en vanlig familj där man jobbar. De behöver få struktur och vanligt familjeliv. Och nu blir det inte så. Vi förstår ärligt talat inte hur Landskrona stad tänker. De tvingar helt enkelt bort oss som kanske kan tänka oss att ha ett barn på jourhem för att vi verkligen vill hjälpa till, säger Heidi Ukkola Grönlund.

Hela familjen med i beslutet
Efter familjeråd har de gemensamt beslutat att Ray Ukkola Grönlund ska sluta.
– Jag hade ett möte med mina chefer och då sade jag upp mig direkt. De blev förfärade och sa att de ville ha mig kvar och skulle leta efter en annan tjänst. Det verkade som att de helt glömt det där med att vi inte fick ha jourhem. Jag sa till dom att jag kan vänta en vecka. Och när dom inte hört av sig efter tre veckor så satte jag stopp. De trodde nog att jag bara skulle fortsätta, säger Ray Ukkola Grönlund.
– Faktum är att jag redan har ett nytt jobb. Jag har tagit en timanställning på Råby Ungdomshem och jag börjar i mars. Och eftersom jag är timanställd så kan jag ta ledigt när jag så behöver för familjens skull. Detta betyder att vi kommer att vara såväl familjehem som jourhem och hjälpa barn i behov, avslutar Ray Ukkola Grönlund.

Annette Lindberg Mohlin har getts tillfälle att svara på frågor. Hon hänvisar vidare till verksamhetschef Emira Talic som är ansvarig för den aktuella verksamheten samt till Carina Jording, tillförordnad chef på individ- och familjeförvaltningen som, enligt Annette Lindberg Mohlin, är informerad om ärendet.
– Vi diskuterar aldrig enskilda fall, säger Emira Talic och beskriver vad som gäller generellt.
– Om någon har en bisyssla, det vill säga ett annat jobb sidan om det på kommunen så görs en bedömning från fall till fall. Och därefter tar chefen för den verksamhet det berör beslut om det påverkar verksamheten eller ej.

Ray Ukkola Grönlund har i ett mail frågat sin chef vilken oro i gruppen han och Heidi Ukkola Grönlund skapat och hur det relaterar till att de är en jourfamilj. I svaret står att det inte är fråga om en bedömning från fall till fall.
– Det handlar inte alls om er två utan detta kommer att vara min generella hållning. Vi har haft inne väldigt många vikarier, jag hör regelbundet önskemålet att gruppen behöver bli tajtare och med en eventuell förändring på gång så tycker jag det är viktigt att ordinarie personal är på plats, skriver chefen.

Att parets tjänstledigheter skulle påverka verksamheten anser Ray Ukkola Grönlund vara rent nonsens.
– Jag har varit tjänstledig två gånger utan lön sedan april. Så hur vår jourverksamhet kan påverka mitt dagtidsjobb så enormt kan jag inte förstå. Personligen tror jag att det är de stora antalet sjukskrivningar som påverkar mest, säger han.

I beslutet om att familjen Ukkola Grönlund inte får fortsätta med jourverksamheten står att denna påverkar arbetet och dygnsvilan. Det kan ju bara tolkas som att det är de placerade barnen som påverkar arbetet och dygnsvilan. Frågan är då om inte det egna barnen påverkar och om det faktum att man har egna barn reducerar chansen till att få jobb?
– Nej. De egna barnen är ju ingen bisyssla, svarar Emira Talic.

Heidi Ukkola Grönlund avslutar.
– Skulle de viktigaste jobbet vi har, att ta hand om barn som farit illa, vara en bisyssla? Det säger en hel del om människosynen. Det är ett iskallt samhälle vi lever i. Men vi kommer i alla fall att fortsätta.

Både Ray och Heidi förbjöds av kommunen att ha en bisyssla då det ansågs att jourhemsverksamheten kan påverka arbetet och dygnsvilan.
Det är studiedag och barnen är hemma från skolan. I väntan på stormen Otto pysslar Lycka och Vilda med trolldeg när Landskrona Direkt gästar familjen. 13-åringen som är familjehemsplacerad väljer på tonårsmanér att inta soffan med mobilen i hand istället. Stämningen i familjen utstrålar värme och närvaro.
Heidi och Ray samlar ofta hela familjen runt bordet och diskuterar olika frågor som uppkommer i den förhållandevis stora familjen.
Till arkivet